Sök
Stäng denna sökruta.

Klimatmål?

 

Mycket prat om landets klimatmål, eller hur? Det är nämligen få saker oppositionen ändå kan skjuta in sig på när det gäller regeringen, det mesta de håller på med vill de också göra. Som att fokusera på gängkriminella och få ordning på integrationen. Till och med skolfrågan är halvdöd eftersom regeringen bestämt sig, med folkpartisterna i spetsen, att även de ska lajva friskolekritiker. 

Men hur många vet egentligen vilka klimatmål vi har och hur de styrs?

Eller att tågordningen vänster-regeringen satte upp är delvis expert-styrd, som rundar demokratin?

När MP satt i regeringen var ett av deras huvudfokus att få bort klimatfrågan som ett särintresse som hanterades av en klimatminister med ansvar över Naturvårdsverket. De ville göra frågan till en ”överrocks”-fråga som skulle dominera alla andra beslut. 

Så efter utredning lades Klimatlagen på riksdagens bort 2017, och få partier röstade emot tyvärr. Det var en paketlösning för att undvika att en framtida regering lätt skulle kunna avskaffa dem. En klimatlag, en uppsättning klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. 

 

 

Miljöpartister har alltid haft en tveksam inställning till demokrati eftersom de sedan urminnes tider på olika sätt krävs expertstyre. Detta är exakt ett sådant försök. Det klimatpolitiska rådet tillsätts inte i val eller ens av riksdagen utan av regeringen så redan där har man rundat demokratin. Det är inte tidsbegränsat och har fått höjd budget varje statsbudget. De använder pengarna till opinionsbilda för sina åsikter mot sittande regering. 

Även om Klimatpolitiska rådet inte har någon formell makt att stifta lagar är det ändå ett slags odemokratiskt expertstyre. Syftet är också att vi väljare, och demokratin, långsamt ska vänja sig vid att olika sådana här råd sitter med maktens öra, betalda av våra pengar. Nudge, eller knuff, är en populär klimat- och miljörörelsemetod mot makt. Att sakta knuffa folk i ”rätt riktning”. 

 

 

Blir ni överraskade att Naturvårdsverket själva förespråkar metoden? På deras hemsida kan man läsa att metoden inte alls syftar till att folk ska ändra åsikter (!), bara beteenden. Och åsikter, eftersom detta ju kommer först. Den här regeringen borde direkt se till att avpublicera den där rapporten, det är opinionsbildning som en myndighet inte ska pyssla med. 

 

 

Som ni kan läsa gjordes den på uppdrag av vänster-regeringen för att ”sammanställa den kunskap som finns om vilka effekter konsumtion och miljö som kan uppnås genom nudging.”

 

 

Men att Naturvårdsverket och politiker skulle kunna åstadkomma nudging är en lögn, deras verktyg är tvång och morot. Något annat medel står inte politiken till buds medan nudging i privata sektorn absolut kan uppnås, som det klassiska exemplet med den målade flugan i pissoarer på en flygplats som minskade spillet på golvet med hög procent.

Att politiker och Naturvårdsverket inbillar sig att det är nudging att till exempel införa världens högsta reduktionsplikt eller bonus malus-systemet på bilar, eller för all del stora subventioner på elbilar och elcyklar, är lite pinsamt. 

 

 

Det är mycket snack från oppositionen att Sverige inte klarar sina miljömål, nu när vänstern inte styr längre. 

Vad är då klimatmålet?

Jo, politikerna har fattat beslutet att 2045, det vill säga om 21 år, ska Sverige inte ha några koldioxutsläpp alls. Det låter ju som om det är jättelång tid att fixa det men är detta ett realitistiskt mål. Här kan man se på Naturvårdsverkets hemsida.

Från det här diagrammet kan man hämta intressanta slutsatser. Det visar ton koldioxidekvivalenter per år. 

 

1990 var utsläppen 71,76. Det har minskat stadigt sedan dess som synes. När Alliansen tog över var utsläppen 65,95. När de lämnade över var det 53,54. 

En minskning med 12,41, eller 19 %. 

När vänstern lämnade över 2022 till högern hade utsläppen bara minskat till 45,25. Trots Miljöpartiet i regeringen minskade utsläppen bara me, 7,75, eller 14 %. Fram till pandemin, som ju stängde en massa saker som släpper ut, hade MP bara lyckats sänka utsläppen till 50,2. Sedan fick de som bekant snålskjuts. 

Men vi har alltså sänkt utsläppen med 26 ton koldioxidekvivalenter på 32 år. Är det mycket eller lite?

Tja, sett till att målet om bara tjugo år är att sänka resten på den korta tiden är det lite. Politikerna har fattat beslutet att vi ska gå ner från 45 till…..noll. 

Trots att den stora sänkningen från 1990 handlar om enorma skiften inom olika områden. Vinster vi ju redan tagit hem. 

 

 

Förstår folk innebörden ens? Vi ska alltså trolla fram noll utsläpp av flyg, privatbilar, lastbilar, jordbruk, uppvärmning, industri. Noll. Om bara tjugo år. Det handlar om en minskningstakt med över 2 ton per år, varje år, tills inget är kvar. 

Vi skulle behöva stänga alla industrier (man kan inte trolla bort alla utsläpp från industrin hur mycket man än försöker), inte en enda bil eller lastbil skulle kunna gå på annat än el och vi kan heller inte avverka några som helst träd. Inget träd. Alla flyg måste förbjudas.

Och alla tamdjur dödas, eftersom de ju släpper ut metangas. Så ingen svensk skulle kunna dricka eller äta några inhemska mjölkprodukter eller äta kött från nöt, får och gris. Vi kan inte uppnå noll ton utsläpp annars.

Förutom noll utsläpp om 21 år har vi etappmål. 2020 skulle utsläppen vara 40 % lägre än 1990. 

 

 

Den brännande frågan är förstås – uppnåddes detta?

En 40 %-ig minskning av 71,26 till 2020 blir 42,75. Men trots att pandemin skjutsade siffrorna neråt nådde inte Miljöpartiet och Socialdemokraterna ner dit, långt ifrån. Utan stannade på 46, en skillnad på 3,2 ton. 47 72 blev siffran 2021, när pandemineffekterna avtog. 

Om bara 6 år ska våra utsläpp enligt den planen vara 26,36 för att följa planen. Det är nästan 19 ton minskning på 6 år, eller i genomsnitt 3,1 ton. Hur ska man uppnå detta är tanken? Alla förstår att detta inte är rimligt. 

Det värsta är att riksdagens alla partier utom SD röstade för det här vansinnet. 

Varför ska vi låtsas längre?

Den var från början enormt orealistiskt, faktum är att genomförandet skulle döda Sveriges ekonomi effektivt och snabbt. Inget parti skulle aktivt medverka till det, förutom Miljöpartiet och Vänsterpartiet som lever i ett parallellt ekonomiskt universum. Inte ens sossarna vill det här, egentligen. Inte när det kommer till att fatta besluten som är nödvändiga för att nå noll utsläpp. 

Men en annan obehagligt konsekvens av hela klimatpaketet är att Miljöpartiet lyckades få in en slags fot i dörren för all normal politisk förhandling, en slags överrock. Klimatlagen ska, på pappret, typ trumfa all annan lag. Fast i praktiken är det bara grundlagar som kan det. Men det är så det är formulerat. 

Varför ska vi väljare acceptera att våra politiker spelar teater?

Det tredje benet i det där ramverket är det löjliga Klimatpolitiska rådet som Miljöpartiet drömt om och direkt fick utse sina kompisar till. De tycker alltid att det regeringen gör är skit, eftersom det är ett expertråd som rundat demokratin. Det är så här miljörörelsen vill att hela landet styrs. 

Miljörörelsen har alltid pratat om folkstyre och detta är vad de menar – olika experter som utses av de styrande. För det är ju inte makten som experterna ska ha med hjälp av demokratin, man ska runda den annars får man fel experter. Det är i miljö- och klimatrörelsen vi hittar de största demokratiföraktarna. 

Så klimatpolitiska rådet utsågs 2018 och sitter tyvärr där fortfarande och leker att de kan kontrollera landets klimatpolitik. 

Redan 2019 skrev de så här i en rapport där de rekommenderar landets regering:

”Noll utsläpp i de flesta sektorer”

”Inkludera klimatmålen i alla offentliga utredningar och propositioner. Alla nya styrmedel bör föregås planer för att säkerställa klimatmålen”.

”Alla samhällsaktörer behövs i omställningen: näringsliv, fack, kommuner, regioner, akademi, myndigheter och civilsamhälle”. 

 

Ser ni storhetsvansinnet mellan raderna precis som jag? Och att Klimatpolitiska rådet inte heller var nöjda med vänstern, förstås. De tar sitt ”uppdrag” på betydligt större allvar än kanske till och med MP hade hoppats. Ge dem ett lillfinger och så tror de att det är de och inte demokratin som styr landet. 

Sedan 1990 har landet i snitt minskat utsläppen med 0,8 ton koldioxidekvivalenter per år. Internationellt sett en prestation och vi släpper bara ut 45 idag. Den minskningen har skett genom att vi förändrat stora saker, som utbyggd fjärrvärme, annan avfallshantering, betydligt bränslesnålare bilar och att landet har ett fossilfritt energisystem (som var ännu bättre innan MP och S la ner kärnkraften). 

Men riksdagens och regeringens fortfarande gällande mål är att nu minska med nästan 3,2 ton per år istället, fyra gånger högre takt än vi någonsin historiskt lyckats med. 

Mellan 1996 och 1997 minskade vi från 77 till 72, det vill säga 5 ton. 2009 till 2010 ökade vi istället, (finanskris) från 58 till 64, med 6 ton. Men 1995 till 1996 ökade vi utsläppen från 73 till 77 (finanskris). Så vi har i princip inga år historiskt när vi en enda gång minskat med 3,2 ton på ett svep. 

De enda gångerna stora minskningar skett har det varit i samband med kris – två finanskriser och en pandemi, och då skedde även stora ökningar. 

Trots att all data ligger där öppet för alla att se så har vi även en mediekår som låtsas att klimatmålen bygger på verklighet. 

Det finns ingen granskning, ingen kritik, inte så mycket som en enda kritisk fråga hur en samlad politikerkår (exkl SD) kan stå bakom fullständigt orealistiska krav på landet i klimatets namn. 

En sak har kritikerna idag rätt i – vi kommer inte nå målen. För de har aldrig kunnat nås och inte ens de som satte upp dem har nått sina egna mål, inte ens ett futtigt etappmål. 

Vi borde skrota klimatramverket, klimatlagen, klimatmålen och lägga ned Klimatpolitiska rådet redan idag. Jag är helt för mål på alla områden även klimat och miljö, men de måste bygga på verkligheten och inte fria fantasier. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!