Sök
Stäng denna sökruta.

Varför förstår inte miljö-Sverige demokrati?

 

Idag skriver ett gäng forskare debattartikel igen, betalade aktivistforskare alltså. Tyvärr smutsar alla dessa klimat- och miljöforskare ner titeln genom att inte ägna sig åt forskning utan aktivism och opinionsbildning. 

Denna gång är gänget som skriver sex forskare anställda på det statliga forskningsinstitutet Stockholm Environment Institute (SEI). 

Så presenterar de då en rapport eller annan fakta? Det är ju ändå ett forskningsinstitut. Nix, det är helt vanliga vänsterradikala åsikter som saluförs, med inslag av demokratiförakt. 

De kan inte acceptera att ”sänka Sveriges klimatambitoner för att uppnå folklig acceptans”. 

 

 

Ursäkta? Demokrati anyone?

Här har de fått allt om bakfoten. De som vinner valet, för att de har majoritet i landets riksdag, får bilda regering. Men det är riksdagen som stiftar lagar, där ”klimatambitionerna” alltså återfinns. I val lovar man olika saker till sina väljare. De är alltså väljarna som utser riksdagen. 

Och den politik väljarna valde 2022 vill inte ha vänsterns politik. Inte heller klimatpolitiken. Det handlar inte alls om folklig acceptans. Det handlar om demokrati. Varför ska miljötalibaner har så sjukt svårt att acceptera och förstå detta system? 

Vi som röstade på regeringen valde in dem just för att vi inte vill ha galen, dyr och meningslös symbolpolitik inom klimat och miljö. Vi har redan betalat alldeles för mycket. Den ”folkliga acceptansen” dessa sex stackare som famlar i demokratimörkret inte förstår är i själva verket beslut som vi väljare fattade i valet och dessa gäller tills vidare. Tills en ny riksdag sitter, om den har en annan ideologisk förankring alltså. 

Vad vill då dessa demokratiföraktare?

Klassisk miljöparti-politik/vänsterpartistisk. Såklart. De understödjer vikten av en progressiv politik. Och med det menar de bidrag till låginkomsttagare för att köpa elbilar (som knappt finns att få tag i begagnade för övrigt, inte i den utsträckning som skulle göra någon skillnad i alla fall). Det är såklart svårt att förstå att alla inte har råd med elbilar när man är priviligerad röd forskare men de borde prata med någon utanför sin eko-bubbla. 

Bidrag till laddning i hyreshus och bostadsrätter – men var dessa laddstationer ska finnas framgår inte. 

Vet dessa personer hur lite parkeringsplatser det finns? Och kontakterna kan ju knappast monteras på fastigheten som för villor och radhus. Återstår gatan och det krävs att man alltså gräver upp hela vägen för att införa laddstolpar, det är därför det finns så få. 

 

 

Det roligaste är att de verkar, som vänstern generellt, tro att människor inte vill ha vänsterns miljöpolitik för att de liksom inte förstått och/eller inte tycker den är rättvis. Inte för att den är……dålig. Och orättvis. 

För i vanlig ordning ska hårt beskattade låginkomsttagares skatt gå till olika bidrag till gröna projekt och bonus och subventioner som mest folk som har råd använder. 

Lyx. De har inte möjligheten att bry sitt huvud om klimatet när deras akuta problem är att hitta ett jobb, se till att ungarna inte blir kriminella, betala hyran och de drömmer att när de har råd så ska de köpa en bil. Vilken som helst. Som man kan tanka. Inte en elbil givetvis för var ska den laddas i förorten där de bor?

Eller så bor de på landet i en billig kåk. Det finns olika slags fattigdom i Sverige men gemensamt är att deras inbetalade skattepengar inte borde gå till bidrag till proppmätt medelklass utan till saker som de kan nyttja, som bra vägar, fungerande sjukvård, skola, försvar, polis. 

Det är så underligt att vänsteraktivister kallar detta rättvisa, att ta deras pengar och lägga på onödigt bjäfs som de inte bryr sig om. 

 

 

 

De här proppmätta aktivistforskareliten har flera saker gemensamt. Förutom höga löner på ett fint forskarjobb där de istället för att forska kan publicera sina åsikter på debattsidor och skriva under som ”forskare” är det helt och hållet försörjda av….. ni kan gissa. Dina och mina pengar såklart. 

De sitter mycket flott också, i ett kontor på fina Östermalm mitt i centrala delen på Linnégatan. Fint måste det såklart vara, när man spenderar andras pengar. 5,4 Mkr per år betalar man i hyra sedan 2023. 

 

 

Intäkterna var 314 miljoner kronor 2023, och i princip allt kommer från skatt. 34 miljoner kronor i direkt statligt stöd från statsbudgeten, och 278 Mkr från andra, skattefinansierade, håll. 

 

 

Hälften kom från SIDA, det vill säga 145 miljoner kronor. Ytterligare nästan 30 Mkr kom från EU.  Och nästan 50 Mkr från statliga myndigheter för forskning. 

 

 

Såklart att Katarina, Jindan, Aaron, Björn, Claudia och Maria med feta skattefinansierade löner på lyxigt kontor på Östermalm har råd att tycka att vi ska strunta i valresultatet för att det bara handlar om att ”folket inte accepterat”, det som de tycker. Att vi behöver en ”rättvis” politik och den handlar om höga skatter och höga bidrag. 

 

 

I min villfarelse trodde jag att forskare forskade och inte tyckte men inte på SEI tydligen. Och deras åsikter behöver heller inte ha någon slags verklighetsförankring. Vi har haft 8 år med den politik de efterfrågar. Ändå ökade utsläppen 2021. 

För 300 miljoner kronor av våra skattepengar får vi alltså bland annat sex proppmätta övre medelklass-personer som utnyttjar sin forskartitel för att i sann aktivistanda prångla ut sina högst personliga åsikter, som råkar sammanfalla till 100 % med den förra regeringens. 

Fint. Det är ju precis det Sverige behöver. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!