Tidigare var det lite av en tradition av statsministrar, åtminstone socialdemokratiska, ombildade regeringen då och då för att flytta runt folk. Och se till att ingen blev för bekväm. Dessutom ger man fler i det egna partiet statsrådserfarenhet, något som bygger en slags ryggrad av erfarenhet i partiet under många år.
Stefan Löfven frångick dock det här och därför satt vi fast med pajas-ministrar som Morgan Johansson, Ygeman och Strandhäll. Tills Ygeman tvingades bort av den episka skandalen kring Transportstyrelsen och Strandhäll slutade själv efter att maken begick självmord.
Men nu har Ulf Kristersson en ypperlig chans att röra runt lite snart.
I december slutar tack och lov Ylva Johansson som EU-kommissionär och i höst ska Sverige officiellt besluta om vem som ska efterträda henne. Därför pågår redan detta arbete.
Problemet är nämligen att det måste vara ett före detta statsråd, eller befintligt. Kommissionen består av en person per land och det kräver tyngd. Praxis är varannan gång från högern och varannan från vänstern så Cecilia Malmöström från Folkpartiet ersattes av sossen Johansson. Nu är det en moderats tur.
Jag har tidigare spekulerat om Karin Enström, fd försvarsminister och nuvarande partisekreterare, skulle vara aktuell. Eftersom EU blir mer och mer utsatt säkerhetsmässigt har hon perfekt bakgrund och jag tror fortfarande att hon är en bra gissning.
Men en annan kandidat är nuvarande utrikesminister Tobias Billström.
Han har lång erfarenhet av att vara statsråd efter sina 8 år som migrationsminister och nu snart två år som utrikesminister. Han har numera stora barn men är långt ifrån att avsluta sin politiska karriär eftersom han är knappt 50 år. Han kan erbjuda den tyngd och politiska erfarenhet som krävs för att lyckas göra ett bra jobb som kommissionär och han skulle kunna få en bra portfölj.
Skulle Kristersson skicka Billström till Bryssel står han med möjligheten att göra en regeringsombildning. Det finns vissa ministrar som verkligen inte levererat, som den mest osynliga av dem alla EU-ministern Jessica Roswall. Nu har han chansen att peta henne och ersätta henne med någon annan.
Då skulle andra plockas in till regeringen, som trotjänaren Hans Wallmark eller Jessica Rosencrantz. Han har dessutom möjlighet att byta portföljer mellan folk som får stanna kvar i regeringen.
En regeringsombildning ger regeringen lite mediefokus, det skapar ny energi och ger Kristersson en offentligt bild av att vara handlingskraftig. Han har med andra ord mycket att tjäna på att röra runt lite.
Eftersom det är ett pussel med tre partier kan han dock inte röra de övrigas områden men väl själv möblera om bland de moderata statsråden. Göran Persson som förfogade över hela Rosenbad kunde flytta runt som han ville och även starta eller slå ihop departement.
En person jag dock hoppas att han inte rör är Maria Malmer Stenergard. Hon är ett av hans starkaste kort och hon fungerar ypperligt på sin position som migrationsminister.
Får vi se en regeringsombildning när riksdagen öppnar efter sommaren månne?
