När Annie Lööf regererade var det med järnhand, kanske inspirerad av idolen Järnladyn – kritik fick inte förekomma och din politiska karriär var hotad om du dristade dig till att offentligt kritisera den perfekta politiken ledningen, särskilt Lööf, företrädde. En osund personkult som framför allt gynnade Annie Lööf.
Det har varit lätt att ge upp på Centern, detta vingflöjel-parti som aldrig kan bestämma sig om de gillar att piskas av sossar som dörrmatta eller vara ett borgerligt parti. Maud Olofsson var en av dessa blå centerpartister och en högerera, som det facto Lööf också var en stor del av innan hon blev hög på sig själv, kan komma tillbaka.
En av dessa tappra själar som inte ger upp är Helena Lundgren, kommunpolitiker i Västerbottens inland och idag publicerar Expressen en debattartikel skriven av henne.
Tydligen kallades vändningen från blå till ”mitten” för projektet ”Så mycket bättre” och inspirerades av nederländska partier som nådde valframgång genom att bara tjata om högerextrema.
Men idag är tongångarna delvis tyvärr detsamma, Centerpartiet har effektivt målat in sig i ett hörn och Murre har spelat bort korten. För lovar man bort sin lojalitet till sossarna tre år före valet har man tyvärr noll förhandlingsutrymme sedan.
Lundgren kallar partikulturen för ”korvstoppning uppifrån och ned” där misstänksamhet styr och alla som tycker att partiet ska öka sin relevans genom att prata och förhandla med alla partier blir obekväma, till förmån för att fortsätta få raggmunkar av vänstern.
Deprimerande nog vittnar Lundgren om att fler och fler lämnar partiet eller redan har kastat in handduken, eller så breder självcensuren ut sig.
CUF och Centerstudenter har redan övergett Lööf-doktrinen och tycker att man ska släppa vänstersargen för att öppna för samtal med alla partier. Det finns hopp för Centern men bara om sådana som Lundgren och Lindahl stannar kvar i partiet.
När, inte om, Murre försvinner ut i kulisserna, är vi många som hoppas på en politisk comeback för Emil Källström, som är en av dem som inte stod ut med att försvara sosse-politik. Det är sorgligt att se hur Centern gått på exakt den ökenvandring man förstod tidigt detta hopplösa populistprojekt skulle leda till och skrattet fastnar liksom i halsen varje gång man ser Demirok desperat famla.
Jag tycker personligen att deras väljare haft oändligt med tålamod över den här woke-eran som präglat partiet sedan 2017, deras kärnväljare på landsbygden har noll gemensamt med Miljöpartiet och det är därför ingen överraskning att fler och fler väljer just det partiet C tror att det är någon slags inverterad motståndsrörelse till.
Ska Centerpartiet överhuvud taget överleva på sikt måste de på allvar rannsaka sig själva och sitt partiprogram. Och gå till höger igen.
