När man är folkvald finns det både regler och förtroende som man måste förhålla sig till. Vissa saker är tillåtna men ändå olämpliga. Du skadar ditt och i förlängningen det parti du företräder förtroende om du säger eller gör vissa saker som kanske är tillåtet rent tekniskt.
I somras avgick förra mandatperiodens folkvalda EU-parlamentariker och en helt ny grupp folkvalda började gå vilse i Bryssel, bland de som valdes om. En av dessa var den tidigare debattören Alice Teodorescu Måwe. Personligen hade jag tänkt att rösta på KD men när hon valde att ägna 90 % av valrörelsen åt att kasta skit på Sverigedemokraterna visade hon att hon inte är någon jag har förtroende för i Bryssel.
Med tanke på hur kritiserad hon också varit är det märkligt att svensk media inte gjort den här granskning – av hennes bolag.
När hon slutade på mitt gamla jobb som Public Affairs-ansvarig på Academedia, som jag hade en kort period för ett decennium sedan, startade hon aktiebolag Klartext AB. Dessförinnan hade hon varit mammaledig med sitt andra barn, en graviditet som kom under det år hon skulle vara huvudsekreterare för Moderaternas nya idéprogram. Så Christoffer Fjellner fick skriva det istället.
Det var också det här bolaget som gjorde att hon inte ens ett år in på perioden som kolumnist för DN plötsligt blev av med det, för att den politiska redaktören slarvat med sin research.
Bolaget är dessutom fortfarande aktivt. Det är inte avregistrerat så det betyder att Teodorescu Måwe aktivt driver det.
Vilka kunder har hon i det? Och vad betalar de i så fall egentligen för nu när hon sitter i Bryssel, är frågor man skulle kunna ställa sig.
Och har hon rapporterat in sido-verksamheter? Det verkar inte som om registret är uppdaterat, jag kan bara hitta ledamöter där som satt förra mandatperioden.
Bara för att det är tillåtet innebär inte att det är lämpligt och att ha eget aktivt aktiebolag, som man inte avregistrerat från moms och f-skatt och låtit vara vilande eller avvecklat, leder till att frågor om förtroende uppstår.
För bolagets verksamhet är inte bara skribentverksamhet utan hon är även konsult.
Hon fick bra betalt av SVT för TV-programmet som de sedan tvingades lägga ner efter fyra avsnitt. Och för andra konsultuppdrag inklusive krönikan på DN för hon omsatte 2,3 miljoner kronor sitt första verksamhetsår.
Har hon kvar samma kunder som nu betalar henne för att driva frågor i Bryssel, skulle en granskning i media fråga. Var är transparensen här?
Hon omsatte 2,3 miljoner kronor sitt första verksamhetsår, då räknas även den Substack hon fortsatt driver. Och det märkliga där är att partiet hon företräder nu, Kristdemokraterna, tycker att det är okej att hon låser in sina artiklar bakom dyr prenumeration. Man skulle ju kunna tänka sig att att minimikrav för en folkvald är att hon har all kommunikation öppen för väljarna.
Hon har ofattbart hög lön i parlamentet, ändå kan inte hennes texter vara läsbara inte ens för sitt eget partis medlemmar.
Hon tog en rätt blygsam lön så en miljon kronor blev vinsten, varav 400 000 kronor togs som utdelning. Vilket innebär att resten sparats i bolaget som fritt eget kapital.
Här ser ni att hennes senaste texter på Substack är inlåsta.
Enligt parlamentetes regler får man ha sidouppdrag. Men deras regler är inte samma som partiets och läser man på sajten för transparens har inga svenskar aktiva sidoinkomster, vid första anblick ser det ut som en sosse har det man det men det är gamla inkomster han anmält.
Kanske är det så att Teodorescu Måwe tänkt att lägga bolaget på is men inte hunnit. Vem vet.
Men frågorna är ändå dags att ställa till henne om det här kan jag tycka. För transparensens skull och för att säkerställa att hon bara verkligen företräder Kristdemokraternas intressen och inga andras.
