Sök
Stäng denna sökruta.

Miljonrullningen på MR

 

MR står för mänskliga rättigheter och är det finaste valfri vänstertomte kan tänka sig att arbeta med. Fast i Sverige har vi som bekant mänskliga rättigheter sedan mycket lång tid tillbaka. Och ändå finns det så mycket sådana här MR-projekt, föreningar och annat trams. 

Om alla dessa personer som brinner för mänskliga rättigheter inklusive valfri folkpartist verkligen skulle vilja göra skillnad skulle de såklart åka ut i världen för att arbeta. Men istället skapar de, när de har makten, en rad hemmaprojekt för att fixa jobb åt sig och sina kompisar. 

Jag tycker precis som alla andra att mänskliga rättigheter är självklart men det ofattbara slöseri som pågår i den här frågan måste någon adressera. 

Faktum är att vi i Sverige inte behöver någon institution alls som bevakar mänskliga rättigheter i Sverige eftersom dessa rättigheter är skyddade i grundlagen. Och om någon av ens rättigheter skulle ha kränkts har vi institutioner som Diskrimineringsombudsmannen, Centrum för rättvisa eller helt vanliga rättsprocesser att ta till för att hävda övergreppet. Vi är en demokrati. 

Vem av er kommer ihåg vem Jeanette Gustavsdotter är? Inte jag heller men hon var kulturminister i Magdalena Andersson ack så korta vikariat i Rosenbad. 

En av få saker hon under 9 månader åstadkom var att starta…..ni förstod det säkert, ännu ett MR-projekt. Men vänstern nöjde sig inte med det. 

Så för att skydda myndigheten från nerläggning stiftade de, hör och häpna, först en lag. 

Denna lag kan inte Gustavsdotter beskyllas för, det var någon annan. Amanda Lind, miljöpartisten förmodligen. I lagen står det att det måste finnas ett institut för mänskliga rättigheter. 

 

 

Eftersom vi ju redan har mänskliga rättigheter ska detta institut ”främja” mänskliga rättigheter. De står redan i grundlagarna regeringsformen , tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt i den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Varför regeringen tyckte att vi behövde ett institut som ”främjar” rättigheter vi redan har är oklart. Det står inte. 

 

 

De enda arbetsuppgifterna detta institut därför har är att skriva en rapport till regeringen varje år. Och eftersom resultatet av den rapporten lite grann fäller eller friar dess eget existensberättigande kan man gissa att samtliga rapporter konstaterar att det är illa ställt med de mänskliga rättigheterna i landet. Om de vore kanon skulle ju institutet inte behövas. 

 

 

Framför allt ska man sikta in sig på punkt 4 – främja information och ökad medvetenhet. Med andra ord – bedriva opinionsbildning och träffa andra organisationer (många) som sysslar med exakt detta, avlönade av bidrag givetvis. 

MR-branschen är nämligen lukrativ. Skriv att du arbetar med MR och bidragen från MUCF, Arvsfonden och kommuner trillar in på löpande band. 

Vänstern såg också till att skriva in extra jobb för alla myndigheter genom att detta meningslösa institut har juridisk rätt att kräva in uppgifter i tid och otid om hur de ”säkerställer” att något så basic som mänskliga rättigheter tillgodoses. Istället för att institutet själva blir ett forum för folk som upplever att deras rättigheter kränks. 

Allt handlar bara om att skapa nya plattformar för vänstern att bedriva opinionsbildning och för att fixa jobb till vänstern. 

För våra pengar. I det första regleringsbrevet kan man läsa att 50 miljoner kronor blev budgeten för 2022, deras första år. 

 

 

Givetvis vill folkpartiet inte lägga ner något av de finaste de vet – så därför har nu budgeten höjts med nästan 2 miljoner kronor på bara två år. 

 

 

I första årsrapporten kan man läsa att 40-60 personer skulle anställas. Så många ska vara år sitta och hitta på arbetsuppgifter till sig själva och konstruera fram ställen och situationer när de mänskliga rättigheterna kanske inte är perfekta, allra helst helt fruktansvärda. 

 

 

På bara två år har dock Institutet för mänskliga rättigheter få kritik av Riksrevisionen, som påpekade 2022 att man inte redovisat korrekt ersättning vare sig för direktören eller för styrelsen. 

655 000 kronor ”glömde” man att redovisa som lön till direktörerna (flera vikarier). 

 

 

Man ”glömde” också att redovisa 55 000 kronor i total ersättning till ledamöterna. 

 

 

Läser man årsrapporten för 2022, deras första år, verkar de inte gjort något mer än att starta upp. Trots att det hade ett helt år på sig att samla in fakta och bedöma samt skriva en rapport till regeringen innehåller första året bara förberedelser. Helt ofattbart slött faktiskt. 

 

 

För 50 miljoner kronor fick vi skattebetalare inte ens en rapport. De orkade inte kartlägga statusen på mänskliga rättigheter helt enkelt, ens på ett år. 2023 års rapport är, givetvis, fullt av genom rätt krystat ordbajs försöka måla upp landet som ett land i mänskliga rättighets-kris. 

Som att klimatförändringarna handlar om mänskliga rättigheter. Visserligen tycker jag att det är en mänsklig rättighet att slippa 20 minus i flera veckor men jag är smärtsamt medveten om att det inte är det. 

 

 

Samerna förstås, för de har ju inte Sametinget och massa föreningar som via statsbidrag sysslar med just detta. 

 

 

Och så Greta Thunberg förstås. Som visserligen inte är med i Aurora men varit någon slags rådgivare och inspiration. Inte heller det har med mänskliga rättigheter att göra för övrigt. 

 

 

Vad vore väl en sådan här rapport utan svepande förklaringar och det hittar vi i stycket om ökad ojämlikhet, där inga som helst belägg eller exempel följer påståenden om att diskrimineringen och rasismen ökar. 

 

 

Därefter tar institutet upp den där rapporten om afrofobi som jag skrev om förra året. Den kan ni läsa här. Kontentan var att de inte gjort någon riktigt undersökning utan inbjudna av Afrosvenskarna pratat i princip bara med dem och lite olika islamister. 

Inte heller detta är något som ett nytt institut behövs för eftersom vi redan har en uppsjö med föreningar och annat som bevakar deras intressen, finansierat av skattepengar. 

 

 

De passar också på att ha åsikter om nya tvångsåtgärder som ska skydda oss andra, vi som inte begår brott, mot slöddret som gör det. Att inte utsättas för våld är för övrigt en mänsklig rättighet, att planera och begå brott och därför bli avlyssnad är det inte. 

 

 

Givetvis kan inte ens ett sådant här institut belägg att grundläggande mänskligheter som rätt att inte fängslas godtyckligt, förföljas på grund av din religion, att du har yttrandefrihet, att det finns pressfrihet och andra mänskliga rättigheter. 

Så de verkar fokusera på framför allt två områden – klimatet och samer. 

Och försvar det som kallas ”civil olydnad” av samma personer som kallar illegala flyktingar för papperslösa, när det handlar om att bryta mot lagar man ogillar. 

 

 

Lite grann får jag uppfattningen om att institutet vill utöka sitt uppdrag till att försvara allt det vänster tycker är mänskligheter, inte de som de facto står i deklarationen. 

I brist på verkliga brott ägnar sig också årsrapporten åt ovidkommande saker som att berätta om hur statusen med mänskliga rättigheter är på andra ställen. Trots att institutet roll är att fokusera på Sverige. Men något måste de fylla ut rapporten till regeringen med. 

 

 

De passar även på att ge högern en känga, så klart. Och nämner heller inte att Somalitowns kom från sossarna. 

 

 

Man kan säga att om årsrapporten 2022 var pinsamt slö som är årsrapporten för 2023 veritabel ordbajskonstellation där man av rädsla för att inte kunna rapportera om någonting tagit med precis allt. De har även tagit med wokestiftelsen Allbrights eviga tjat om att det är något fel på Sverige för at inte alla börsens VD;ar och styrelseordföranden är kvinnor. 

52 miljoner kronor och det de verkar syssla med förutom möten är att producera årsrapporten på över 100 sidor, till nästa år och nästa budget och så börjar det om. 

Jag kan tänka mig många andra bättre sätt att spendera 52 miljoner kronor per år på faktiskt. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!