Search
Close this search box.

Lördagskrönikan: Ortensvenskan

 

Det är svårt att veta när det började.

Min egen farfars generationer,  som kom till Sverige efter kriget och alla de som följde efter för att arbeta i Sverige, lärde sig svenska fort utan SFI. För att språket är nyckeln för att trivas och fungera och inte minst lyckas i nya hemländer. 

Men någon gång på vägen slutade invandrare att prioritera det. De slutade att vilja kunna prata svenska. Socialdemokraterna hjälpte till eftersom de hade ideologiskt bestämt att är du född utanför Sverige är det automatiskt synd om dig. 

Då ska vi ställa så få krav som möjligt på dig. 

Generationerna som kom fram till 80-talet ställdes det direkta och rätt tuffa krav på. De fick låna till möbler, de fick inte livslånga bidrag och så vidare. Det är deras barn, och de själva, som i högre och högre utsträckning röstar på Sverigedemokraterna idag. De som ser nya generationer ekonomiska migranter som inte alls är här för att arbeta och bidra. 

Orten-svenskan är en pest som breder ut sig över landet och över generationer. 

När den borde strypts i sin linda upphöjdes den tyvärr till kultur-yttring av fina vänster-människor på Södermalm som själva bor i helt vita områden men älskar mångkultur på avstånd. Jag tror att orten-svenskan först etablerade sig via musiken, via rap och hip hop men jag kan ha fel. Etableringen i offentligheten alltså, när acceptansen av den här avarten av svenska blev känd utanför förorterna. 

Att ny invandrare inte kan prata svenska rent förstår man, de bryter hela livet oftast. Om de inte är ofattbart språkbegåvade. Men orten-svenskan har vuxit fram bland barn födda i Sverige, ihop med utrikes födda barn som kommit hit. 

Idag är orten-svenskan så etablerad att den behöver ett lexikon och vi har årskull efter årskull av svenskfödda barn som inte kan prata riktig svenska längre. 

Det är ett av många monumentala misstag svenska politiker begått när det gäller migrationen. Att man inte direkt försökte göra något åt detta. För svenskar som inte kan prata riktig svenska, de väljer att inte göra det, kommer aldrig på riktigt accepteras. 

Jag skulle aldrig anställa en person som inte pratar ordentlig svenska, ändå ser vi vår statliga mediebolag anställda person efter person med ofattbart stora brytningar och även orten-svenska på både Sveriges Radio och Sveriges Television. Jag väljer dock här att inte peka ut individer men ni har alla hört dem. 

Varför legitimerar staten via sitt mediebolag undermålig svenska? När det finns gott om invandare eller folk födda här med utländsk bakgrund som pratar perfekt svenska?

Nooshi Dadgostar hade aldrig blivit partiledare, eller Demirok, om de inte pratade som infödda. Du kommer exakt ingenstans faktiskt om du inte gör det, förutom om du vill göra karriär inom SVT och SR möjligtvis. 

Stora insatser måste till för att bryta det här. Att folk har en dialekt när de pratar med sina kompisar, det är givetvis okej. Det finns dialekter överallt. Men orten-svenskan måste bort från offentligheten och de som pratar den måste förstå att det är det enskilt sämsta de kan göra för att accepteras av svenskar. 

Att gangsters pratar så är en sak men orten-svenskan förstör inte bara det svenska språket utan legitimerar ett utanförskap, ett självvalt. Ungdomar och unga vuxna har massa möjligheter i Sverige. Men luras de att tro att perfekt svenska inte är vägen framåt kommer de bli gruvligt besvikna. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!