Att Kamala Harris förlorade och gjorde det stort, större än en demokrat förlorat på länge, säger något positivt om samtiden. För woke-eran största förlust såg vi där, kronprinsessan för hela rörelsen föll och förhoppningsvis var detta spiken i kistan för en av de mest skadliga rörelsen västvärlden någonsin skådad.
Världen har bokstavligt talat varit galen, västvärlden och delen av den som är vänster. De kallas olika saker i olika länder men ”woke förener eder”. Under tolerans-flagga har wokerörelsen härskat och dominerat media, kultur, kändisar och olika länders politik hela 2010-talet och delar av 2020-talet. Det har varit ett evigt mörker.
Kamala Harris uppmanade folk att ”stay woke”. Som senator för Kalifornien satt hon mellan 2017 och 2021 i senaten och är enligt en undersökning den senator som röstat näst mest vänster under 40 år. Biden hamnar i mitten av demokraterna på samma mätning.
Hon är en slags poster-girl för den politiska pesten, men inför det här valet i USA skydde inte bara hon utan väldigt många demokratiska kandidater till olika poster just woke som pesten, intressant nog. Go woke, go broke gäller nu även i politiken och det amerikanska valet visade vägen. Tidigare har det genererat röster, nu anses det vara en belastning av beskyllas för att vara woke.
Ironiskt nog betyder woke ”uppvaknande” men nu har sektmedlemmarna vaknat själva och insett att tåget lämnat perrongen utan dem.
Socialismen har alltid varit en kameleont och anpassar sig efter vad som är trendigt, det är så man ska se rörelsen som nu dött av syrebrist.
Den kommer dock hitta nya skepnader, en av dem är som vi vet klimatrörelsen.
RIP woke, kanske man ska säga och då passar det bra att sammanfatta dess livsgärning.
Man kan inte tro att det är sant, allt galet som den politiska strömningen genererat och som nu sakta börjar försvinna, en bit i taget. Som transrörelsens uppgång och fall, där framför allt män som blivit kvinnor krävt och blivit insläppta i vänsterfeminismen och sedan en bit i taget försökte ta över den.
Trots att transsexualitet är väldigt ovanligt lyckades en liten klick väldigt arga före detta män att ta sig in i centrum av debatten, woke-rörelsen anammade deras frågor och plötsligt pratade vi på allvar om rätten för män som byter kön i fängelset att få sitta på kvinnofängelse, på omklädningsrum där ”identifiera sig” skulle räcka för att få byta om bland kvinnor och offentliga miljöer skulle avtvingas ”könsneutralitet” överallt.
Online lyckades de också tyvärr hetsa osäkra, ångestfyllda framför allt unga flickor att inbilla sig att deras problem var att de egentligen var män. Antalet flickor som i väst sökte, och bytte kön, exploderade med flera hundra procent.
En del flickor ångrar sig nu, men konsekvenserna för en kvinna som tagit manligt könshormon är tyvärr oåterkalleligt. Många har fått sina kroppar förstörda delvis och kommer till exempel aldrig kunna bli mammor på normal väg, även om de har kvar sina äggstockar och livmödrar.
Idag kallas på riktigt kvinnor för ”livmoderbärare” i offentliga dokument och en höger-regering fattade beslut om sänkt ålder för könsbyte, en sista skälvning av woke-rörelsens grepp över politiken.
Polisen som knäböjde på BLM-demonstrationen, en massa reklam under 2010-talet där ”könsrollerna” var bak och fram, och skälet varför reklamen fortfarande idag i Sverige har en ofattbart hög andel svarta och invandrare givet deras andel av befolkningen är andra exempel.
Under valet 2014 när FI nästan kom in men ändå inte handlade politiken på allvar om kvotering av folk med utländsk bakgrund till jobb, utbildningar och politiska positioner.
Världen har varit spritt språngande.
Harris förlorade inte valet för att hon var för woke i sin kampanj utan hon förlorade valet för att hon var för vänster och hade noll trovärdighet i frågor som rör jobb, ekonomi och annat amerikanerna röstade om. Men det visar att rörelsen tack och lov inte vinner några val längre.
Tar Magdalena Andersson ingen lärdom från detta kommer valförlusten svida hårt.
Väljarna är otroligt trötta på politiker som inte tar deras problem på allvar. I Sverige har det framför allt handlat om en woke-rörelse som länge förnekade problem med migrationen, med kriminaliteten, med islamismen och som haft alldeles för stort fokus på klimatfrågan, över huvudena på vanliga människor.
Det var woke som la ner kärnkraften, det är woke som försöker bygga ny vindkraft trots att vi har överkapacitet, och det är woke-rörelsen du hör när Alice Bah Kuhnke och andra socialister påstår att Donald Trump är ett hot mot alla kvinnor i världen.
Samma rörelse påstod att vuxna och även medelålders afghaner var barn. På riktigt. Kejsaren har varit naken så många gånger under de senaste 15 åren.
Väljarna har dock försökt välja bort detta, gång på gång. Vänstern har inte snappat upp trots att alla höjt rösten – inte ens vänsterns egna väljare vill idag ha det. De vill ha politiker som verkligen har svaret på deras frågor, som löser deras vardagliga problem, som lyssnar på dem. Och den unga generationen är höger, betydligt mer konservativ än tidigare.
Woke-erans död verkar sammanfalla med den nya Trump-eran och det är ingen dålig sak egentligen, även om det återstår att se 2025 vad Trump egentligen har tänkt att göra. Även politiker har äntligen vaknat ur woke-psykosen.
