Sök
Stäng denna sökruta.

Varför väljer muslimer Sverige?

 

Vi måste inse att långt ifrån alla som sagt att de är flyktingar och fått uppehållstillstånd, och sedan tagit hit sina släktingar valt Sverige för att de gillar Sverige. Vi är landet längst bort. Det finns skäl att ifrågasätta varför folk väljer just den långa resan hit. Det gäller för övrigt andra länder i EU som ligger nästan lika långt bort, som Storbritannien, Belgien, Danmark och Tyskland. 

Det är lätt att missta det stora antalet muslimer som migrerat till EU som intäkt för att skälet de lämnat sina hemländer, och sedan inte återvänder, är att de valde EU för att de älskar frihet, demokrati och yttrandefrihet. Det är så liberaler och vänstern, men även andra politiker, valt att se det. 

44 miljoner muslimer bor nu i EU enligt en rapport från Clapham-institutet som kom 2022. 

 

 

Visst finns det förföljda grupper som flytt till EU undan förtrycket i hemländerna, som oppositionella, akademiker, homosexuella och andra men den stora gruppen är helt vanliga migranter, en mix av folk som verkligen flytt krig och människor som påstått att de gjort det eftersom de egentligen är ekonomiska migranter på jakt efter ett bättre liv. Långt ifrån alla flyktingar i Sverige har verkligen flytt. 

Men bättre liv ska inte förväxlas att betyda något annat än högre ekonomisk standard.

De har inte flyttat hit för att de älskar demokrati och yttrandefrihet eller religionsfrihet, tvärtom. De flesta muslimer som kommit hit var i majoritetsställning i de länder de kom ifrån, religionsmässigt. De behöver bara religionsfriheten i väst för att skydda sig ifrån västliga influenser och kräva särskilda rättigheter för här får du praktisera alla religioner. 

Problemet är att majoriteten av muslimerna i EU fortsatt är radikala och intoleranta. De har flyttat hit för att de vill tjäna mer pengar på bidrag eller jobb, bo bättre och ge sina barn bättre utbildning. 

Det är allt. Många av dem avskydde västs sätt att leva och kristna innan de kom hit, och fortsätter att tycka så när de bor här, oavsett hur många år de levt i våra länder. Det finns en rad forskningsstudier som visar just detta – muslimer som flyttar hit vill inte ha vårt sätt att leva, de vill ha våra pengar, bostäder, skolor etc. 

Enligt New Research Center vill 65 % av alla muslimer som lever i väst ha sharialagar, med spöstraff, stening och avrättning som påföljder. 

76 % av muslimerna från Sydostasien vill ha dödsstraff för att lämna islam. 

 

 

I Storbritannien ansåg nästan 80 % av muslimerna att alla som var inblandade i publiceringen av Mohammekarikatyrerna 2005 i Jyllandsposten borde straffas för det. Nästan 70 % anser att människor som ”förolämpar islam” borde arresteras och dömas för det. 

40 % av alla muslimerna tyckte också att kvinnor alltid ska lyda sin make, 44 % att judarna har för stor makt i affärsvärlden och en fjärdedel tycker att muslimska terrorister gör rött, som Hamas, IS etc. 

De muslimer som lever i Sverige, eftersom jag inte tänker kalla dem svenska muslimer, tycker likadant. 52 % föredrar sharialagar. 

 

 

Det är bara att inse att en stor grupp invandrade muslimer aldrig ens tänkt att assimilera sig utan flyttar hit med ett förakt mot väst som de behåller. De hatar kristna, de hatar judar, de tycker kvinnorna i väst är horor och männen mesiga men vi är rika länder så de vill ha en del av kakan ändå och vet att en populär politisk åsikt är att alltid tro på vad utomeuropeiska migranter säger.

Att väst i sin överlägsenhet på riktigt utgår från att alla verkligen vill vara som dem, utan att ställa några frågor. Vår historiska hybris har förvandlats till en kollektiv europeisk naivitet. 

Det här varför vi har skillnader mellan invandrade grupper vad gäller assimilation och integration. 

De allra bäst integrerade grupperna i Sverige är antingen folk från Europa, kurder som förföljs av muslimer eller kristna från Mellanöstern. Eller sekulariserade muslimer. En del turkar, kurder, assyrier, syrianer och iranier är de grupper som på riktigt är en del av Sverige. Grupper som kom innan de stora bidragsreformerna för att arbeta är också grupper som i princip är integrerade. Men resten är det tyvärr sämre ställt med. 

När Sverige stängde dörren för arbetskraftsinvandrare på 70-talet för att LO krävde det och invandringen fram till 2007 bara var flyktingar fick vi hit oändligt många människor som föraktar oss. 

Det måste vi kunna prata om. 

Att världens mest utbyggda generella välfärd utan kvalificering i kombination med oändligt antal bidrag, livslång rätt till tolk, modersmål, bidrag till föreningar, särbehandling vad gäller bostäder och gratis tandvård dragit hit folk till ett gratis party utan skyldigheter. 

Alla människor i de här grupperna som själva är integrerade vet detta. Jag får mail från folk från våra stora invandrargrupper, som Somalia och Eritrea (det senare är dock inte ett muslimskt land), som vittnar om hur många i egna gruppen egentligen bara har som mål att leva så gott som möjligt här, utnyttja vår generösa välfärd, bra bostäder etc men i övrigt vägrar att ens lära sig svenska.

Och detta irriterar givetvis den grupp som har helt andra syften med flytten hit. De som integrerats, lärt sig svenska, som lär sina barn att vara svenska. 

Stora grupper människor vill inte vara en del av Sverige. Det är fakta. 

Detta är skälet varför det verkar finnas lika många regimtrogna eritreaner som de som flytt därifrån och varför dessa grupper regelbundet slåss – de regimtrogna har inte flytt, de är ekonomiska migranter. 

Krocken mellan väst och islam har också gjort att radikaliseringen tyvärr blir värre när de flyttat hit. Det är skälet varför salafismen har nått sådana framgångar hos den muslimska diasporan som flyttat till väst. Och varför så många moskéer är nav för radikaliseringen och kontrollen. 

På grund av den enorma invandringen av muslimer till Sverige har religionen plötsligt blivit en debattarena och tagit plats i offentligheten, efter decennier av att inte vara det. 

I krocken mellan kristendomen och islam har högljudda muslimer, som i den dominanta religionen islams namn vill ta så mycket makt som möjligt, har vi fått försvara det svenskaste som finns – rätten att säga vad man vill, även om religioner. 

Vi måste börja inse att alla som kommit hit inte ens respekterar oss och vårt sätt att leva och kommer göra allt de kan för att hindra även oss från det. 

Organiserade islamister använder skattebidrag och pengar från andra länder, hemländer, för att använda vår demokrati till att få särskilda förmåner som ska isolera den muslimska gruppen men även begränsa oss andra. 

Vi såg effekten av det här redan under Mohammed-karikatyrerna och rondellhundarna. Hur muslimer i Sverige dödshotade Lars Wilks. Planerade attentat mot Jyllandsposten. Vi såg det när Paludan brände koranen och vi fick upplopp och debatten om att inskränka yttrandefriheten när den iranska bulvanen Momika gjorde samma sak. 

Ser inte folk att detta beteende accelererar? Innan 2005 var det få offentliga utbrott från muslimer, nu kommer de oftare och oftare. 

Mellan 6 och 10 % av vår befolkning är idag muslimer och det är den näst största religionen. 

Hur många av dessa respekterar inte grundläggande friheter som yttrandefriheten, och demokratin? Det är en stor andel av befolkningen och de mest radikala har avancerat i makt och pengar sedan början av 90-talet då de första organiserade sig. 

 

 

Islamofobi har varit ett effektivt vapen de använt för att tysta folk, och som i stort sett assimilerade muslimska debattörer hakat på, som Bilan Osman till exempel. Född i Sverige i en akademikerfamilj, uppvuxen i medelklassen och är så bra på svenska att hon försörjer sig som opinionsbildare utgör hon på intet sett en typisk person med somalisk bakgrund. Hon lever dessutom med en svensk man. Ändå har hon blivit språkrör för islamister i Sverige, märkligt nog. 

Det går inte att förstå tycker jag, att även sådana som hon, som är så otroligt integrerade, är en del av det här. Som kräver att andra ska tystas, som tycker att just muslimer ska ha särskilda rättigheter. Infödd men ändå språkrör för alla som vill stå utanför. 

Att kritisera muslimer och islam är inte islamofobi, det är att leva i en demokrati. Inget ämne är heligt, inget är fredat. I demokratier pratar man om allt. Där får allt diskuteras, till och med hatas (inom inskränkningarna hets mot folkgrupp, förtal och förolämpning). 

Det mest tragiska är att det har gått så långt att även muslimernas barn födda i Sverige till viss del hyser samma sjuka attityder till väst, kristna, vårt levnadssätt, yttrandefrihet, jämställdhet och demokrati. 

Inte minst har 7 oktober-kriget visat hur illa det egentligen är när tusentals hitflyttade muslimer med sina svenskfödda barn firar massmord på judar och gång på gång nu går ut på gatorna för att hylla Hamas. 

Men en bra sak har kriget fört med sig – det har blottat sprickan mellan muslimer som lever i väst och vi som är etniskt européer.

Vi som med öppna armar tagit emot 44 miljoner muslimer (ok, inte alla har haft öppna armar men ni fattar) bara för att se att majoriteten av dem tackar oss genom att vägra att acceptera vår kultur och vårt sätt att leva. De vägrar till och med till viss del att lära sig våra språk. 

Att skepsisen till just muslimer växer är inte islamofobi. Det är att vi börjar inse att de här människorna inte vill vara en del av våra länder. Tvärtom, en del av dem är här för att förstöra det som är våra hem genom att kräva parallella världar, parallella rättssystem, straff för alla som kritiserar dem och deras religion, kräver att vi ska acceptera medeltida syn på homosexuella och kvinnors rättigheter. Och de vill ha våra pengar. Till föreningar, moskéer, tolkar, bidrag, modersmålsundervisningar. 

Många länder i Mellanöstern är efterblivna, de lever som vi i väst gjorde på 1600-talet. Det får man säga utan att beskyllas för något, det är fakta. Det betyder inte att allt är fel eller att alla människor i dessa länder är outbildade och inskränkta men många av muslimerna som lever i väst kommer från länder som är ofattbart efter och underutvecklade. 

Givetvis blir krocken total. 

Frågan är bara vad vi gör nu? När 44 miljoner muslimer lever i EU och många av dem inte har någon plan alls på att integreras eller ens respektera att här styr inte religionen utan demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och en allmän frihet att tycka och leva som du vill utan förtryck. Istället använder de demokratin och yttrandefriheten de inte hade i sina hemländer för att kräva att deras nya länder blir som de gamla. 

Hur kommer vi överens med människor som hatar oss?

Hur många kulturkrockar kan det bli innan det på allvar börjar pyra och ohanterliga konflikter uppstår? Jag vill inte riktigt tänka på det faktiskt. Terrorbrott är redan en del av vår vardag, islamistiska terrorbrott. Men en tröst i sammanhanget är att Europa verkar ha vaknat, även trögrörliga Sverige. 

När jag började skriva om detta, som Ibn Rushd och islamiska skolor, fick jag alla efter mig. Även media och andra debattörer. Nu säger fler och fler kommuner nej till att ge Ibn Rushd bidrag. Naiviteten verkar åtminstone tillfälligt på tillbakagång. 

Men problemen är så omfattande, se på vad som händer i Storbrittannien och andra länder i Europa. De kommer med stor aggressivitet och helt andra värderingar från en mycket dominant religion och det tänker inte backa. De är beredda att med våld tvinga till sig vad de vill ha av väst och de tänker inte återvända till sina länder. 

Hur blir Europa om 30 år av det här?

Det är den framtid vi borde prata om istället för hur mycket snö till Vasaloppet vi lämnar efter oss till våra barn. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!