Sök
Stäng denna sökruta.

Det var en gång för inte så länge sedan

 

Det är lätt att glömma hur saker var, förutom den slags selektiva minnesförlust vi alla lider av som cherry pickar det förflutna så att vi bara minns saker här och där. Antingen riktigt dåliga saker eller så förskönar vi när då var nu. 

Det gäller allt från våra egna barndomar till hur Sverige var ”förr i tiden”. Och hur det var för bara några år sedan. 

Jag tänkte påminna er om ett Sverige 2014 för det är så lång min blogg funnits och jag blev medveten om hur hur mycket som ändrats när den islamistiska skolan Cordoba äntligen stängdes permanent. 

Åtta skolor som drevs av radikala islamister är nu stängda. 

 

 

När jag började skriva på allvar för snart tio år sedan var det ingen som skrev om islamister i Sverige förutom några enstaka och de beskylldes bara vara rasister. Islamisterna hade avancerat sedan de 1994 skrev ett brev till partiordförande Ingvar Carlsson att de nu samlat alla muslimer i Sverige (genom moskéer och föreningar) och erbjöd Socialdemokraterna röster. 

1999 skrevs avtalet med partiet och under hela 2000-talet togs ett steg i taget mot att få maximalt inflytande. Att studieförbundet Ibn Rushd efter tre års provtid blev ett eget studieförbund, trots att deras huvudsakliga verksamhet är arabiska för araber var en av flera stora segrar. 

För islamisterna lärde sig mycket från sossarna. Bland annat att kanalisera stora statsbidrag för folkbildning till annat. Vem som egentligen utför kurserna för Ibn Rushd är hemligt, det finns ingen sär-redovisning. 

En annan stor seger var när Islamiska Förbundets ordförande Omar Mustafa 2013 valdes in i Socialdemokraternas partiledning. Trots att han bara några veckor efter kastades ut på grund av en kritik som mullrat på nätet och i enstaka granskningar men fortfarande var blygsam. 

Skolor öppnades, pengar slussades både från skolor och från Ibn Rusdh och från den uppsjö av föreningar som startade. 

Moskéer byggdes på löpande band med hjälpa av stora pengar från olika skurkstater, mot makt och de har nu i stor utsträckning fungerat som radikaliserings-centrum och övervakning av egna medborgare. 

Men den verkliga segern islamisterna fick, den största av dem alla, var när Mehmet Kaplan blev bostadsminister. Han är en av de som byggt hela den här maktstrukturen och när han klev in i Rosenbad var resan fullbordad. 

Det var därför han reste till Turkiet så fort kan kunde, som jag sedan avslöjade i en serie inlägg. 

Han fick gå 2016 och då började den resa vi forfarande är på när vi river ner allt det islamisterna byggde upp helt ostört utan kritik och granskning från 1995 och framåt. 

För varje år har de tappat mer och mer. Yasri Khan var på väg in i Miljöpartiet, Centerpartiet har islamister som nämndemän och en rad personer som infiltrerat partierna har på olika sätt åkt ut. En i taget. Som Waberi i Moderaterna som skandalöst satt i riksdagen en mandatperiod. 

Långsamt har vi som kritiserat, granskat och skrivit länge fått gehör och fler har anslutit. Jag har själv skrivit sedan 2015, långt före sådana som Doku ens började tänka på islamism högt och långt före det var riskfritt. 

Trägen vinner och Per Gudmundsson är kanske den vi ska tacka allra mest. Han granskade islamister innan jag ens visste vad en sådan var. Han drev en blogg som till och med Säpo började läsa. 

Vi har lyckats bryta den här utvecklingen. Det är något att fira.

Islamisterna kunde ostört bygga sitt imperium i Sverige och var på god väg att ta ännu mer makt och pengar i en omfattning som hade varit svårt att stoppa. Men det är borta nu. 

Åtta skolor borta och därmed åtta ställen där islamister kunnat försnilla pengar in i andra mer ljusskygga verksamheter.

Nu återstår moskéer och Ibn Rush, föreningar och de kvarvarande skolorna och daghemmen. Men det är en tidsfråga. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!