Search
Close this search box.

Lördagskrönika: Godhet

 

En av de egenskaper som är mest uppburna och hyllade är godheten. Att vara en god människa. Vad detta innebär är en subjektiv bedömning men eniga kan vi alla vara om att det är något bra. En person som bryr sig om andra, som gör bra saker. Godheten blev tillfälligt utskälld också, i Sverige.

Godhets-knarkare blev synonymt med vänstern och Bamse-Liberaler .

Men godhet är inget naturligt tillstånd för människan, det är en egenskap som premierats när vi civiliserats och blivit rika. En egenskap man kan tillåta sig att ha när allt annat är fixat. 

Naturen är barbarisk. Helt av sig själv. Här finns inga poäng att plocka. Du tar hand om dig först, och dina ungar om du har några för tillfället. Men ett djur tvekar inte att lämna avkomman om svälten står för dörren. Inget djur skulle offra sitt liv för en unge, de skaffar en ny nästa år. När avkomman vuxit upp är det bye bye och råkar man på varandra sedan finns inga släktband, det är djur mot djur om maten. 

Vad gäller flockdjur kan en ny hanne utan problem döda alla ungar som den gamla hannen lämnade för att börja om med sina egna ungar. Barn har inget särskild värde för andra än mamman i naturen, även om det finns undantag. Och då bara tiden de inte kan föda sig själva. 

Godhet är något människan lär sig, alla som har barn vet detta. Det är något man väljer och i situationer där saker ställs på sin spets, som liv eller död till exempel, vinner inte något självuppoffrande godhet. I avsaknad av den kampen kan vi människor kosta på oss hela liv där fokus kan ligga på vänlighet och empati. 

Det finns goda biologiska skäl varför godhet inte är en naturlig egenskap – rent krasst skyddar den inte oss från saker, tvärtom innebär den en risk. De goda förfäder vi haft är inte de som överlevt och fört mänskligheten framåt utan det var istället de som var effektivast på att döda djur, överleva och reproducera sig själv. 

Attackerna den 7 oktober mot oskyldiga civila judar då 1300 människor brutalt mördades under ett dygn drabbade ironiskt nog framför allt människor som odlat godheten som egenskap.

Musikfestivalen besöktes av moderna hippies med vänstersympatier, folk som vill kramas och dansa till soluppgången. Folk som trodde på kärlek. De människor som medvetet bosatt sig nära gränsen till Gaza levde i princip uteslutande på de kända kollektiva vänsterjordbrukssamhällen som kallas kibbutzer, israeler som trodde på medmänsklighet och godhet gentemot sina grannar. De såg liten risk att bo så nära gränsen för att de odlat de personliga egenskaperna, valet av bostadsort var en del av de politiska övertygelserna och valet de gjorde om att tro gott. 

De goda slaktades först.

Det var deras barn som brändes till döds, deras kvinnor som våldtogs och filmades. 

För med godhet kommer naivitet och naivitet dödar.  Det är inte rättvist men det är verkligheten. En blind tro på att godheten ska överleva allt, att det ska innebära något skydd alls är livsfarlig. I krig och kärlek är allt tillåtet, men det behöver inte ens vara krig för att det ska gälla. 

Förälder som jag är kan jag intyga att i en diskussion med en annan förälder när ens ungar har hittat på något bus är det förvånansvärt fort empatin mot andra än ditt eget barn försvinner om det börjar hetta till och man inte anstränger sig aktivt att tänka gott om både andra barn och deras föräldrar. Instinkten är så stark. Och magkänslan att försvara dina egna.

Godhet är det som skiljer oss från djuren men det är också en av de egenskaper som utsätter oss för störst risker. Det är därför vi inte föds med empati utan lär oss det av våra föräldrar. Barn löser instinktivt alla problem med våld tills vi uppfostrar dem att vi pratar, inte slåss. 

Hur mycket vi än vill att godheten segrar så är just den egenskapen inte en av våra naturliga och det är inte godheten som tagit mänskligheten till idag. Tvärtom faktiskt. 

Detta är dock inget upprop på något sätt att sluta försöka vara en bra människa, men när saker ställs på sin spets kommer inte ens den mest beroende godhetsknarkaren annat än förlora, kanske sitt liv. Det visade tyvärr de goda israelerna som natten till den 7 oktober 2023 mördades av sina icke goda grannar. 

Det är heller inte en egenskap som enbart prioriteras för sin egen skull utan för att det ger något. Människor som aktivt arbetar med att vara goda människor får något tillbaka av det hur osjälviska de än försöker vara. Inte minst ges en tillfredställelse, en kick må så vara, över att känna att man är en bra person. En kanske lite bättre person till och med. En del odlar den känslan så starkt att det blir en livstil, som den svenska proppmätta vänstern och medieeliten gjort i åratal i Sverige. 

Kanske är det vetskapen om detta som skapat den nutida ambivalensen till begreppet och egenskapen godhet? 

Att godhetsknarkare blev ett ord i debatten och att begreppet och egenskapen problematiserats. 

Motsatsen till godhet är inte heller ondska, som ofta påstås. Avsaknad av godhet innebär inte per automatik utstuderad ondska, den existerar på egen hand. Och båda kan existera parallellt, även inom individer. 

Den finaste godheten är den som ges med ansträngningen att inte tjäna något alls på det själv. Den är också den mest sällsynta. De som stod på Centralstationen 2015 och tog emot flyktingar poserade också mycket ofta på bilder på sociala medier samtidigt. De som gav till tiggare skrev om det på Facebook. Det var inga osjälviska handlingar, de gav betalt även om inga pengar bytte ägare. 

I en tid där det personliga varumärket både definierar dig som människa och kanske även innebär ett yrke har godhet snabbt förvandlats till en valuta, en slags handlingsvara. 2024 kanske den variant som härskar mest stavas klimat-godhet. Att man gör saker ”för klimatet”, påstått osjälviskt men aldrig på riktigt. 

Vi ska fortsätta sträva efter med godhet på planeten och ett liv utan vore förskräckligt.

Men verkligheten visar oss gång på gång att människan inte är alls är god innerst inne och att godhet och empati är något vi inte bara måste lära våra barn utan vårda själva under livet. Och att det finns tillfällena när man inte har lyxen att vara det. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!