Susannen Nyström på DN har skrivit en krönika på temat praktiska ämnen i skolan. Det är en folkpartistisk favoritgren eftersom liberalerna i princip bara är akademiker hela bunten. Nyström själv har garanterat pluggat en massa år själv i olika viktiga ämnen som statsvetenskap och litteraturvetenskap eller idéhistoria. Eller varför inte filosofi.
De finaste av alla akademiker sysslar nämligen med just sådant, de går allra helst ingen universitetslinje som är mer yrkesbetonad, som läkare eller civilekonom, som jag själv studerat. Och de finaste akademikerna är herre-jösses-liberaler, på Dagens Nyheter eller så läser de tidningen.
Om ni tycker er känna igen temat på hennes artikel är det helt riktigt, den dyker upp med jämna mellanrum lite här och var och saluförs (alltid av liberaler) som något nytt och fräscht. Och nödvändigt.
Bild, slöjd, hemkunskap och musik är onödiga ämnen som helst borde tas bort, är alltid slutsatsen.
Hon jämför med fysik, som är blott ett av tre NO-ämnen och gissningsvis också den delen som har minst antal timmar eftersom kemi och biologi är viktigare ur ett allmänbildningssyfte.
Och det är ju lite grann varför man har NO och SO. Svenska, matte och engelska är kärnämnen eftersom alla behöver dem och hela livet. Men övriga ämnen är för allmänbildning och för att barn ska få testa på och upptäcka om de har talang och intresse för något av dem. Jag har själv inte läst NO sedan just högstadiet eftersom det inte var min grej och jag istället valde ekonomisk linje.
Intressant nog tar Nyström inte upp moderna språk. Vilket också om man ska se det ur strikt prioritering i skolan inte tillhör det viktiga. Idag pratar precis alla engelska. Att läsa franska, tyska eller spanska är alltså helt meningslöst egentligen. Vi har dessutom Google translate.
Men alla folkpartister vet ju att språk läser man för att förkovra sig, för att det knyter till historien och för att det är kul, och en förutsättning för att lättare kunna flytta till de länderna. Nyström skulle aldrig drömma om att klaga på alla timmarna dessa tar från fysikundervisningen.
Jag blir så otroligt less på elitismen här.
Det är som om hon verkligen tror att alla barn är stöpta i samma form bara för att hennes egna ungar kanske sitter med näsan i en bok hela sommarlovet precis som hon gjorde.
Jag har själv alltid haft lätt för mig och alltid gillat skolan. Men det gör inte att jag kan döma alla barn efter den måttstocken. Man kunde ju begära att även lika medelålders Nyström hade lärt sig det orimliga i det efter så många år som skribent men icke. I hennes värld sitter alla ljushuvuden till barn på rad, räcker upp handen och längtar efter nästa franskalektion.
I verkligheten finns det massa barn som kämpar med olika saker.
Jag ser i min egen omgivning barn som mått dåligt psykiskt och missat en del i skolan och andra som har läs-och skrivsvårigheter eller diagnosticerats sent med ADHD och innan hade det väldigt jobbigt. Där ämnen som gympa, bild och musik blivit en fristad på olika sätt.
En otroligt fin liten kille jag känner, som garanterat kommer hitta just sin plats i livet och bli framgångsrik där, kämpar till exempel just nu som många andra med svår dyslexi som gör att han tappat lusten i skolan, eftersom han känner sig dum och inte förstår. Bara för att han har svårt med läsningen. Så många barn före honom har känt samma sak, skolan har en tajt form som inte alla passar i.
Vad ska alla barn som till skillnad från Nyström ideal-barn göra som inte av olika anledningar fungerar i skolan?
Alla dessa barn som Susanne Nyström högaktningsfullt struntar i. De finns inte.
Vi har pratat om att betyget E nitar barn och deras självkänsla. Hur kan man då tycka som Nyström undrar jag. Bild, musik, hemkunskap och slöjd må vara ”meningslösa” praktiska ämnen för blivande akademiker, men kan vara skälet varför man inte ger upp helt för de andra barnen.
Små andningshål där de slipper känna sig fullständigt värdelösa och korkade.
Och varje sådan lektion bygger förutom självkänsla och självförtroende hos barn som inte passar in i skolan trånga akademiska kostym också kanske en framtidstro, en idé om hur ens liv skulle kunna bli. De kan hitta sin grej, som gör att de söker till en för dem rätt linje på gymnasiet och hittar sin framtid, bortom en högskoleexamen.
Alla ska inte bli akademiker. Hur skulle samhället då se ut?
Vi har satsat alldeles för mycket på den märkliga utopin och den borde aldrig ha införts. Alla ska inte plugga vidare, vi måste ha en massa yrken som bara kräver gymnasium och praktiska förmågor av olika slag.
Hade vi inte haft sådana linjer, som nästan uteslutande befolkas av barn som inte gillar de ämnen Nyström tycker ska helt ta över hela schemat i grundskolan, hade hon aldrig kunnat gå på krogen till exempel. För restaurangbranschen är full av superduktiga personer, som inte ville plugga vidare.
Restaurangskolorna har räddat många unga från destruktiva val. Där folk hittat sin grej, bland gelikar och startat sin framtid. Som kanske slutar med att de äger flera krogar själv och är framgångsrika entreprenörer, utan en enda poäng från Uppsala Universitet. Eller blir framgångsrika kockar eller konditorer.
Duktiga säljare har börjat efter gymnasiet och byggt sin karriär, till egna företag eller försäljningschefer. Eller konsulter. The sky is the limit, inte ett examensbevis.
Vi ska verkligen inte avskaffa de praktiska ämnena. Det kan vara ett av de dummaste förslagen på länge om skolan.
Förutom att ge barn som inte kommer bli akademiker en massa värdefullt, inte minst självförtroende, ger de även Nyströms och mina barn viktiga saker. Vi som har barn som råkar gilla skolan och är teoretiskt begåvade. Det ger dem värdefull kunskap om ämnen som kan bli fritidsintressen, eller som bara kommer hjälpa dem att bli självständiga unga vuxna när de flyttar hemifrån.
Det gör dem dessutom allmänbildade på ett annat sätt. Och även de kan upptäcka talanger de har, för människor är mångfacetterade och de flesta människor har långt fler talanger än just de talanger de förhoppningsvis valt att ha som yrke.
Dessutom ger de dem en slags empati att det inte är den som har läst flest böcker när de dör som vinner, värdet sitter inte där utan massa människor är duktiga även på helt andra saker. Praktiska saker.
Mina egna söner är 12 år och jag blir glad varje gång jag hör dem berätta om slöjden, om hemkunskapen eller bilden. Hur de upptäcker det som faktiskt är livet. Jag avskydde själv slöjden och tyckte hemkunskapen var festlig men också meningslös. Det var kul att slippa böckerna ett tag och baka eller steka pannkakor men i övrigt såg jag då ingen poäng.
Idag är mat och matlagning mitt absolut största intresse, vilket alla som följer mig på Instagram kan se. Jag skulle dock aldrig vilja arbeta med det, jag ser det som avkoppling. Bildlektionerna gav mig heller ingen karriär men jag målade en rätt lång period av mitt liv både olja och akvarell och det är något jag vill ta upp igen.
Trots att jag som sagt har en ekonomie magister, lever på att skriva om politik och borde tyckt att allt sådant var meningslöst i skolan enligt DN Ledare.
Jag gissar att Nyström aldrig skulle föreslå att vi avskaffar all kultur och allt kulturstöd eftersom vi ju har viktigare saker att lägga pengarna på än trams som museum, konst, böcker, opera och teater. Snarare brukar fin-liberaler älska just sådan högkultur.
Så hur kommer det sig då att just när det gäller barnen ska vi kasta bort just grunden för allt det?
