Search
Close this search box.

Så blev S navet i judehatet idag

 

De har kommit undan så länge genom att låtsas bry sig om landets judar, när de i själva verket haft uttalade strategier att binda judehatarna nav i Sverige till just deras parti – den muslimska invandrade gruppen. 

Men antisemitism inom Socialdemokraterna är i grunden inget importerat problem, det är en grundläggande värdering som funnits länge i partiet. 

Nazistiska rötter har inte S, det är en omöjlighet eftersom partiet grundades flera decennier innan nationalsocialismen skapades, som tog sina rötter från nationalismen, socialismen och antisemitismen. Men i Socialdemokraterna har man däremot haft antisemitism, länge. 

En av partiets stora pionjärer hette Axel Danielsson. Han var skribent i den radikala tidningen Budkavlen och skrev även det första partiprogrammet. 

Han var också mycket övertygad och aktiv antisemit. 

Nu kanske ni förstår varför det är lätt för en sosse att slira in på judehatet redan idag och varför man så länge stöttat judarnas största fiende Palestina. 

 

 

Här ser ni honom i egen hög person, han grundade 1887 tidningen Arbetet. Han var också mer radikal än en del andra Socialdemokrater och grundande en vänsterfalang i Skåne som ville införa socialismen med revolution. 

 

 

Han skrev bland annat olika dikter på vers som var antisemitiska inklusive dikten om den gyllene kalven (förmodas ha skrivit). 

 

 

Efter Danielssons död tog andra ledande socialdemokratiska antisemiter vid. 1921 publicerades i tidningen Arbetet en artikel som förde fram att judarna medvetet vill utplåna andra raser. 

Arthur Engberg hette skribenten och var dåtidens Martin Klepke, som är ledarchef på Arbetet idag. 

 

Men idéer om raser och om den svenska rasens överlägsenhet började sossarna med redan första perioden de hade makt i landet. Då grundades direkt Statens rasbiologiska institut och man institutionaliserade dessa idéer, det blev helt enkelt en av statens kärnuppgifter. Att hålla den svenska rasen ren, vilket man gjorde genom att kategorisera människor, mäta deras ansikten och tvångs-sterilisera alla man ansåg inte skulle föra den svenska rasen vidare. 

Vet ni vem som inspirerades av det svenska fokuset på den svenska, vita rasen? Ni kan gissa. 

Först 1976 upphörde verksamheten, då hade 60 000 människor mist sin förmåga att få barn. Ett övergrepp svårt att ta in, och som staten alltså utförde. 

 

 

Ett vanlig av sosse-anknutna forskare framförd försvar är att tiderna var annorlunda, att betydligt fler höll på så, att saker rycks ur sin kontext och alla andra bortförklaringar vi aldrig köper av någon annan. 

Men det kan man bortse ifrån eftersom forskningen också visar att deras rasfixering inte alls var vanlig, i själva verket var det bara ett fåtal länder som förverkligade teorierna och Socialdemokraterna, som styrde, var pionjärer. 

 

 

Den socialdemokratiska antisemitismen tog sig fler uttryck, som i den här valfilmen från 1946 när Per Albin Hansson obekymrat inleder en slags revyfilm där en antisemitisk judekarikatyr intar scenen, med en skylt där det står ”Mindre skatt för miljonärer”.

 

 

Han och mannen i den höga hatten kastar pengar omkring sig, en borgare och en jude roar sig med det bästa de vet – kapital. 

 

 

Som ni ser är avskyn mot judarna något Socialdemokraterna fick med den politiska modersmjölken, det är usla bortförklaringar att ”alla” hyste sådana uppfattningar och det därför är orimligt att kritisera detta. Alla har verkligen inte antisemitism som en grundpelare, en slags ursprungsvärdering man senare varit mycket mån om att försöka klippa bort ur sin historia och inte låtsas om. 

Trots försöken kan man inte sminka en gris och sossarnas problem på det här området är på intet sätt isolerade till dåtid utan i allra högsta grad nutid. 

Detta var skälet varför det var så lätt för partiet att ensidigt ställa sig på Palestinas sida, att så många nu gamla sossar då blev Palestina-aktivister (Ygeman, Hultqvist, Wallström, Sahlin, Ulvskog med flera), och varför SSU tagit den fanan vidare in på 2020-talet. 

Socialdemokraterna har inte städat ut den nutida antisemitismen helt enkelt för att man inte vill. De nya väljargruppernas är oändligt mycket viktigare än den sortens anständighet. 

Att etablera Hyresgästföreningar, ABF och Folkets hus i miljonprogrammen, där inga svenskar ville bo och det därför var ledigt för nyanlända var första insatsen för att fixa väljare. Och ge bidrag till etniska föreningar. 

Men det var inte förrän man började förhandla med muslimska företrädare som man gav carte blanche till att inhysa den nya tidens svenska antisemitism i rörelsen. Man kunde förena den gamla Palestina-aktivismen med den nya, som kom med invandrade muslimer från Mellanöstern. Där konflikten är i allra högsta grad både central och en mycket stor kulturell bärare. 

Den stora invandringen av muslimer började redan på 70-talet med turkar och fortsatte öka för varje år fram till kulmen 2016.

Redan 1994 var de så många och välorganiserade, säkerligen hjälpte sossarna dessutom de nya etniska grupperna att snabbt bygga föreningar och slussa bidrag, och de hade då haft möten mellan varandra. De erbjöd just Socialdemokraterna sina röster. 

Redan 1994 hade landets mest förekomna muslimer med hjälp av alla de bidrag som fanns till buds redan byggt upp ett nätverk. 

Folk kom enligt dem själva från inte bara Turkiet och Bosnien (en effekt av Balkan-kriget) utan Bangladesh, Pakistan, Syrien, Libanon, Tunisien, Marocko, Algeriet, Egypten, Somalia, Jordanier samt givetvis, palestinier och kurder. 

 

 

Sveriges Muslimska Råd skickade brev till dåvarande statsminister Ingvar Carlsson för att erbjuda honom deras samlade röster. Alla. Röster. I hela landet. 

Stenen var i rullning. 

Socialdemokraterna hade fått sin belöning för att redan under hela 80-talet satsat mer och mer på att organisera invandrarna, eftersom de är lättare att kontrollera om man samlar dem i föreningar och mutar dem med bidrag. Lokaler lånades ut från ABF och Folkets Park, Hyresgästföreningen erbjöd stöd och även lokaler, de uppmuntrades att starta studiecirklar för extra inkomster från ABF och så vidare. Så har sossar alltid arbetat för att bygga in folk i sitt stora växande nätverk, som ett spindelnät. 

Men brevet från SMR var det verkliga startskottet och gav Socialdemokraterna nya insikter – alla invandrargrupper nästan var ju muslimer och för dem spelar religionen, inte nödvändigtvis etniciteten, större roll.

Detta betydde just det som står, att de kollektivt kan förmås rösta på S genom de muslimska organisationerna. 

Så 1995 fick nuvarande Tro och Solidaritet (som förvandlats från en kristen förening till en pro-muslimsk framför allt, de pratar mycket lite idag om kristen tro) ansvaret att ”utvecklas samarbetet”. Detta stod i den 10 sidor långa rapport som Broderskaps-rörelsen, som de hette på den tiden, sammanställde inför kongressen 1999. 

Efter valet 1998 bedömdes ”värva muslimer genom att integrera dem med Socialdemokraterna”-projektet varit mycket framgångsrikt. Framför allt eftersom Sveriges Muslimska Råd kollektivt skickat många röster till S och att valdeltagandet också varit högt generellt. 

Framgång söker framgång och projektet intensifierades med att muslimerna kan ge Socialdemokraterna mycket mer makt. 

Det var då det berömda avtalet formerades som blev känt först 2006. Det mellan Socialdemokratiska Arbetarpartiet och Islamiska Förbundet. Enligt detta avtal reglerades helt enkelt byte av röster mot makt. Socialdemokraterna skulle ge islamisterna politisk makt mot de röster de vid det laget redan levererat i flera val. 

Det handlade uttryckligen om att radikala muslimer skulle få makt över svensk politik genom att Socialdemokraterna senast 2002 skulle ha deras utvalda i 15 svenska kommunfullmäktige, 5 landsting och minst 5 riksdagsledamöter. 

Det står att de ska stå på listorna, inte bli valda eftersom man inte kan garantera det, men syftet är förstås att de ska placeras högt. Dessutom gör personvalssystemet, vilket de visste, att placeringen i efterhand ändå kan fixas eftersom de klanröstar och därför kan rösta förbi vem de vill på själva valdagen. 

 

 

Vi har inte pratat om det avtalet tillräckligt. Socialdemokraterna skrev alltså på ett avtal som sätter demokratin ur spel, i praktiken. För när man institutionaliserar klanröster gör man det. 

Man rundar de demokratiska spelreglerna och dessutom till en grupp människor (radikala islamister som föraktar västerländsk demokrati och kristna) som är mycket extrema och vars enda syfte är att på olika sätt förstöra demokratin. Ge sin egen grupp fördelar på bekostnad av etniska svenskar, judar och kristna. 

Carina Hägg, som avslöjade avtalet offentligt, behandlades på ett sätt partiet aldrig behandlat någon annan förut – partisekreteraren startade ett drev och sedan instruerades partidistriktet att peta henne. 

 

 

Ta valfri skandal inom S.

Att man låtit kriminella infiltrera i Botkyrka och bedrivit gangsterverksamhet, eller Jamal El-Hamas. Detta försvarat man. Men den enda person som stod upp för demokratin och mot islamisterna i princip uteslöt man. Det är Hägg och det är Soffan Hermansson, som gjorde exakt samma sak. Stod upp mot islamister. Båda ute ur kylan och på dramatiska sätt. 

Omar Mustafa var ordförande för Islamiska rådet 2013 då detta blev känt för den bredare allmänheten och först då, efter ett medial tryck, avstod Socialdemokraterna från avtalet och kickade Mustafa, då nyvald, från partistyrelsen. Hade detta inte hänt hade han garanterat suttit i riksdagen nu ihop med ett gäng andra radikala. Det var ju målet med avtalet. 

Sossarna har som bekant inga problem att kompromissa på grundläggande anständiga värderingar eller manipulera demokratin. 2011 försvarade dåvarande ordförande för Tro och Solidaritet, som sitter i sossarnas partiledning, att just muslimer ”inte kan förväntas” hysa samma rimlig uppfattning om rättigheter för HBTQ som alla andra.

 

 

Detta gäller självklart massa annat också, som synen på kvinnors rättigheter och feminism eller hedersfrågan, som också sossarna alltid slirat på just just när det kommer till sin idag viktiga centrala väljargrupp muslimer i Sverige. 

Så hur mycket har då detta gett Socialdemokraterna i utbyte?

Massor, tyvärr. 

Tittar man på en undersökning SOM gjorde 2019 om just detta ser man tydligt hur Socialdemokraterna idag krossar motståndet i den muslimska gruppen. 

Mellan 205 och 2019 ökade sympatierna för just Socialdemokraterna med 29 % bland muslimer, sett till röster. 

Idag har just det partiet nästan 60 % av landets muslimska röster när det vankas val. 

 

Siffrorna kan inte tolkas som att 59 % av landets muslimer röster på S utan av den grupp som valt att rösta i de valen. Röstdeltagandet bland utländsk bakgrund är fortsatt betydligt lägre än för infödda

Som man också kan se har samtliga partier backat under samma period när det gäller muslimska väljare, förutom Vänsterpartiet som ökat 1,3 %. 

Alla som kan enkel matematik förstår att Socialdemokraterna har noll intresse att ens med en mening medge att problemet med den växande antisemitismen, och med judehatet i sitt eget parti, enbart handlar om detta. Om importerade problem, som har inte bara med religion att göra utan hat som är kulturellt och historiskt och som förenar alla muslimer. Hatet mot Israel. 

Socialdemokraterna kommer aldrig städa i sitt eget parti och aldrig någonsin medge att vi har en antisemitism som fortsätter att öka och sprida sig genom den muslimska invandrargruppen. 

Även bland folk som är födda här, för hatet är så vanligt. De lär sig det med modersmjölken, även om de på andra sätt i olika grad är assimilerade. 

För många röster står på spel för att kasta bort makten. Låt gå om judarna i landet lider. Inte ens när den första juden mördas i Sverige, av någon muslim, kommer Socialdemokraterna göra upp med judehatet som för länge sedan är loppor i den röda fanans veck. 

 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!