Som jag skrev tidigare har Daniel Helldén precis bara inlett sin resa till den största makten. Det är svårt, för att säga omöjligt, att se att någon kan hota hans ställning och nyligen hoppade Pär Holmgren (som garanterat trodde att han skulle föreslås av valberedningen) av. Skälet han angav var att han istället stödjer de två som tillhör motsatt falang, fast i andra ordalag.
Det är ju så när det kommer till positioner.
Om flera ställer upp som har samma väljare delas den gruppen upp på flera mindre poster och man förlorar. Vi kommer få se antingen Martin Marmgren eller Magnus P Wåhlin hoppa av inom kort också, när de rett ut vem som har störst chans att utmana Helldén.
Men inget står i praktiken mellan Helldén och partiledarposten, att han blev vald handlar till 100 % på som i andra partier att han lyckats lobba in sig själv till valberedningens majoritet.
Han har dessutom säkrat en majoritet av ombunden redan. Men att han blir vald är Socialdemokraternas största mardröm.
Jag vet inte om fler noterat det men det pågår redan en kampanj mot Daniel Helldén från sossarna, men inte från politikerna. Eftersom de givetvis inte kan ha några åsikter om det, utan det är istället PR-trupperna som nu skickats ut från Sveavägen 69 i syfte att smutskasta Helldén.
Argumentet som används, och som redan fått lite fötter i seriös media, är att Daniel Helldén är höger. Vilket ju är det värsta man kan beskyllas vara som vänster.
Redan i slutet av augusti kom första smockan, då skitkastarnas truppledare Lindberg sulade iväg första koblajan.
Sin vana trogen fabulerade han i överord fram en krigisk rubrik.
Helldén borde inte väljas för att han allra helst vill samarbeta med Moderaterna. Han är höger och han kommer starta inbördeskrig i MP, hävdar Lindberg. Någon slags ironiskt poäng hade han där i augusti för det är ju ett litet inbördeskrig vi faktiskt ser just nu. Men det var den enda poängen.
Aftonbladet är som bekant inte någon fri ledarsida utan den ägs av LO, som också givetvis på olika sätt styr innehållet alldeles oavsett vad Lindberg brukar försöka hävda. Det är också LO som äger ”tidningen” Arbetet, som är LO:s medlemsblad i nätform som lajvar riktig tidning. Den finansieras av medlemmarnas pengar och har som uppgift att vinna val åt sossarna.
Den 20 oktober skrev Dagens Arena, som är den LO-finansierade tankesmedjan Arenas egen tidning, en artikel på samma tema. Helldén är höger och kommer vilja regera med moderater.
Sossarna och deras fackliga gren LO har i åratal lagt hundratals miljoner per år på all sin samlade opinionsbildning. I det stora nätverket ingår flera olika avsändare, med varierande framgång och spridning där Bladet Ledare når ut mest. Tankesmedjan Tiden, Katalys, Nya Mitten, Aktuellt i politiken och tidningen Arbetet.
I fredags hakade därför det sistnämnda kampanj-organet på ”mosa Helldén-”kampanjen med detta inlägg, även här påstås han vara höger.
Men opinionsbildning sker på många sätt. Från rapporter och opinionsundersökningar, till PR-material man sålt in som nyheter till tidningar, event och ”fristående” tyckare på sociala medier. Som inom S inte existerar, de jobbar inte så utan alla är på olika sätt även officiellt knutna till partiet eller LO inklusive sido-föreningar och projekt.
Detta är större än en koordinerad kampanj som bara riktar sig mot Helldén som person och den som också kommer att backas upp till slut hela sosse-nätverket på olika sätt.
För det handlar inte så mycket om valet av Helldén som om valet 2026. Och det ger just nu sossarna kraftig frossa. Nedan ser ni några kommentarer i sociala medier hittills, som alla syftar till exakt samma sak.
Det tål att upprepas att Helldén inte har mycket höger i sig oavsett vad nu S-politrukerna i sin kampanj försöker påstå men han valde som första ledande Stockholms-gruppledare för MP att stödja Alliansen en mandatperiod, skälet han angav var att han var less på härskartekniker och dominansen från sossarna. Det egentligen skälet är just det de ilskna sossarna har rätt i – han vill placera sig och partiet i mitten.
Med andra ord kommer ett Miljöpartiet under Helldéns ledning för första gången sedan valet 2006 inte gå till val med Socialdemokraterna.
Det är vad detta betyder. Och det är givetvis en mardröm för Magdalena Andersson. Hon har inga som helst planer att släppa in ett annat parti i sin regering, det misstaget som Löfven gjorde tänker hon inte göra om. Men hon tänker ju låtsas det tills efter valet, är tanken. Hon vill som sossarna alltid kunnat göra (för även 2006 räknade ju alla med att MP stöttar en S-regering) kunna gå till val med MP som en del av blocket.
Och hon behöver deras mandat i riksdagen för att kunna bilda regering, rent krasst.
Att flytta MP från mitten till vänster även officiellt kan, om man bara kollar på valresultat, inte bedömas annat än vara ett misslyckande.
När Wetterstrand och Eriksson lämnade över och deras mittendoktrin därmed försvann sjönk valresultaten varje val till katastrofen 2022. Nu kan någon hävda att de ökade från 2018, men tyvärr handlade det enbart om Kamrat Röd.
MP brukar inte få stödröster, såsom KD alltid fått stödröster av Kamrat Blå men de låg stadigt under spärren hela valåret och vänstern fick panik. Och skjutsade upp deras siffror.
Aldrig har klimatfrågan varit så i fokus men aldrig har det gått så kasst för MP. Enkla ytliga analyser vill hävda att detta beror på att MP fokuserade för mycket på andra frågor. Sanningen är snarare att när alla andra partier har ambitiösa klimatprogram försvinner MP:s momentum och existensberättigande. Klimatpolitik är standard idag och MP har inte ens den bästa enligt väljarna, som valde Moderaternas innan valet i olika opinionsundersökningar.
Hur kommer det sig då att SD trots att alla partier tagit till sig migrationsfrågan bara växer?
För att SD framgångsrikt hittat en annan nisch i svensk politik än ett en-frågeparti, när de gav sig in i kulturstriden för många år sedan nu. De har skickligt navigerat partiet ut från enbart invandring till att det är ett val om man är del av rörelsen SD, den som är emot vänstern, deras maktdominans och är ett parti för vanliga människor, i kontrast till olika slags eliter. MP däremot står kvar på perrongen när klimatavgångarna bara blev fler och fler.
Vi kommer få se en ”mosa Helldén”-kampanj flöda länge, tills han slutar obstruera och rättar in sig i sossarnas led. Vilket inte kommer hända.
Säga vad man vill om Daniel Helldén men bry sig om vad andra tycker, det gör han inte. Och han är inte rädd. Inte för att smutsa ner sig och inte för sossar. Och detta kan paradoxalt nog vara det bästa som hänt borgerligheten på länge.
Ett Miljöparti som på riktigt inte tänker finna sig i att spela dörrmatta åt sossarna längre och för första gången sedan den så skadliga migrationsöverenskommelsen med Fredrik Reinfeldt 2011 på riktigt kommer kunna förhandla med både Moderater och Socialdemokrater ändrar spelplanen för makten 2026.
Detta försvårar också Centerpartiets position radikalt. För de vill ju stå i mitten, men utan att faktiskt ställa sig där.
Om Helldén nu ställer sig och partiet på vågmästarrollen, var ska Centern då stå?
Han har heller inte i någon stor omfattning ägnat sig åt SD-tourettes utan fokuserat på sina frågor. Jag trodde verkligen aldrig jag, som boende i Stockholm avskytt allt kring den mannen som förstört så mycket för oss som bor här, skulle skriva en sådan här artikel.
Men i och med exporten av honom till riksplan och det som nu pågår i Miljöpartiet kan göra att han faktiskt är det bästa som hänt svensk rikspolitik. Märkligt nog.
Om det leder till att MP i valet 2026 vägrar ingå i vänsterblocket utan faktiskt går till val helt själva och sedan på riktigt också förhandlar med båda blocken. Juryn är ute men med honom vid rodret är det svårt att se någon annan konsekvens.
En valrörelse där Magdalena Andersson enda fasta partner är före detta kommunistpartiet vore en dröm.
Men bara att tvinga sossarna att hela valrörelsen inte kunna svara på frågan vem de ska förhandla budget med och regera med när de inte längre kan räkna med MP:s ovillkorliga stöd blir stor underhållning. Det återstår att se om Miljöpartiet faktiskt skulle kunna tänka sig att inte rösta rött för en moderat statsminister.
För det är bara det som krävs. Att de avstår från att tycka rött. Det är det fina med den negativa parlamentarismen vad gäller valet av just statsminster – man får inte ha 175 röster emot sig. Man behöver däremot inte ha 175 röster, det vill säga grönt.
Trycker MP gult åt både Andersson och Kristersson i syfte att stå kvar i mitten även efter valdagen kommer Kristersson ofrånkomligen sitta säkert i Rosenbad fyra år till.
