Sök
Stäng denna sökruta.

Medelklassen är ointressant

 

Det pågår en debatt på kultursidorna om medelklassen och de fina kulturskribenterna är inte överens ens på samma tidning om de har blivit rikare eller fattigare. I Dagens Nyheter, detta husorgan för proppmätt akademisk medelklass som ser ner på alla som inte är exakt som dem, pågår just nu detta.

 Den debatten började redan i höstan när bland annat Andrev Walden ondgjorde sig över de rika, och över att medelklassen nu börjar bli fattigare. 

 

 

Socialisten Ringskog-Ferrara pratade om medelklassens abrupta tillväxtstopp i en podd, att nu är det slut på att ”leka rik”. 

 

 

Det har kommit flera böcker, bland annat Petter Larssons om att klassresan skulle vara en myt. Och Lovisa Broströms sociologiska bok om en medelklass.

 

 

 

Slutsatserna dessa kulturdebattörer dragit är att medelklassen lekt rika och nu är det slut, att man egentligen inte blivit rikare och förresten är det ingen idé att sträva efter en klassresa eftersom det inte fungerar. Rätt deppiga slutsatser men som alla kommer från samma ideologiska håll – socialismen. Som aldrig ju erkänt medelklassen egentligen. På Marx tid, när den grund som alla i vänstern tror på byggdes, fanns ingen egentlig medelklass. 

Det fanns enligt honom bara bönder, arbetare och resten, som klumpades ihop till borgare och adel. Givetvis fanns även en medelklass då på slutet av 1800-talet men inte i den socialistiska ideologin och den var dessutom betydligt mindre än idag. 

Som bekant skulle alla utom arbetarna avskaffas (läs omvändas eller mördas). 

 

 

Socialisterna har därför haft svårt för medelklassen på ett sätt, eftersom de inte så enkelt går att etikettera i en homogen grupp och inte heller röstar kollektivt, som arbetare och adeln tidigare gjorde. 

En del medelklass är traditionellt vänster, som till exempel lågbetald akademiker som lärare, sociologer och sjuksköterskor. Andra är höger. Därför har vissa i vänstern ägnat sig antingen åt att på olika sätt kritisera medelklassen, eller försöka låtsas som om den inte är viktigt. 

Broström tillhör de senare, som vill att vi istället fokuserar på de jättelika än att ens prata om den stora gruppen medelklassen. 

Debatten har nu lett till att andra kulturskribenter tycker att nu får det vara slutgnällt, medelklassen ”har aldrig haft det bättre”

 

 

En sak har de alla rätt i – medelklassen är ointressant. 

I alla fall när det handlar om debatten om klyftor och vem som egentligen fått det sämre eller bättre, i relation till jätterika. 

Det är inte sant att medelklassen generellt fått det sämre eller att de lekt rika. Det kan bara någon påstå som inte förstår ekonomi. Reallöneökningarna i Sverige har varit stora. De blev ännu större när Sverige slutade vara ett efterblivet litet ensamt land och gick med i Europeiska Unionen. Och Öresundsbron byggdes som ytterligare bröt vår geografiska isolering. 

Jag som är född 1975 och har min barndom i det gamla Sverige men resten i det nya vet hur det påverkade oss. Bara på ett decennium efter EU-inträdet var Sverige ett mycket rimligare, mer internationellt land som var mer lika våra grannar i söder än vi någonsin varit. 

 

 

Samtidigt har skattetrycket, eller skattekvoten, minskat. Vi är fortfarande ett av världens hårdast beskattade länder men det är inte lika illa som tidigare. Folk får behålla mer av sina pengar. 

Maten har också tack vare EU blivit mycket billigare, en stor utgift för människor. På 80-talet tvingades folk lägga 30 % av sin disponibla inkomst på mat, idag lägger vi i snitt 14 % men får mycket bättre och lyxigare varor för det. 

 

 

Medeklassen har inte lekt rika – de har de facto blivit rikare tack vare ekonomiska frihetsreformer och tillväxt. 

Det är inget trolleri eller bygger på lånade pengar utan verklig inkomsthöjning som inte minst min generation, som blev vuxna och började arbeta runt millenieskiftet till stor del fått uppleva. Hela min hittills yrkesverksamma tid har skatterna generellt sett minskat och intäkterna ökat, samtidigt som utbudet ökat och priserna sjunkit på massa varor. Inte bara mat. 

Resor, inredning och elektronik har blivit otroligt mycket billigare under dessa två decennier. Och restaurangbesök. Folk har glömt att det i Stockholm tidigt 80-tal fanns otroligt mycket färre restauranger, och få av någon högre nivå. Småstäder hade på sin höjd ett par stycken, hade man något annat än en kinakrog och en pizzeria var man lycklig. 

Idag har det blivit billigare och enklare att driva krog, av massa skäl. Som att matpriserna blivit lägre tack vare internationell konkurrens och EU-medlemsskapet. Det är inte att leka rik att svenskar äntligen fått råd att äta ute oftare som nästan hela övriga EU kunnat i många decennier. 

Jag skrev att medelklassen är ointressant och det menar jag, i relation till klyftor och jättelika

Istället måste vi prata om den andra gruppen – de med lägst inkomster. 

För hur ofta socialisterna än upprepar det blir det inte sant att klyftorna ökar för att andra blir rika, eller att detta ens är ett problem. Det är aldrig rika som är problemet, det är att det finns fattiga. 

Jag blir så ofattbart trött på detta. Debatten rör sig aldrig, den kretsar fortfarande runt sagan att tillgångar och inkomster är ändliga, en fast resurs och ett nollsummespel. 

Tror man på riktigt det blir det logiskt att eftersom vi bara har X mängd pengar så försvinner ”klyftorna” om man flyttar pengarna från A till B och C. I verkligheten är tillgångarna oändliga i den aspekt att rikedom skapas hela tiden. Alla kan få femma  i skolan idag, och alla kan få det bättre. 

Ju fler jätterika vi har, som bor kvar i Sverige, desto högre skatteinkomster får framför allt staten. Eftersom det är staten och inte kommunen som får kapitalinkomster och skatt på vinst i bolag, och reavinstskatt från fastighetsförsäljning etc. 

Hur är detta ett problem?

Istället måste vi fokusera på alla människor som har lägst inkomst, de som inte arbetar. Bidragstagarna. Och de vet vi har blivit oändligt många fler. 

Vi har sett en demografisk förändring senaste 20 åren som är helt extrem. Vi som försökt lyfta detta för flera år sedan åkte på däng i debatten, nu har även denna åsiktskorridor försvunnit. 

När jag föddes var vi 7,5 miljoner invånare. När mina barn föddes var vi 9,5 miljoner och idag är vi 10,5 miljoner. Vi har fått 3 miljoner fler invånare under min livstid. Bara sedan millenieskiftet har det kommit ofattbara 2 miljoner individer och bosatt sig här. 

 

 

Om man exkluderar folk från EU och övriga Europa samt andra västländer och istället kollar på de som kommit från MENA och Afrika samt Asien får vi en bättre bild. 

375 000 av de som kommit är från EU, 217 000 är från Norden. Ytterligare 317 000 är från övriga Europa. 45 000 personer från Nordamerika. 

Vi har tagit emot 250 000 afrikaner och 845 000 från Asien. 

Från dessa ska vi dra bort de stora länderna för högutbildad arbetskraft (Kina, Indien, Pakistan). 38 000 kineser, 54 000 indier och 28 000 pakistanier. 45 000 från Thailand som antingen är arbetskraft eller anhöriga, de är inte flyktingar. 

Ca 150 000 – 200 000 av dessa är arbetskraftsinvandrare med andra ord, en del är säkert studenter men merparten av den dryga miljonen är flyktingar. Där hälften eller över hälften inte ens har grundläggande utbildning. 

Här är klyftorna de pratar om. Det är här fokuset måste ligga. 

Om man fyller på gruppen lågutbildade i ett land som sedan 40 år konkurrerat med högre och högre kunskapsnivå och utbildning (en medveten strategi från politiken och LO för övrigt) ökar givetvis såväl klyftor som fattigdom om man gör så här. 

Många av dessa människor kommer aldrig få ett riktigt jobb i Sverige och verkligen inte ett jobb som ger några högre inkomster. 

Det löser vi inte genom att gnälla på vare sig rika eller medelklass. 

Genom att låta den här gruppen flöda in i landet under 30 år har vi satt oss i ett läge där vi får acceptera att utlandsfödda, och deras barn, är den nya underklassen och dessa kommer vi aldrig kunna utbilda bort eller transferera bort. Den finns här nu vare sig vi önskar det eller inte. 

Tyvärr kommer vänstern aldrig erkänna detta utan jakten på rika är för rolig. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!