Sök
Stäng denna sökruta.

Lördagskrönikan: Supersnygga-perfektamammor

 

I veckan har den outhärdligaste av alla galor varit – tidningen Mamas. Där olika typer av influenser-tjejer som börjar närma sig medelåldern som fått barn delar ut priser till varandra och kändisar, som också fått barn. 

Gala och gala. Det är en middag som förlaget bjuder utvalda kändiskvinnor med barn på, och så delar de ut priser i en uppsjö med kategorier. Säkerligen är minst hälften av gästerna tidigare pristagare eller nominerade. 

En av dessa helt meningslösa priser heter Årets Framtidsmama. Tidningen säger sig ”stå på mammans sida” men är i själva verket en veritabel stressbibel för alla slags mammor. Och framtidens mamma heter Sara Wimmercrantz. Hon är visserligen till skillnad från de flesta på den där galan en riktig entreprenör, när övriga är B-kändisar eller tjänat pengar på Dagens Outfit tills de fick barn och nu istället gör reklam (med barnen) för diverse barngrejer. 

För det ska Wimmercrantz givetvis beundras, att hon med framgång startat, drivit och sålt bland annat Footway och tjänat en förmögenhet. Men i kategorin ”mama” borde hon avskaffas, som förebild. 

Det sista sönderstressade verkliga mammor i landet behöver är nämligen en miljonär-entreprenör-supersnygg-perfektamamma.

Som nu, när hon efter åratal av 80 timmarsveckor, kan skratta hela vägen till banken och därför fyller sitt Instagram-konto med en blandning av uppfodrande klimatpropaganda (hon är klimataktivist numera) eller uppmaningar att ”bära runt på bäbis i sex månader för att närhet är så viktigt”, ”hämta tidigt för att fånga tiden” eller att det bästa är att ”amma länge, gärna 1,5 år, för att bygga banden”. 

Allt medan hon är supersnygg i ”naturligt smink” i en perfekt blond frisyr, kritvita tänder och en effortless smal tränad kropp i helt lagom naturligt stylade outfits som bara känns som om hon råkat slänga på sig något hon hittat i farten. 

Ordet ni söker är übermensch. En övermänskligt perfekt person som ingen någonsin borde jämföra sig med. 

Mammor har det jobbigt nog ändå än att få sådana här kvinnor nertryckta i halsen av Bonnier som vill tjäna ännu mer pengar på annonser och klick. Över lag borde perfektion sluta vara ett ideal, för framgång föds mycket sällan av just detta. Visst finns det undantag, som att klassiska musiker eller idrottare ofta lyckas med just perfektion men även där finns det undantag. Som Stefan Holm som var alldeles för kort för höjdhopp eller backhopparen Jan Boklöv som med sitt fula sätt att hoppa revolutionerade sporten. 

Men allra oftast är det inte perfektion som skapar framgång utan helt andra saker. Som slump, misslyckanden, pannben, kreativitet och tajming. 

Alla människor behöver mindre strävan efter perfektion och se andra personer, inte minst i sociala medier, som man ser på TV och film – det är inte riktigt verkligt. Ser man andras liv, och jobb, så kommer stressnivån sjunka. För givetvis är Sara Wimmercrantz inte perfekt och hennes liv är långt ifrån det heller men som en person som just strävat efter perfektion skulle hon aldrig i livet någonsin öppet erkänna det. 

Dessutom verkar hon må som allra bäst om hon får just läxa upp dig och mig i vikten av att ägna sitt liv åt klimatet, när hon inte framhäver hur fin och nära hon är som mamma. 

Mammor med små barn har inte tid att föna håret. De drömmer om 80 % av sin garderob de äger men inte sett på minst ett år eftersom de mest går runt i byxor med resår och bomullströjor, många med banan- och/eller kräkfläckar på. Deras fokus är inte återvinning utan att en enda gång, kanske en lördag till och med, få äta en middag ihop med sin man utan att bli störd 18 gånger. Att få sova en hel natt, eller åtminstone 5 timmar. 

Och vi medelålders kvinnor med lite större barn kommer ihåg hur det var. Vi som är några år äldre än 44-åriga Wimmercrantz och brottas med klimakteriets vallningar och extrakilon samtidigt som vi har tonåringar med vidrigt humör, har inte heller överseende med den ytliga kravbild på hur man måste vara som sådana som hon förstör internet med. 

De allra flesta är inte som hon. Utan som vi är. Vi som vet att sömn är viktigare är träning under småbarnsåren, om man måste välja och det måste man rätt ofta. Att få lite egen tid innan hjärnan sprängs och därför ge ungen en iPad eller sätta den framför Netflix är ren överlevnad.

Att amning inte är nödvändigt utan det viktigaste är att man hittar något som funkar för just dig och din bäbis. Det kommer bli bra ändå. 

Vi som vet att det inte gör något att en del kläder efter graviditeten aldrig kommer passa eftersom saker flyttat runt och när klimakteriet kommer flyttar saker utan graviditet. Och det är okej. Man måste inte älska allt med småbarnstiden, dina barn kommer växa upp och bli harmoniska och fina ändå. Huvudsaken är kärlek och att ni allihop mår bra. 

Man måste faktiskt ingenting. Allra minst lyssna på sådana som framtids-maman Wimmercrantz och hennes hurtiga tips förpackat i klimatångest. 

Är det något alla skulle må bra av är det mindre perfektion. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!