Sök
Stäng denna sökruta.

Var är Magdalena?

 

Det inte kul att vara oppositionsledare, särskilt inte om man är sosse och ännu lite jobbigare blir det av att vara Magdalena Andersson. För hon har aldrig suttit i opposition. 

Det duktiga ensambarnet som alltid varit bäst gjorde karriär som tjänsteman i en massa år. Tills hon blev finansminister 2014. Innan dess hade hon aldrig haft en förtroendepost, sedan hon var ordförande för sosse-studenterna på Handels. Inte ens som tjänsteman ville hon sitta i opposition. Så när de förlorade 2006 valde hon snabbt att söka andra jobb. 

Att det skulle bli svårt var lätt att räkna ut men nu bara ett år senare ser man hur fort det gick. 

Gråtandet i plenisalen togs av många som manipulation. Jag tror inte hennes hjärta blöder för El-Haj, som hon också plötsligt intecknat hela sitt förtroendekapital för att försvara märkligt nog. Men det kan ha varit riktiga tårar. Fällda för sig själv. Av frustration. 

Hon har inte synts på riktigt i debatten sedan hon gjorde bort sig å det grövsta när hon direkt anklagade Israel för granaten mot Al-Shifa sjukhuset. 

Tittar man på hennes Instaflöde ser man nästan ingenting. Hon har volontärarbetat på Stadsmissionen och besökt olyckan i Sundbyberg, där emellan är det repriser på hennes jultal. Förutom nobelfesten som säkert kom som ett välkommet avbrott i en oändliga tristessen och frustrationen. 

 

 

Flera av bilderna är från jultalet 2 december. Och hon har knappt deltagit i debatten på flera månader. Istället har de skickat ut Strandhäll, Baudin och nu senast Morgan Johansson. 

Det märkliga utspelet att EU skulle förbjuda bosättare att resa in handlar enbart om att kasta ett köttben till de viktiga muslimska väljarna i Malmö som El-Haj fixat och som även valt in Johansson, som också är från Malmö. Bosättare är personer som vill dö på sin mark hellre än att flytta. Varför en enda sådan individ skulle vilja till EU är oklart. 

 

 

Andersson däremot har sagt noll. 

Hon är förmodligen deprimerat. Utmattad av frustration att inte vara viktig, att inte få styra och att få bryr sig och vetskapen att så här kommer det att vara till minst 2026 måste vara olidligt för en sådan person. Är du borgerlig däremot är opposition den vanligaste situationen så därför tar alla dessa partier samt SD lätt på uppgiften och kämpar på. Men en socialdemokrat tycker att de är det enda partiet som är demokratiskt och förtjänar makten, allt annat är katastrof på randen mot undergång. 

Och partiet leds av en person som aldrig förlorar. 

Dessutom är situationen extra jobbig eftersom de regerade under 8 år utan en egen majoritet. Deras regeringsunderlag var 100 % beroende av inte ett utan tre partier utanför. Varav två borgerliga. Eller det räckte i och för sig med Centerpartiets röster. 

Men att inte ha 175 eller fler säkra röster för varje litet förslag man ska lägga fram utan att allt kräver förhandling är omständigt, jobbigt och inte minst kan man inte regera. Inte som man vill. 

Medan dagens läge är att så länge M, KD och L är överens med SD så blir det så. Det spelar liksom ingen roll vad övriga partier vill, ens om samtliga är överens om motsatsen. Det blir ändå som regeringen och SD bestämt. De kan skjuta igenom beslut efter beslut utan att ens behöva prata med någon annan i riksdagen. 

Jag tror Magdalena Andersson deppar. Och det är därför hon nästan bröt ihop i riksdagen och det är därför hon inte syns till utan skickar ut de hon kan. 

Det ska bli intressant att se hur hon klarar av att inte säga upp sig i ytterligare 2 år, innan valrörelsen sätter igång. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!