Sök
Stäng denna sökruta.

PR-artikel om bussning

 

Idag är DN återigen PR-byrå åt vänstern, när de blåser upp en liten studie gjord av en forskare som avskytt friskolor och skolvalet i 20 år, som framgång. 

Rubriken talar sitt tydliga språk – bussande av elever från ett kasst område till ett svenskt påstår vara en framgång. 

 

 

Djävulen ligger som alltid i detaljerna för inte ens DN kan ljuga helt, och det stämmer att de utlandsfödda barnen fick bättre resultat eftersom man helt enkelt drog ner de svenska elevernas resultat. 

Det står svart på vitt att de svenska eleverna tvingades att ”vänta in” de sämre förortsbarnen. 

 

 

Så de svenska eleverna som lämnade experimentet fick alltså sämre resultat när de gick vidare till 4:an men även om dessa elever alltså fick sämre utbildning och kunskaper så var det, som i alla vänster-skolpolitiska reformförslag, helt ointressant. Eftersom våra barn bara är verktyg för dem, våra barn ska fixa integrationen. 

Alltså bestämde sig lärarna för att offra ännu fler svenska barn på integrationspolitiska altaret. Flera årskullar faktiskt. 

 

 

Det är som sagt bara att läsa innantill i artikeln så ser man orden som avslöjar att hur det gick för de svenska barnen inte intresserar någon, vare sig lärarna, politikerna i kommunen, forskarna eller DN. 

Först gick allas resultat ner, sedan gick de, från denna nya lägre nivå, upp.

Det framgår inte om de svenska barnen någon enda gång kom upp i samma resultat de hade innan experimentet, bara att förortsbarnen lyckades bättre. Från en embarmerligt lågt nivå innan bussningen. 

 

 

Eller vänta, forskaren Stefan Lund erkänner faktiskt i det här stycket att just förortsbarnen var de som gynnades. Han dristar sig dock inte att erkänna att detta skedde på bekostnad av de svenska barnens utbildnings- och kunskapsnivå. 

 

 

Som väntat var inte alla nöjda. Till exempel de bästa barnen, som inte gillade att man saktade ner tempot för att alla barn med bristfällig svenska och grundkunskaper skulle hänga med. Men enligt Lund förbättrades även deras resultat, trots att tempot saktades ner och de tvingades agera lärare åt förortsbarnen. 

Stämmer detta verkligen?

 

Givetvis stämmer inte det. 

Jag har läst rapporten. 

Testet som den hemliga kommunen utförde, för man vill inte avslöja vilken kommun så att vi som granskar kan kolla på skolresultaten nu och andra variabler (med hänsyn till ”integritet” såklart….), handlade om barn som är 8-9 år och går i trean. 

Vet ni vad man inte har i 3:an? Betyg.

Så att följa upp resultaten är subjektivt och en lärare som vill att experimentet, av ideologiska skäl, ska lyckas sätter naturligtvis subjektiva betyg som påverkas av denna vilja. Det enda man kan kolla på är nationella prov i 3:an, men det var ju alla elever som bussades. Inte bara 3:ans. 

Någon uppföljning är mycket svår att göra men en sak man hade kunnat kolla om vi visste vilken kommun är att få andel utländsk bakgrund nu, 2024 kontra 2017 när bussningen börjat. För föräldrar tenderar att bry sig om sina barns skolgång och om de används som kuddflickor och integrationsverktyg skulle de automatiskt leda till att en del av de svenska barnen bytte skola illa kvickt. 

Det är så djupt ofräscht att vuxna helt oproblematiskt pratar om våra barn, de svenska barnen, som de som ska fixa integrationen på bekostnad av sin egen utbildning.

Men rubriken om att bussningen fungerar är missvisande, för den tar bara hänsyn till vad forskarnas fältstudie visade. Det är inte hårda data utan framför allt en subjektiv bedömning. 

Här kan ni själva läsa i metod-avsnittet. 

”Datamaterialet består av etnografiskt inspirerade fältanteckningar, intervjuer med skolaktörer, resultat nationella prov 2016-2021 samt ett sociogram eleverna (red.anm 9 år gamla) fyllt i. 

Notera att lärarna på skolan verkligen ville att bussningen skulle fungera, enligt artikeln. Så de är således partiska i målet. Notera också att inga föräldrar intervjuats. 

 

 

Slutsatserna forskarna dragit om att ”bussningen var framgångsrik” är ju bara att de lagt ihop sina egna bedömningar av skolan, de positiva lärarnas reflektioner, 9-åringarnas egna svar på sociogrammet, och nationella proven. 

Det så kallade sociogrammet gjorde Stefan Lund genom att elever fick träffa honom enkilt och svara på tre frågor, som han antecknade. 

 

 

Alla förstår när man läser frågorna att forskarna kan styra utfallet genom att helt enkelt ställa frågorna på slutet av den undersökta tidsperioden och inte i början. Då ökar sannolikheten att svenskarna (som de för säkerhets skull inte döpt till svenskar utan ”elever utan egna migrationserfarenheter”) för att på så sätt ytterligare förminska de svenska barnen betydelser i studien. 

 

 

Stefan Lund besökte skolan 20 dagar under 2021 fördelat på fyra tillfällen, när han gick runt och hängde med klassen. Och pratade med lärarna. Han genomförde 11 intervjuer med vuxna som arbetar i skolan i olika roller. 

 

Men bedömningen har dessutom i princip helt fokuserat på hur mycket bättre det gått för de utländska barnen och ignorerar helt negativa konsekvenser som att de svenska barnens sämre resultat samt hur många elever som på grund av detta lämnat skolan. Eller vad föräldrarna tyckte. Inte heller finns någon data på stök och otrygghet och annat som kan skapa sämre studiemiljö. 

En annan sak studien undersökte är en redan på förhand utvald integrationsmodell, som väljer bort assimilation. Mångkulturell inkorporering, vänsterns favorit där svenskar ska ha minst lika stort krav på anpassning som de som kommit hit. Där ”solidaritet, sympati och förståelse” för den andre är i fokus. 

 

 

Anonymiteten om vilken kommun det gäller gör som bekant att data inte går att granska men läser man Stefan Lunds slutsatser kan man själv dra slutsatsen att även om skolan studsade tillbaka från drastiskt sjunkande resultat till samma resultat som innan bussningen så kan det ha helt andra förklaringar än bussningen i sig. 

Han beskriver själv, som forskare i pedagogik, att lärarnas tro på saker påverkade resultatet i studien. De tvingades hantera en helt ny skolmiljö där hälften av ungarna bytts ut och alla tvingades till ett jättelikt socialt experiment. Detta tvingade även lärarna att göra på andra sätt, kanske anställdes andra personer dessutom. Det framgår inte heller, trots att lärare och rektor är de enskilt viktigaste komponenterna till bra resultat enligt OECD. 

”Sammantaget är vår tolkning att tro och görande är en förutsättning för skolframgång”. 

Och många lärare de intervjuade var ju mycket positiva (av ideologiska skäl garanterat) till att bussa elever och ville lyckas. De ville lyckas och ändrade sitt sätt att jobba. 

 

 

Sedan citerar Stefan Lund socialdemokratin och där känner i alla fall jag att alla kort ligger på bordet vad gäller den här dåliga undersökningen.

Som skulle undersöka Lunds tes att bussning är bra och med hjälp av vinklad data och känslostyrd tolkning sedan konstaterar just det. Att det är bussningens förtjänst. 

Korrelation och kausalitet saknas dessutom.

Beror verkligen de förbättringar som Lund påstår sig se just på bussningen eller beror de på andra faktorer, som en ny rektor, nya lärare som fungerar bättre ihop som arbetslag eller andra mycket viktiga faktorer i skolan?

”…..en välfärdsstat som historiskt från efterkrigstiden till slutet av 80-talet (red.anm högern vann 1991) kommit att utvecklas parallellt med en civilsfär som grundar sig i solidaritet och känslor för andra…..tydliggör hur ideal och praktikel mellan civilsfärens och socialdemokratins utveckling av en statligt upprätthållen välfärd kom att baseras på liknande premisser.”

Åh, denna härliga perfekta socialdemokrati ändå. 

 

 

 

Men Stefan Lund är inte vem som helst utan en av landets främsta kritiker mot allt som har med friskolor, valfrihet och skolval att göra. 

Han disputerade till och med 2006 på sitt friskole-hat i avhandlingen ”Marknad och medborgare”. Som lite lätt antyder vad han tycker om all slags valfrihet i välfärden, och som garanterat bidragit till att mynta ordet ”marknadsskolan”. 

 

 

Bussning är resultatet av ett empatistört sätt att se på barn – som medel för andra barns utbildning. 

När barn bara har ansvar över sig själva och sin utbildning och framtid förvandlar sådana som Stefan Lund och socialdemokraterna dem istället till deras personliga redskap, redo att offras på det sociala ingejörstekniska altaret. 

Jag är egentligen helt ointresserad om att tvinga hela landets 9-åringarn till andra skolor skulle lösa integrationen, det är nämligen en helt förkastlig metod. Och något som inte hör hemma i en demokrati. 

Vi har bestämt demokratiskt att medlen inte helgar målen nämligen. Även om den här studien inte alls bevisar att bussning är ett bra sätt. 

Tvinga barn mot deras och deras föräras uttryckliga vilja hör hemma i Ryssland och andra auktoritära stater, men sossarnas inspirationskälla var ju länge DDR vad gäller skolan så arvet har aldrig lämnat dem. 

Sossarna gick till val på att bussa barn, de la en proposition valåret som jag avslöjade både lagstadgade bussning och upphävning av närhetsprinipcipen, och samtidigt slog fast att  data på föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst etc skulle användas i utsorteringen av exakt vilka kuddflickorna skulle bli. De åtråvärda gyllene barnen som har perfekta höga poäng på allt sådant, och svenska infödda föräldrar. 

De barnen som magiskt ska integrera de sämst rustade barnen, som har föräldrar som knappt kan läsa, inte jobbar och inte talar svenska. 

Våra barn förtjänar en högljudd debatt och protest mot vänsterns, och liberalernas, syn på våra barn som något instrument som ska fixa den integration de själva inte lyckats fixa på 50 år. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!