Search
Close this search box.

Soft girls-hysterin

 

Svenska Dagbladet och andra medier har under våren publicerat olika artiklar om fenomenet döpt till ”soft girls”, som egentligen handlar om att kvinnor i sociala medier marknadsför att de istället för smink och dyra kläder är intresserade av att ta hand om sin kropp och sitt mående, yoga och inte jobba för mycket. 

Feminismen är en stark värdegrundsmätare i svensk media som bekant så feministerna på landets redaktioner har väl satt kaffet i vrångstrupen när detta upptäcktes, för trenden kallas i Sverige för ”hemmafru-trend”. 

Det var ett av dessa inlägg som SvD publicerade en lång artikel inklusive massa bilder från hennes Instagram om en kvinna som är aktiv nazist. Och som bekant älskade Hitler just naturen, det naturliga, grönsaker och annat som idag är trendigt. Nämnde jag ett en av bilderna är på när nazister gör sin egen tvål?

Inlägget raderades utan förklaring av SvD och jag skrev om det, ni kan läsa det här. 

Feminismen blir mindre och mindre viktig för unga personer och de svenska statsministerna är såklart rasande. Detta ska ses som ett svar på detta, att media nu fokuserar på att ”beskriva” trenden att inte karriär är det viktigaste som hemmafrutrend. Att fler och fler blir intresserade av att odla och laga mat från grunden är naturligt, snarare är det en återgång. 

Soft girl är normkritik.

Varför inser dessa progressiva kvinnor som Johanna Fränden och Katrine Kielos detta? Hysteriskt gapar de istället om att unga tjejer sviker ideal och kommer bli fattigpensionärer. 

Ta ett chill pill säger jag. För det första är trender på sociala medier små företeelser och får man politisk panik över något som händer i någon sociala mediekanal inom ett enda område och misstar detta för allmänna stora trender bland väljarna eller i befolkningen i stort säger det något om den lilla privilegierade bubbla skribenten själva befinner sig i.

För det andra – när blev karriär ett feministiskt krav? 

Länge handlade feminismen om lika villkor. Att kvinnor också skulle få jobba, tjäna egna pengar, starta företag och behandlas på lika villkor som män i alla aspekter. Det har vi för länge sedan redan uppnått. Då förvandlade de svenska feministerna kampen till något som bara kan kallas karriär-feminism. Att nu är målet plötsligt att kvinnor ska sträva efter att göra så mycket karriär som möjligt, annars är man en bakåtsträvare. 

Plötsligt blev fritt val och behandlas lika inte intressant utan kraven har i decennier skallat om att alla kvinnor måste tycka och göra likadant. Det är befriande att unga kvinnor idag inte känner sig bundna att Fittstim-feministerna och Amelia Adamos definition av hur deras liv borde levas. 

Soft girl och det den gröna nazisten ändå förde fram är nämligen att det finns så många andra värden än att arbeta maximalt och hämta på dagis och trampa runt i det där hamsterhjulet. Innan feministerna någon gång på 70-talet bestämde att alla kvinnor måste vilja sträva efter att arbeta så mycket som möjligt och göra så mycket karriär som möjligt kanske de skulle ha frågat männen om hur kul det egentligen är?

Det visar nämligen att vissa kvinnor kommit på att livet är kort. Och den korta tiden vill man hellre än att se insidan på ett kontor och se inbetald skatt varje månad skena i takt med löneökningar vill njuta av sina små barns barndom, lära sig hur man gör saker själv om man inte köper allt färdig och halvklart. 

Det finns ingen hemmafrutrend men däremot finns det en kritik i botten mot en grupp kvinnor som ledde kampen för långt. Bortom fria val kom nämligen krav på likriktning istället, annars är man en könsförrädare. 

Min generations kvinnor är en del av problemet, uppfostrade av de argaste av de arga feministerna från 60- och 70-talet. Och vi 70-talister har verkligen gjort karriär och jobbat men det är ju oss yngre kvinnor nu säger att de inte vill vara som. 

En generation som också kom med utbrändheten, som egentligen inte är en diagnos utan symptom på att livet inte fungerar på olika plan. 

Jag tror alla sosse-feminister kan lugna ner sig. Ingen ung kvinna idag kan försörjas av sin man och hon vill heller inte det, hon kommer också tjäna in till sin pension. Men de, åtminstone en del, verkar ha insett att livet är ett äventyr och att det finns så mycket roligt att lära sig som inte handlar om jobb. 

Som hur man fermenterar saker, bakar det perfekta surdegsbrödet eller lyckas med sin tomatodling. Alla kvinnor älskar inte smink och kläder och en del mammor, hör och häpna, vill byta högre lön och karriär mot möjligheten att när barnen är små vara hemma så mycket det går. Utan att helt sluta jobba. 

Om vänsterfeministerna slutar vara blinda av ideologi kanske de skulle lära sig ett och annat av dessa unga soft girls. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!