Sök
Stäng denna sökruta.

Lördagskrönika: Inte lagom alls

 

När folk ska beskriva Sverige så dyker väldigt ofta ordet ”lagom” upp. Vi tror att vi är det. Bara för att det är lagom vi eftersträvar. Lagom är kanske det finaste vi vet, därför är det lätt att förväxla verklighet med önskan för svenskar är långt ifrån lagom. 

Har vi någonsin varit lagom?

Kanske, kanske inte. Men vi är absolut inte lagom numera. 

Hur ska man annars förklara att det inte räckte med lite lagom invandring hit? Utan istället ökade vi befolkningen med över en miljon under 2000-talet och har nu en av de mest förändrade länderna demografiskt på kort tid världen skådat. Eftersom vi var så få invånare till att börja med. Våra barns barn kommer förmodligen att vara i minoritet om de har två etniskt svenska föräldrar, som i sin tur har två etniskt svenska föräldrar. 

Hur lagom är det?

Resultatet är en mångkultur få svenskar faktiskt efterfrågade utan det var en liten politisk elit i alla de gamla partierna som drev på detta. Konsekvenserna lever vi tyvärr med redan och det kommer många fler eftersom sådant här aldrig utreds ordentligt innan. Politikerna kör på känsla och med ett finger i luften och ett på magen kör de liksom på. 

Trots en massa regler, lagar och praxis om att noggrant utreda politiska förslag har vi gång på gång politiker som fattar stora beslut på känsla. Utan att verkligen räkna på saker som kostnader och långsiktiga effekter. Är det lagom egentligen? Långt ifrån skulle jag säga. Men självbilden är att även politiken är oerhört lagom. Välanpassad, en slags mellanmjölk bland världens alla bråkstakar. Vi har vårt regelverk, utredningar och långsamma debatter utan starka känsloyttringar. 

 I alla undersökningar om länder hamnar lagomlandet Sverige på extremerna. Vi är extremt sekulariserade till exempel. Och har en extremt stor tilltro till staten och statliga institutioner. Vi är också extremt individualistiska. Vi är långt ifrån……lagom. 

Sverige har också en långt ifrån lagom jämställdhet. Vi har länge varit framkant när det gäller jämlikhet mellan könen, till den grad att det slagit över att bli en slags nedvärdering av män och pojkar. En mycket stor andel av kvinnorna arbetar i vårt land och det är på grund av saker som föräldraledighet och allmän och mycket subventionerad förskola från 12 månaders ålder. 

Detta är skälen varför kulturkrocken med de invandrargrupper som valt just Sverige blivit så stor, eftersom de kommer från religiösa konservativa kulturer med stark patriarkal norm, machokulturer där staten och tilltron till den är svag, där klanen ersätter staten och där kvinnan är underordnad. Länder där stat och religion är samma sak. 

Till alldeles nyligen var det urtöntigt att ens bekänna sig som kristen i det kristna landet Sverige. 

Faktum är att det var nästintill förbjudet att ens gilla det svenska. Åtskilliga politiker har genom de senaste decennierna velat påstå att vi knappt har någon svensk kultur och den som finns är just töntig. Internationellt är otroligt märklig inställning, där stoltheten över nationen, landets historia och kultur är central.

Det räcker att åka till Finland. Säg till en finländare att det inte finns något typsikt finskt och han skulle skratta hela vägen till bastun. 

Vi har också varit extrema på andra sätt. Extremt framgångsrika. Ovanligt många stora företag har skapats här givet vår lilla befolkning. Globala världsföretag som Ericson, SCA, HM och Ikea. Och dagens enhörningar, som Spotify. Det gäller trots att landets sedan 30-talet styrts av en företagarfientliga socialdemokrati.

Innovationer kommer hela tiden från Sverige och en del tar sig ut i världen. Vi är ett ovanligt företagsamt folk och det har skapat det välstånd vi ser idag. 

Svenskar är även onormalt framgångsrika inom andra områden, som musiken. Världsartister har producerats sedan 70-talets ABBA via 80-talets Roxette och Europe, via 90-talets Ace of Bace och framåt via The Cardigans till dagens världsstjärnor, som Icona Pop, Zara Larsson.  Och inte minst låtskrivare som i strid ström börjat här och sedan fortsatt ut i världen. Det beror knappast på den kommunala musikskolan utan på något inom svenskarna, som inte är lagom alls. 

Det finns många fler områden. 

Designmässigt har vi en mycket unik avskalad naturstil känd långt utanför landets gränser, även om den också är en slags skandinavisk stil som även gäller Finland och Danmark. Men det är inget lagom med den minimalistiska designen på vare sig möbler eller kläder för den delen. 

Faktum är att Sverige också är en av världens bästa testmarknader för nya produkter, gärna tekniska, eftersom just svenskar är oerhört trendkänsliga och pigga på att ta till sig nya produkter, trender och prylar. 

Bara för ett par decennier sedan bestod de enda svenska kryddorna av salt, vitpeppar, dill, kryddpeppar och vitlök fick man köpa på Apoteket. Kulinariskt byggde det på husmanskost och en och annan kock som varit i Frankrike. Idag är vi en global matnation med världsberömda såväl kockar och restauranger som råvaror. 

Vad är egentligen lagom med Sverige när man tänker efter?

Är det inte bara en skev gammal självbild vi har för att vi idealiserat det ordet och vad vi lägger i det så länge?

Jag som upplevt både DDR-Sverige och IT-Sverige kan dra till med en gissning. Vi var mycket mer lagom när landet var homogent, när det värsta som fanns var att sticka ut och där jante förtryckte oss alla. Landet var då konformt och lika beigebrunt som en manchestersoffa i en mexitegelvillan. Ingen skulle tro att de var bättre än någon annan för då väntade stigmat av framgången – avundsjukan. 

Svensken var i brist på bättre ord oförlöst och förtryckt. Det fanns tack och lov människor som ändå gick sin egen väg även då och vägrade vara lagom men bojorna sprängdes när vi slutade vara en isolerad polarnation och kom närmare resten av världen genom både Öresundsbron och EU. Och via internet. 

Idag är svårt att se att jantelagen producerar så värst mycket strävan efter lagom. Frågan är nog om inte jantelagen också gick samma öde till mötes. Istället har Sverige bubblat av ambitioner och framgångslängtan, en slags svensk version av den amerikanska drömmen där allt är möjligt och alla kan bli vad som helst. Där lyx och pengar plötsligt är något folk skryter om och eftersträvar, via egna karriärer och företagande snarare än 80-talets drömmar som begränsade sig till idrott eller vinna på lotto. 

Jante och lagom är dött. Länge leve Sverige och svenskarna. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!