Sossarnas och övriga vänsterns favoritkampanj ”skrämmas med SD” nådde som bekant vägs ände 2022 när högern öppet gick till val på att samarbeta med SD. Något som hade förberetts i flera år innan, på olika nivåer inklusive partiledarnivå.
Det funkade 2010, 2014 och 2018 men sedan tog det stopp. Tvärstopp. Eftersom alternativet är att istället prata egen politik och inte minst utveckla ny, vilket man gör i opposition, har vänstern nu dammat av den gamla kampanjen som ju fungerade så bra.
Men istället handlar det om ”skrämmas med statsministerposten” som är taktiken. Åkesson som statsminister alltså.
Media gör sitt bästa och sopan Thomas Nordenskiöld på Expressen, som kan minst om politik av alla politiska journalister, står tydligen i frontlinjen.
I en artikel idag eldar han på kampanjen att Åkesson kommer bli statsminister 2026.
I fokus står något helt annat – att SD förbereder sig för att ingå i regeringen 2026. Det är helt okontroversiellt i min bok, det är något som varit givet länge. En mandatperiod utanför för att partiet är ung och ingen har erfarenhet av regeringsarbete. Och fyra år på sig att rekrytera bra människor.
Det är vad ”axla regeringsansvar” betyder. Att ingå i en regering.
Men sedan ångar han vidare i fria fantasier, via ”en källa med insyn”, hemligt förstås, som pratar om statsministerposten.
Gissningsvis har det snarare gått till så att Nordenskiöld frågat denna hemliga person (insyn i partiet betyder att man inte har någon viktig post, då hade det stått något annat), säkerligen en tjänsteman på lägre nivå som är smickrad över att Expressen vill prata, om just detta.
Frågan som klippts bort är ”Kan SD tänka sig att kräva statsministerposten?”.
Inget parti skulle neka. Det ligger i sakens natur och är en del av det politiska spelet. Partiernas väljare vill höra att man gör anspråk på så mycket makt det går.
När man sedan läser meningen ”han vill bli statsminister” kommer beviset för att vare sig personen eller Nordenskiöld har koll. Jag råkar har landets bästa kontakter med partiet i fråga och har följt dem nära sedan 2014, på tiden man fick smyga eller hängas ut i media som nazistkollaboratör.
Åkesson skulle aldrig säga det. Att han vill bli statsminister. Särskilt inte nu, när han har intagit en mer tillbakadragen roll. Det stora lasset idag dras av andra, han har suttit snart 20 år på posten.
I själva verket spelar givetvis SD med i vänsterns spinn här eftersom de tjänar på det. Deras väljare blir helt enkelt glada. Och det sätter press på andra partiet. Men det har ingen förankring i verkligheten efter valet 2026.
SD har lika stor chans att få statsministerposten som Nooshi Dadgostar, är det matematiska verkligheten som riksdagen lever efter. Helt enkelt för att vi har en statsministeromröstning.
Den regelras av negativ parlamentarism, vilket i praktiken innebär att den statsminister-kandidat som inte får 175 röster emot sig väljs. Man behöver inte få 175 röster. I omröstningen i riksdagen kan man alltid tycka rött, gult och grönt, där gult är pass.
I en omröstning där Åkesson ställer upp kommer bara SD trycka grönt, resten rött. Det handlar om den kandidat som TOLERERAS av riksdagen, inte väljs. Det har inget med vilket parti som är det största att göra ens, utan den person som samlar flest röster, även av andra partier.
Att SD sedan i praktiken naturligtvis vet att i valet 2026 har de endast en enda kollektiv erfarenhet av något regeringsarbete och då utanför gör att ingen på riktigt vill ha statsministerposten. Det kan bara bli dåligt.
Jag har som bekant varit en av de i svensk politisk debatt som allra längst varit öppen med att jag både själv har relationer med partiet, såväl privata som professionella, och att jag förespråkat att högern ska prata och samarbeta med SD, långt före valet 2018. Jag ser det som självklart att de kommer få ministerposten i en högerregering 2026.
Men statsministerposten, den är för lång tid helt utom räckhåll.
Kom ihåg nästa gång ni läser sådana här artiklar, att de syftar framför till en sak – att skrämma resten av väljarkåren med Sverigedemokraterna. Som alltid. Den här gången ska de skrämmas att alternativen står mellan Magdalena Andersson, som demokratins räddare och försvarare, och Jimmie Åkesson. Så kommer det låta fram till valet i september 2026.
Gå inte på det och spela inte med.
