Sök
Stäng denna sökruta.

Den nya macho-eran är här

 

Det svenska storhetsvansinnet kanske vi kan kalla det. Det som driver vänstern i Sverige och som yttrar sig som en överjordisk självgodhet att allt vi gör är bäst. På hela planeten. Vi har givetvis ingen kultur, den är inte bäst, den finns knappt. Men allt annat gör vi bäst och det vi inte gör bäst ska vi försöka ”vara ett föredöme i”. 10 miljoner invånare, som nyligen bara var 8 miljoner, ska lära 8 miljarder människor var skåpet ska stå. 

En av dessa områden är jämställdhet. Detta var också varför landets kanske mest självgoda politiker efter Göran Persson (man förstår varför hon landsförvisades till Bryssel av honom), Margot Wallström, kallade sin doktrin ”feministisk utrikespolitik”. 

I den ingick världens bästa moral och öppna dörrar. Eftersom regeringen Löfven inte hade en migrationsminister så låg det inte minst på hennes bord. 

Året efter vällde det in 10 000 personer per vecka från Mellanöstern och andra ställen, vi vet inte vilka som kom hit eftersom vi tills nu genomgående haft oerhört slappa identitetskrav. Hitta på ett namn och gör det sannolikt – hepp, här är biljetten in. 

Men visst har vi en mycket väl utvecklad jämställdhet, det ska vi inte sticka under stolen med.

Den har fått så mycket pengar och fokus att vi glömt bort pojkarna. Något jag skrivit om i åratal. Det är bara kvinnor som har räknats i politiken senaste 20 åren. Inom alla områden. Underförstått ska pojkar och män valfritt ”stå tillbaka” för att de historiskt haft alla positioner och makt. Det börjar redan på dagis. 

Det tar emot att erkänna att vissa politiska beslut skapat den delen av svenska kulturen som jämställdheten idag är. Reformer som förskola till exempel, som fullständigt revolutionerade svenska familjer och gav kvinnan makt över sina liv. Idag, sedan många många decennier, är det en grundmurad kulturyttring i Sverige. Något alla är överens om. Att kvinnor och män är helt jämställda. Det har i sin tur lett till att mina söners pappa, helt utan tvång från staten, tar lika mycket ansvar för barn och våra liv som jag. Så har många det. Den svenska mannen får trots detta nästan bara skit, tyvärr. 

Vart ville jag då komma med inledningen om den svenska självgodheten?

Jo, att vi inte på något sätt är världsbäst i alla de områden socialister vill skryta om men ett område som vi kommit oerhört långt är just jämställdhet. Det är självklart för alla infödda svenskar att man delar, att pappan har ansvar, att man ibland är hemma med sjukt barn, hämtar på dagis, är föräldraledig och tittar på luciatåg. 

Att kvinnor kan lika mycket som män, kan ha alla jobb och att alla kvinnor också ska jobba och dra in pengar. Utbilda sig. Skaffa sig makt. 

Samtidigt har vänsterns förödande syn på oss som världens humanitära stormakt fyllt på befolkningen med över en miljon personer mestadels från underutvecklade muslimska länder under 2000-talet. 

Människor som kommit hit och som inte alls tycker att män och kvinnor är lika mycket värda. Och vad de tycker om bögar ska vi inte ens gå in på. 

Inte minst – dessa personer kommer från länder som kulturellt har en oerhört stark macho-kultur. De kommer från länder där få saker fungerar, där staten är korrupt och man måste slåss för att överleva. Bokstavligt. Lägg på religionen islam där och vi har en situation med oerhört många män och kvinnor som idag lever i Sverige som till 100 % kommer med en djupt rotad machokultur. 

En kultur där mannen är stark, fysiskt. Där han utövar våld kanske både mot sin familj och om det krävs mot andra, eftersom de är uppfostrade så. Inställningen är macho. 

Aggresivitet. 

Det är kärnan i en macho-kultur. 

Varför pratar vi ingenting om det här? Ett problem som förvärras av islam men inte är orsaken. Det är en kulturell machokultur där kvinnan är svag, bögar borde dödas om man kommer på dem och där mannen förväntas göra allt, inklusive att vara våldsam när det krävs. 

Det är i dessa kulturer gängslöddret vuxit upp. 

Inte med den jämställdhetskultur som definierar Sverige idag utan värderingar som vi inte haft på flera hundra år i Sverige, även om vår egen civilisering gått successivt. 

Integration kommer inte fixa det här problemet, inte på en generation till i alla fall. Det är det sorgliga. För vi har alldeles för många män i landet redan som beter sig så här, som lär sina söner detta, som agerar så här. Inte alla invandrare. Det finns givetvis män med utländsk bakgrund, födda i andra länder, som kommit hit för att de verkligen vill leva här och leva som svenskar. 

Dessa personer har redan anpassat sig, för att de vill. För att de valt bort sina gamla länder och hur man är där. Dessa duktiga män kan svenska, jobbar på sin klassresa med arbete och studier och uppfostrar sedan sina barn som svenskar, men svenskar som också kan vara stolta över delar av dem som kommer från en annan kultur. 

Men de andra, de som gängen ser och växte upp med. De är problemet här och de fostrar bara nya generationer av unga arga killar. 

Ska vi komma till rätta med allt dåligt som migrationen fört med sig måste vi adressera detta. Vår jämställdhet är nämligen hotad och på dekis på grund av det här. Vi är redan ett delat land där en massa unga idag redan tycker att tjejer är mindre värda för att de fått lära sig det, och där tjejer håller med. 

Jag har ingen bra lösning men att prata om det våld och den aggresivitet som den importerade macho-kulturen fört med sig är ändå ett första steg. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!