Kan man inte sin historia, eller struntar i den, är det lätt att förledas av nutiden. Av det som existerar och forsar fram via fiber och 5G-nätet och som utgör såväl förströelse som arbete och kunskapsinhämtning idag. Svensk kultur har utvecklas genom och sida vid sida men kristendomen under många hundra år. Kanske är det också så att vi blivit så sekulariserade, så att samtidssvensken inte bara inte tror på Gud utan tappat respekten för de som gör. Jag vet inte.
Men debaclet som uppstod i kölvattnet av att ett par gnällt offentligt om att prästen vägrade låta henne föras fram av sin pappa i kyrkan under vigseln har visat att det kanske föreligger något sådant.
Unga svenskar verkar tro att hela livet är en McDonalds-meny där man kan bestämma allt själv, annars har man kränkts.
Till skillnad från vad många verkar tro har vi egentligen aldrig haft något system där någon annan än du själv bestämmer vem du ska gifta dig med. Den svenska jämställdheten har oerhört långa kulturella rötter. Det var bara i de allra högsta samhällsskikten, framför allt om du var kunglig, som resonemangs-äktenskap existerade.
Den fattigaste pigan fick gifta sig med vem hon ville, med sagt så fanns det självklart ändå hinder. Att det inte var socialt accepterat alla gånger, vilket gjorde att till exempel fattiga flickor som råkade bli gravida med en man ur en högre socialgrupp ändå inte blev hans fru. Men det är något annat. Ingen tvingade henne att gifta sig med någon hennes släkt valt ut.
Ur detta sätt att se på kärlek har våra traditioner kring giftemål skapats, där en kvinnas pappa inte lämnar oskulden för vidare omsorg och kontroll till den som blir hennes make. Det kan se fint ut att pappa går in med bruden men symbolen som den anglosaxiska traditionen ändå illustrerar är inte grunden inte så fräsch faktisk. Därför går antingen bruden in själv, eller så går brudparet in tillsammans.
Kyrkan är en fristående organisation man kan bli medlem i om man vill. Alla som gifter sig i kyrkan får därför ställa upp på kyrkans regler. Detta är skälet varför tvingande lagar att alla präster måste viga homosexuella inte är helt oproblematiska, diskrimineringslagstiftning till trots. För det är ju tillåtet att gifta sig på annat sätt. Det märkliga är också att diskussionen förs helt utan att alla andra kyrkor inkluderas, som islam. Ingen skulle komma på tanken att kräva att en sådan lag skulle gälla alla samfund.
Om prästen som verkar i kyrkan man valt säger nej till den anglosaxiska traditionen om pappa och bruden är det därför inte förhandlingsbart. Då får man gifta sig på stranden med en vigselförrättare istället, eller i rådhuset. Eller på något av de andra många sätten att genomföra en vigsel som faktiskt finns.
Jag är inte troende, än i alla fall, men jag hyser större och större repsekt för den svenska statskyrkan nu än bara för några år sedan. Det är väl åldern antar jag. Det de gör är fint och viktigt och det bygger på skrifter och traditioner sedan lång tillbaka, trots att kyrkan också anpassar sig delvis till tiden den lever i.
Att komma till en präst och kräva att ”det där med Gud vill vi att du tonar ner” är helt enkelt oförskämt. Då hör ens bröllop inte hemma i en kyrka. Vi valde bort kyrka helt av det skälet för 16 år sedan, en vigselförrättare vigde oss i en fantastisk del av trädgården i det slott vi bokat. Men ceremonin var ändå planerad.
Den hade längden av en ceremoni i kyrkan men utan psalmer, Fader vår eller predikan. Utan orgel, psalmbok och välsignelsen. Vänner sjöng, tärna och marskalk läste av oss utvalda texter och det blev helt perfekt. Vi gick in tillsammans.
Jag vet inte varför vissa personer tror att vi andra som lever på jorden exakt samtidigt som dem ska anpassa oss efter deras önskemål vid varje givet tillfälle i deras liv.
Men så fungerar det inte.
I kyrkan gifter man sig om man vill ha en svensk kristen vigsel, inte annars. Och det är bara att acceptera att världen runt omkring dig har inte som livsuppgift att anpassa sig till just lilla dig. Utan du måste hitta ett sätt att fungera parallellt med en massa människor, traditioner och regler som du nödvändigtvis inte gillar.
