Search
Close this search box.

Lördagskrönika: Livsnjutning och dödsångest

 

Alla generationer har sina prylar de fokuserar på och nojar över. Jag tillhör som bekant 70-talisterna och vi håller på att fylla 50 år decenniet 2021 och framåt. Mitt i livet och det som idag är någon slags riktig medelålder, nu när 40 blivit det nya 30. 

Jag ska inte tråka ut er med ännu en analys över 40-talisterna (min föräldrageneration) för alla vet allt om dem och vad de fokuserade på i sina liv och när de var 50. Förutom en liten påminnelse om att när de fyllde 50 år hade man mottagning med kaffe och tårta och folk satte upp tokiga skyltar på gräsmattorna med budskapet ”tuta för Gunilla 50 år!”. 

Eller var det förresten 40-årsfirandena? 

De var visserligen de första tonåringarna men blev verkligen självmant gamla när de var i min ålder medan mina jämnåriga fortfarande, några få, åker skateboard. 

Är Generation X den första generationen som faktiskt vägrar att bli gamla undrar jag. Det känns så när jag tittar runt. Okej, vissa jämnåriga lever liv och ser ut som mina föräldrar i samma ålder men generellt. Men vägra att bli gammal innebär inte bara att man fortfarande har långt hår och keps (man eller kvinna spelar här ingen roll), att man lyssnar på ny musik och använder sociala medier nästan lika mycket som sina barn. 

Utan en viss kategori verkar någon gång i 40-årsåldern omvandlat sin ångest, eller kan det vara dödsångest?, till någon slags besatthet av evig ungdom. Jag pratar framför allt om hälsoknarknarna. 

Folk som när de fyllt 40 år plötsligt skulle springa marathon eller göra en svensk klassiker, eller Vasaloppet. 

Det är som om vissa tror att de kan springa ifrån döden. Folk som tränat måttligt eller inte alls satsar på elitträning. Nu är det kanon att börja träna när som helst i livet, det är inte det jag pratar om. Jag började själv träna styrkelyft, tyngdlyftning, och lite crossfit när jag var 43 år och det är en av det bästa besluten jag fattat.

Men ni vet skillanden mellan de som tränar för att må bra och få ett friskare pensionärsliv, och de som springer, lyfte och skidar som om djävulen jagade dem. De har något i blicken. En glimt av panik.

Min generation tränar sig igenom medelåldern och vissa av dem tror nog på riktigt att de garanterat långa liv bara de sätter in ännu fler kilometer på löparkontot. Annars hade man inte så ofta sett och hört kommentarer när folk som är unga, eller medelunga som dör om att ”han eller hon var ju så vältränad och levde hälsosamt”. 

Som om det fanns en genväg. En fribiljett mot sjukdom, olycka och död när sanningen är att det händer vem som helst och döden är skoningslös. Du kan inte köpa dig fri. Det finns ytterst få faktorer du ens kan påverka lite lite grann, som att låta bli att röka varje dag eller bli alldeles för tjock. Men inte ens det, att låta bli det alltså, är någon verklig fribiljett. 

Det finns folk som röker hela livet och blir 100 år och andra som bara tränat sina 35 år och ändå dör i lungcancer. Bland landets 100-åringar vid millenieskiftet (de var under 300 stycken då) fanns inte en enda vegetarian. Bara en sådan sak. 

Eftersom man inte vet när ens dagar är slut måste man leva de man vet att man har, och det är idag, på så bra sätt man förmår. Alla dagar är inte toppen och vissa dagar vill man varken gå upp eller ut. Och det är helt okej. Men man måste också njuta av livet. 

Du har inga fribiljetter. Träna så mycket du vill men träna av rätt anledning -för att det är just det du allra helst vill göra exakt nu. Men att lägga en massa extra tid, utöver en slags balanserad nivå, för att späka sig till den bästa hälsan är inte något folk på dödsbädden känner var värt det faktiskt. 

Jag tror inte på att leva varje dag som om den vore den sista, det vore otroligt märkligt. För visste jag att detta är min sista dag hade jag garanterat gjort något helt annat än jag gör. Men livet kan bli oväntat kort, i mitt flöde ser jag sedan flera år då och då alldeles för unga som gott bort av massa olika anledningar. Cancer, lavinolyckor och annat. 

Men omvänt, att leva sitt liv som en ekorre som hela våren, sommaren och hösten samlar samlar samlar hasselnötter till den långa vintern och mest hasselnötter vinner har missförstått. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!