Lördagskrönikan: Det är dina pengar

 

Efter ett litet uppehåll är lördagskrönikan tillbaka. 

I veckan presenterade regeringen sin tredje budget och den första offensiva. Den första var det bråttom med, och stökigt, att få ihop fyra partier som inte samarbetat innan. Den andra präglades av den största inflationen vi sett sedan 90-talet. Och krig, höga elpriser och andra tråkiga saker. 

Två år före valet och högern levererade äntligen flera av sina vallöften, som sänkt inkomstskatt och bortagen flygskatt. 

Givetvis blev reaktionerna det förväntande gnällande om de rika. 

Det är så märkligt, att när vänstern varje gång de regerar försöker skicka oss tillbaka till 80-talet, när Sverige hade högst skattetryck i världen och Astrid Lindgren skrev sagan om Pomperipossa för att hon betalade 102 % i skatt, kritiseras inte det. Trots att man i praktiken med statens hjälp stjäl folks inkomst för att finansiera annat, eller ge bort den till folk som inte arbetar. 

Har alla glömt Robin Hood? Han ville rädda folket från socialisten John som ville ha all deras egendom så att de själva fick svälta. Och han stal därför tillbaka skatten kungen tagit. 

Varför tror socialister att din och min lön är deras? Varje liten skattekrona som tas av oss måste motiveras och sedan hanteras varsamt, alltså är varje skattesänkning något som alla borde applådera. För det betyder att man prioriterat bort något onödigt. 

Ingen tycker att skola, vård och omsorg är onödigt och det är just därför den skatten är kommunal och regional. Den sänks aldrig av en regering, höjs eller sänks den är det lokala politiker som gör det. 

Men väldigt många tycker att 88 miljarder i bidrag och lån till Batteri-Jesus är onödiga pengar. Han har alltså fått mer pengar än svensk polis och rättsväsende kostar tillsammans på ett år. 

Jag vill bara skrika till alla socialister – pengar är inte dina!

Och det är moraliskt riktigt att den som arbetat ihop dem får behålla så mycket som möjligt. Ändå blev saklig medias nyhetsrubriker ”de rika” får mest. Vad fan menar de? 

Förstår inte en enda journalist i det här landet procent? Vi har bestämt att vi inte ska ha platt skatt, det vill säga en fast summa varje år som alla måste betala. Utan vi har istället procent på lönen så att den som tjänar mer betalar mer skatt. 

Men all skatt som tas in, tas in i kronor och inte i procent, och allt skatt finansierar betalas också i kronor. 

De som tjänar mest betalar alltid mest skatt i ett sådant system. För 30 % på 1000 kronor är mer i kronor än 30 % på 100 kronor. 

Så hur kan det då bli att rika tjänar mest på en skattesänkning? De betalar ju mest så givetvis blir sänkningen i kronor mer när man sänker i procent. Men även efter sänkningen betalar de med höga inkomster absolut mest skatt, till nödvändigt, som välfärd, och onödigt, som bistånd. 

Jag får inte ihop detta faktiskt. Vill media och vänstern att vi ska ha platt skatt är jag helt för det. En fast summa i kronor som alla måste betala. Men ska vi nu ha ett system där vi istället använder procent måste vi sluta få så dumma kommentarer varje gång vi sänker skatten. 

Det finns också ett skäl att sänka skatten som trumfar alla – det är moraliskt rätt. 

De som arbetar måste få behålla så mycket av sina inkomster som möjligt, allt annat är omoraliskt. Men ett annat bra argument är att just ”de rika”, som man slentrianmässigt kallar alla som tjänar över 50 000 kronor per månad i lön före skatt, bidrar med otroligt lite extra skatt för att de är så få. 

Kolla på den här tabellen. 

Knappt 950 miljarder kronor fick stat och kommun in på skatt på löner 2022 totalt. Bara 55,9 miljarder var all statlig skatt som staten tar in. Det är mindre än biståndsbudgeten varje år. 

 

 

 

 

Pengarna är dina från början, inte klåfingriga politikers, och det är mycket glädjande att vi har en regeringen som också tycker så. Och inte böjde rygg när kritiken om ”de rika” började idisslas, för det är helt enkelt inte sant. 

Man är inte rik om man tjänar 50 000 kronor per månad före skatt och när varje krona utöver det beskattas med totalt 70 % . Det är ett skämt att kalla någon rik under de omständigheterna. 

Och varje människas lön är framför allt deras egendom, inte statens. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!
This content is available exclusively to members of Rebecca Weidmo Uvell's Patreon at $5 or more.