Bluffen om jobben på Northvolt

 

Ett av de största argumenten alla år gröna bubblan bara var ”den gröna revolutionen” var jobben. Alla dessa gröna industrijobb som skulle revolutionera norra Sverige, för jobben skulle ju dit. Till Norrland, som inte haft så skojiga siffror under många decennier vad gäller saker som inflyttning, utflyttning, sysselsättning, företagande etc. 

Visst, en del handlar om geografisk centralisering. Unga flyttar till närmaste stad, från landsbygden. Så framför allt har det handlar om små orter långt från kusten men Norrland, som vi kallar allt norr om Uppsala, har väldigt länge inte varit synonymt med framtid. 

Halleluja, här kommer jobben!

Så har det låtit och detta har de gröna bidragsentreprenörerna också effektivt använt som säljargument till politikerna. Socialdemokrater, som älskar industri och arbetsmarknadspolitik. Och industripolitik. De var inte svårövertalade att delta i hallelujakören som bekant. 

10 000 nya gröna jobb på några år. 

 

 

100 000 nya jobb på 10 år. 

 

 

Statsministern då, Stefan Löfven, var orimligt lyckligt. Tänkt att han, norrlänningen, ska få återindustrialisera Sverige genom fabriker i Norrland! För 156 veckor sedan skrev han om ”nyindustrialisleringen”. 

 

 

Kommunerna jublade och räknade upp prognoserna. För med ett jobb på en ny fabrik följer dels jobb i andra verksamheter, dels ökar skatteintäkterna med kommunalskatten. Som sedan betalar en större budget för politikerna att spendera. Det är lätt att se alla tårtor framför sig som åts i diverse små kommunhus då. 

Men trots att Northvolt fått 220 miljarder i total investering, varav 88 offentligt kapital och redan byggt fabrik och annat har det sedan starten för 8 år sedan blivit mycket få jobb. 

I alla fall de jobb som det då pratades om. Jobb för svenskar, i Sverige. 

Ni som följt mig på Facebook vet att jag i veckor försökt att få ut en simpel tabell från Migrationsverket. Den kom äntligen idag, det har tagit mig 10-talet mail och en JO-anmälan. Men så kom den, efter två veckors bråkande. 

Jag kan idag avslöja vilka som bor i barack-gettot utanför Skellefteå. 

Totalt har Migrationsverket beviljat 4 429 uppehållstillstånd för arbete på Northvolt sedan 2017. 

Som ni ser är spridningen stor. Flest antal har Indien följt av Pakistan. Länder som idag är kända för duktiga och välutbildade ingenjörer, programmerare och andra tekniska arbeten. Även om det är oklart exakt hur många jobb på Northvolt som ens krävt en högskoleexamen. 

Världens skurknationer har också representanter, och vi vet att en del av folk som kommer hit antingen att forska eller arbeta rapporterar till regimen. 141 kineser arbetar där liksom 120 iranier. Och 18 ryssar, som ni kan se kom det något antal under 6 ryssar både i år och förra året och 7 stycken 2022. Det vill säga efter invasionen. 

 

 

4 429 personer som alla kommit hit bara för att de fått ett grönt jobb i den gröna revolutionen i Norrland, många av dem boende i barack-staden som Peter Carlsson inte vill svara på frågor om. Av upphovsrättsliga skäl kan jag inte publicera bilder men ni kan läsa och se i den här artikeln. 

Barackerna är bara 8,5 kvadrat per rum, inget av dem har kök utan detta delas. För detta, sämre än ett studentrum, betala migrantarbetarna 6 000 kronor per månad till Northvolt, som äger Camp Ursviken. 

 

 

 

Så gick med det. Med den gröna industrialiseringen som skulle se till att ledsna norrländska små kommuner skulle blomma ut. Inte på grund av tillfälligt dopade budgetar av statsbidrag till flyktingar som under flyktingkrisen utan med skattebetalare. Men det var aldrig sant. Drömmen om den växande befolkningen var alltid en dröm. 

Migrantarbetarna kommer hit, bor dåligt, biter ihop och skickar hem pengarna till sina familjer. Kanske drömmer de om att kunna ta hit sina anhöriga för vår enorma gratis välfärd men den dörren är nu stängd. Kanske har en del av migranterna till och med lyckats få hit familjerna, bara gratis skola inklusive universitetet gör att många utlandsfödda drömmer om att komma hit och arbeta, med vad som helst. 

Det är sorgligt, det som man läser på Skellefteås hemsida idag. 

”Kanske blir det just här som tillväxt och befolkningsökning är som störst i Sverige fram till 2030. Hur många fler blir vi? Hur många nya kan komma? Hur många fler elever kommer till grundskolorna?”.

 

 

Peter Carlsson, Harald Mix och Carl-Erik Lagercrantz nickade väl och log på mötena när kommunerna stämde in i det de precis sagt, om stora möjligheter för kommunen att bli en lika stor framgångssaga som Northvolt skulle bli. 

I Skellefteås framtidsvision, som Ramböll gjorde, skulle det välla in folk till staden för att bo där permanent, och med dem en massa bäbisar och unga. Framtiden för Skellefteå. 

 

 

Ett av scenarierna Ramböll skissade fram var 40 % fler jobb. 6 900 i industrin, 4 300 inom tjänster, 690 inom service och 2 300 offentliga. Tack vare Northvolt och alla familjer som skulle flytta in. 

Vad har kommuner som Skellefteå investerat mer än drömmar och olika tjänster till Northvolt? För detta blir det ju inget med. Det var bara något som Northvolt och politikern sa till dem. 

4 400 personer från Uzbekistan, Mexiko, Nigeria, Turkiet, Nordmakedonien och Ghana och alla andra ställen de, framför allt männen, kommer från för att tjäna en hacka på Northvolt kommer inte fixa Skellefteås trista framtid. Tvärtom. 

Med barack-städer kommer andra problem. Jag har inte kunnat belägga att prostitionen ökat i Skellefteå, det finns ingen officiell data att tillgå i alla fall men det är inte långsökt att se att missbruk, spel, fylla, bråk och prostitution ökar i farvatten av en sådan slags inflyttning. Människor som kommit själva hit utan anhöriga och som bor trångt och isolerat i en liten norrländsk stad, där deras bostäder dessutom ligger i ett industriområde utanför. 

Gröna brustna hjärtan, tror jag vi kommer kalla det här fiaskot i framtiden. 

För det finns många kommunpolitiker som räknat helt fel här och som byggt politiska beslut och egna prognoser och visioner på något som aldrig var sant utan var sälj-snack. Peter Carlsson och Harald Mix har aldrig trott, eller åtminstone brytt sig, om jobben de krängde skulle gå till svenskar och innebära en skatteboom för kommunerna. 

Men snart kommer baksmällan på riktigt. Alla är förlorare, utom Peter Carlsson som kan skratta hela vägen till banken och sina 200 miljoner kronor han tjänat på luftslottet. 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!
This content is available exclusively to members of Rebecca's Patreon at $5 or more.