Sök
Stäng denna sökruta.

Oseriös kritik av Oikos-rapport

 

Förra veckan släppte Oikos i samarbete med mig en rapport om vänsterns antisemitism, hela rapporten kan ni läsa här.  Vänstern mobiliserade såklart så innan släppet anklagade Flamman Oikos för samma sak då Malcom Kyuene tydligen twittrat antisemitiskt (han satt i insynsrådet). Ironiskt nog är ju hans vänster, som gammal ordförande för Ung Vänster i Uppsala. 

Aftonbladet gjorde sig inte till känna på släppet men skrev en artikel efteråt, där de låtsas som att de inte vet skillnaden mellan att publicera PR-artiklar för sossarna och granska. 

De var rätt fegt kan jag tycka, att inte våga ställa en enda fråga öppet utan smyga längs med panelerna och anteckna i något gammalt murvel-block. 

 

 

Men hela syftet med rapporten var att skapa en debatt om detta så eftersatta område – att den ingrodda antisemitismen sedan länge härskar inom just Socialdemokratin, men även i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Inte nödvändigtvis bland väljarna generellt så mycket som i partiets kärna, i alla fall när det gäller Socialdemokraterna. 

En populär sak att blanda ihop när man ska kritisera är nämligen just det medvetna fula missförståndet mellan väljare och parti. Som SKMA gjorde när de också ville rycka ut till vänsterns försvar. De har övertaget inte läst rapporten eftersom de hävdar att det inte finns några som helst källhänvisningar, när rapporten (enligt Aftonbladet) är full av dem. 

 

 

I vanligt ordning är de här skribenterna besatta av SD och kan därför inte se var det största problemet faktiskt ligger. Talande är också att de inte ens nämner att den stora antisemitismen kommer från invandrade muslimer och deras barn idag, inte av infödda svenskar inom Sverigedemokraterna. Det gör väl för ont att erkänna vem som haft rätt hela tiden. 

SKMA låtsas också som att antisemitism enbart handlar om hets mot folkgrupp, och domar enligt den lagen. När att hylla Hamas och andra våldsbejakande grupper, som de facto mördar judar på löpande band, också är att betrakta som det.

Att ha den snäva tolkningen att bara det som ryms inom fällande domar inom lagen hets mot folkgrupp tjänar inga andra syften än att anpassa och frisera kontexten för att kunna landa i dessa märkliga slutsatser som de gör i sin artikel. 

 

 

Så det är okej med SKMA att sossarna så sent som 2010 hyllade Hamas? Att de genom decennierna gjort stora förmögenhetsöverföringar från svenska skattebetalare till våldsbejakande judehatande grupper, pengar som med stor sannolikhet bidragit till attackerna 7 oktober då 1200 judar mördades kallblodigt? 

SKMA försöker också i sitt inlägg blanda ihop just partiet med väljare i något slags syfte att belägga sina åsikter med fakta. Och då stannar ju detta med åsikter, för blanda äpplen och päron backar liksom inte upp någonting. 

 

 

På vems sida står egentligen det här gänget undrar jag.

Vi har fattat att de avskyr SD, Oikos och eventuellt även mig och Aron Flam. Men det finns ingenting i rapporten som inte är sant, tvärtom är det häpnadsväckande när allt sammanställts hur systematiskt och genomgående den pyrande antisemitismen är inom framför allt Socialdemokraterna. De har indirekt och direkt medverkat till att stärka Hamas position, både opinionsmässigt och finansiellt. 

Skribenterna försöker gång på gång belägga rapporten med fel men lyckas bara prestera en radda åsikter de hyser, utan belägg. De genomskinliga försöken att dribbla bort läsaren genom att blanda ihop saker medvetet bidrar ännu mer till intrycket att artikeln skrevs hög på olika känslor snarare än en vilja att leverera en saklig replik. 

Är det att skydda judars intressen, att skjuta avsändaren bara för att man råkar ogilla dem av andra skäl, när innehållet är mycket relevant och dessutom byggt på fakta, med källhänvisningar?

Jag ser bara att SKMA tyvärr har SD-tourettes och därför inte ser skogen för alla träd. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!