Landets mest gullade med parti Miljöpartiet, som innan de satt i regeringen 2014 aldrig läst ett enda ont ord i pressen om sig, har nu fått en av partiets värsta skandaler på länge på halsen. Jag skrev om vad som troligtvis hänt, efter en källa tipsat, igår och även om jag vet hur mina motståndare brukar reagera blev jag ändå förvånad.
Lorenz Tovatt hotar att stämma mig.
Ni läste rätt, han krishanterar exakt som partiet Nyans tokiga partiledare och andra på internet. Jag skriver något han ogillar, han säger att han ska ringa polisen.
Vad skrev jag då? Jag antydde att han fått en smäll av en tjej i Borås.
Alla som kan ens det minsta om förtalslagstiftningen förstår att det inte är att missakta någon att skriva att personen utsatts för ett brott, men syftet med Tovatts kommentar är ju inte en faktisk polisanmälan. Då underskattar man honom grovt, för han är, trots att han inte sitter i riksdagen längre, ändå en av Daniel Helldéns allierade.
Syftet med den spelade upprördheten och det befängda påstående om stämning är att få media intresserade och skriva för då handlar det om det och inte övergrepp och karatefyllor inom Miljöpartiet.
Flytta fokus, är målet i all form av krishantering av den här sorten. Det vill säga innan det är så klarlagt vad som hänt att det enda som återstår är att pudla och försäkra sig om att detta var en engångsföreteelse.
Som ni som läser bloggen och följer mig i sociala medier redan noterat har jag, eftersom Tovatt blev så upprörd, givetvis (som jag alltid gör) rättat i texten. Jag har inga problem med det, utan det är allmänt hyfs bara. Sakfrågan i artikeln är givetvis inte ändrad, men om någon känner sig orättvist inblandad eller utpekad i någon kontext är jag alltid tillmötesgående eftersom det inte påverkar innehållet. Han säger att han inte varit i Borås på åratal, och säger han det så spelar det ingen roll om det är krishantering eller sant.
Till och med Fredrik Virtanen fick rättat i en artikel om vänsterextrema bloggen Magasinet Kontext när han mailade och bad mig, han tackade på sedvanligt Virtanen-sätt genom att sedan i ett annat sammanhang ifrågasätta varför min man pallar att vara gift med mig och om det fanns något skit om mig han kunde sprida.
Men det intressanta här är att media, och journalister, just när någon kritiserar mig plötsligt betraktar mig som en av dem men aldrig annars.
Jag är inte media, jag driver en opinionsblogg som visserligen drivs av journalistik (opinionsjournalistik) men som inte är traditionell media och därmed inte förmedlar klassiska nyheter. Allt jag skriver har ett opinionssyfte.
De har inga problem med att ta material från bloggen regelbundet utan att credda och skulle aldrig erkänna att de läser den men de gånger under det dryga decennium som bloggen funnits och någon namnkunnig blivit arg på mig (en vänstertomte) är jag plötsligt i det sammanhanget någon slags vanlig tidning. Som ska svara för pressetiska regler.
Är inte det märkligt?
Allt ska ses i ljuset av att de ogillar konkurrensen men ändå utan att medge det inser att mitt jobb är viktigt och fyller en funktion. Och att så många på redaktioner är vänster. Längtan efter en ”enfant terrible” till höger är alltid stor, och Hanif Bali har pensionerat sig. Nya högerröster som kommit är för trevliga, och söker inte den nödvändiga konflikten med vänster som bland annat jag alltid gör. För den är nödvändig.
De som låtsas att vänster och höger inte är viktigt är alltid vänster, de som låtsas att konflikten inte måste finnas förstår inte opinionsbildning.
Lorenz Tovatt krishanterar åt Miljöpartiet och det har ingenting med mig att göra.
Han försöker nu styra ljuset från dem till mig, givetvis blev han inte på riktigt sur över inlägget utan såg en chans att spela medierna lite. Han spelar upprörd, för ingen kan på riktigt bli det över den lilla grejen. Det är patetiskt, hur pinsamt det än skulle vara att få stryk av en tjej. Ju mer som skrivs om bråk på efterfester där skitfulla partister beter sig illa desto sämre, så alla avsändare inklusive mig ska attackeras med alla medel tillgängliga.
Ju mindre vi och media pratar om hans parti desto bättre. Och han är en av Helldéns förtrogna, hans spinndoktor som skickligt hjälpte Helldén att manövrera ut Stenevi genom olika läckor till media om hennes ”arbetsmiljöproblem”.
Det är ingen slump att Stenevi dumpades i media som en fruktansvärd chef redan innan Helldén ens blev vald och historien fortsatte under hösten tills Stenevi inte pallade medietrycket och hoppade av. Tovatt var en del av den kampanjen och nu ska han skydda Helldén och partiet.
Han vet exakt vad som hände i Borås. Och givetvis har ledningen stränga order till hela partiet att hålla klaffen för att detta ska självdö. Medan ett par personer, med hjärtat till vänster och kompisar med Märta Stenevi, samlar säkert mod att ge igen på Helldén genom att lägga korten på bordet. Media lär till slut få tag i dessa, ty så fungerar partier återigen. Det är alltid folk som är osams med varandra eftersom politik är ett nollsummespel som bygger på mygel och att hugga knivar i ryggen men låtsas vara vänner så när tillfälle ges kommer anonyma snytingar.
Miljöpartiet är exakt som alla andra partier och hela den här karusellen visar det. Enda skillnaden är att media fortfarande gullar med dem. Släpper alla tidningar den här historien nu som en het potatis får vi ytterligare bevis på att Miljöpartiet särbehandlas för inget annat parti hade fått den tjänsten utan journalister hade jobbat tills någon insider läcker alla smaskiga detaljer.
Uppdatering kl. 14.09:
Nu träder källor fram i media och berättar om något fysiskt och närmanden mot person/personer på efterfesten som Grön Ungdom ordnade, där åldersgränsen för att få vara med i förbundet är max 28 år. Elin Söderberg är 40 år och gift. Men ovälkomna inviter kan lätt spåra ur och bli bråk……
