Nu ska detta inte tolkas som en konspirationsteori eller en paranoid tanke på film utan jag menar allvar. Ni får staten emot er av något skäl, vilket trots att det kanske låter konstigt händer människor varje dag.
Jag kan ta några exempel.
Staten i form av Skatteverket kanske anser att ditt företag betalat för lite skatt. Du håller inte med och kan bevisa det men det räcker inte. Staten bestämmer sig för att stämma dig i en process. Då får du betala din egen advokat och riskerar att få betala även Skatteverkets jurist om du förlorar. Dessutom har staten oändliga resurser, vilket du inte har. Massa extra jobb och kanske flera års hanterande av en process som bara hände för att staten fick för sig något.
Hundratusentals kronor bara i försvarskostnader står på spel, förutom skattetillägg som kan kosta stora summor.
Det var bland annat på grund av detta Stiftelsen Rättvis Skatteprocess bildades, som gratis tar sig an fall där Skatteverket ger sig efter någon. Som pensionären som separerade, flyttade in i nyproduktion, trivdes inte när grannhuset byggts, flyttade igen. Samtidigt sålde hon en lägenhet i Hudiksvall hon köpt, och då ansåg Skatteverket att hon måste bedriva näringsverksamhet. Hon upptaxerades med över en halv miljon.
Eller staten i form av Arvsfondsdelegationen anser att de och inte du, som din döda släkting testamenterat delar av sin egendom till, har rätt. Då tvekar de inte att stämma dig och du tvingas betala en advokat. Allt för att lägga vantarna på arvegods som sedan staten ska dela ut till föreningar. Detta har jag skrivit om tidigare, hur staten inte ger sig i jakten på döda människors pengar trots att det dykt upp arvingar.
Du har inte en chans som vanlig person när staten bestämt sig för att jaga dig.
Det är inte en dålig dröm, det är verklighet och händer människor varje år i Sverige på olika sätt.
Vad gör du då? När du har precis alla emot dig? Kan du tänka dig hur oddsen ser ut?
Detta är varför jag alltid bevakar statliga övergrepp när jag ser dem och varför jag ägnar så mycket tid åt att granska bland annat myndigheter och deras beslut. För att även i en demokrati gör staten fel och om inga granskar dem kommer staten kunna begå övergrepp som ingen vet något om.
Du är en väldigt liten person på jorden om du får staten efter dig, oavsett vem du är. Och det är det som är det läskiga, att vi tills något händer litar på staten och att staten är rättvis.
Åtminstone om du är svensk. Vi har globalt sett mycket stor tilltro till just staten som många andra länder, även europeiska inte har. Förväntningarna är att vad som än händer kommer du bli rättvist behandlad eftersom det här är Sverige, men så fungerar det inte ens här.
Rättvisa är subjektivt. Och tycker staten att de har rätt och inte du, att du i själva verket är en skurk, är det mycket svårt för dig att vinna. Så ser verkligheten ut. Du hamnar direkt i en skräckfilm, en Kafkas processen, som är som en labyrint.
Detta är varför jag är så stolt över att min man var med och grundade stiftelsen Centrum för rättvisa, som länge leddes av nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer och han satt även i den första styrelsen. För att de hjälper folk som på olika sätt drabbats av stat, eller kommuners, dåliga beslut.
Men tänk dig då att du driver ett företag som är i en politiskt utsatt bransch och där det största partiet i landet, och som då sitter i regeringen, vill statuera ett exempel i? De vill avskaffa din bransch av ideologiska skäl och de letar efter det perfekta sättet, en hävstång, ett offerlamm.
Tänk också om detta sammanfaller med två myndigheter som både har egna aktivister men också ju som alla andra statliga myndigheter är styrda politiskt av regeringen, får i uppgift att hjälpa till?
Ekobrottsmyndigheten och Pensionsmyndigheten har samma oändliga resurser att bedriva rättsfall som Skatteverket.
Detta är varför jag skrivit en del om Allra-fallet.
Inte för att jag är jurist och kan avgöra att de är oskyldiga, utan för att det var en för perfekt storm och passade för perfekt i tiden för Socialdemokraterna. Och för att jag vet att statliga myndigheter skickligt kan användas av just skrupelfria politiker med vana att regera. Jag litar helt enkelt inte på Socialdemokraterna.
Socialister har alltid resonerat som en av de mest berömda yppade – man måste knäcka några ägg för att göra en omelett.
Och jag vet tyvärr för mycket för att helt kunna lita på att man får rättvisa processer i Sverige vid varje givet tillfälle. Om staten bestämt sig för att du är skyldig är du en jagad man, du är ensam. Det är en väldigt obehaglig tanke att umgås med.
Jag var skeptisk redan innan resningsansökan för Allra lämnades in. Inte för att jag vet att de är oskyldigt dömda utan för att så mycket omständigheter och detaljer i fallet pekade på att de inte fått en rättvis hovrättsprocess. De var heller inte oskyldiga tills motsatsen bevisats, utan de hängdes i media redan innan tingsrätten.
Ledande socialdemokrater yttrade sig, något de heller inte får göra men de vet att det är riskfritt att strunta i den regeln.
När regeringsföreträdare visar för stort intresse för enskilda rättsfall ska man enbart av det skälet bli misstänksam.
Det spelar ingen roll vad det handlar om, det är skäl nog att börja leta efter saker.
Och tänk er själva den enorma ensamheten och pressen det innebär att helt utan förvarning bli föremål för inte bara ett medialt drev utan ett drev som eldas på av regeringen? Där inte en utan två myndigheter, förutom statens åklagare, båda bestämt sig för att du är skyldig.
Kan man vara mer utsatt? Inga pengar i världen ändrar på detta faktum, att du slåss för ditt liv själv mot ett motstånd som är representanter för hela staten. För landet. Det är lilla du mot ett helt land, i princip.
Det minsta man kan begära av en demokrati, kanske också det man är mest säker på, är att man vad som än händer i alla fall kommer att få en schysst och rättvis process. Men kan man få det när du står emot staten och där regeringen har bestämt sig för att du är skyldig innan ens första domstolsdagen?.
Det är domstolar som dömer. Som medborgare måste man lita på att de klarar av sitt jobb och att inga oskyldiga sätts i fängelset. Men om själva innehållet i processen är felaktigt, falskt eller till och med manipulerat kan en aldrig så kompetent domstol ändå förmås att fatta sådana beslut. Felaktiga beslut.
Detta är varför vi på pappret ska ha domstolar som inte går att påverka politiskt. Varför myndigheter som Pensionsmyndigheten inte ska ta ställning i skuldfrågan innan processen genom egna hemliga utredningar och egna dyra advokater. Och varför det borde vara straffbart för statsråd och ledande politiker att i media yttra sig i enskilda rättsfall innan samtliga processer är avgjorda (tingsrätt och ev hovrätt).
Podden i sex delar om Allra döptes till Den perfekta stormen och det är ett klockrent namn.
För en massa olika intressen sammanföll, men framför allt Socialdemokraternas.
Resningsansökan som lämnades in är stor och gedigen, helt enkelt för att så många fel verkar ha begåtts. En resning handlar inte om att personerna automatiskt blir oskyldiga utan att Högsta domstolen anser att hovrättsprocessen ska tas om. Man får en ny chans att bevisa sin oskuld i rätten.
Det är Högsta domstolen som avgör men Riksåklagaren brukar få yttra sig. Hon eller han företräder dock landets åklagare genom att han eller hon är chef över Åklagarmyndigheten och är därför obenägen att i så många fall kritisera sin egen kår och kollegor. Oavsett yttrandet är det HD som avgör.
Nu visar det sig, som så mycket med Allra-fallet, att RÅ av oklara skäl yttrat sig (givetvis anser hon att inga fel begåtts och inga skäl till resning finns) utan att ha lyssnat på det bevismaterial som fanns som ljudupptagningar. Hon ”glömde” tydligen det.
Det är ju det här jag menar.
För mycket i det här fallet förefallet inte bara slumpmässigt, tvärtom verkar alldeles för mycket peka på att killarna i Allra aldrig hade en ärlig chans.
De var dömda i det ögonblick Socialdemokraterna bestämde sig för att de skulle använda alla statliga resurser de hade för att fälla dem.
Syftet var att i så stor utsträckning som möjligt stänga PPM-systemet. Bara en fällande dom skulle leda till det.
Så här får det inte gå till en demokrati tycker jag.
Åklagaren förlorade i tingsrätten. Katastrof. Detta fick inte hända igen. Det intrycket får man när man sätter sig in i fallet och återigen, det handlar inte om att jag bättre än en domstol kan avgöra skuldfrågan utan att processen inte var rättvis.
Tror ni då att staten nu lättvindigt kommer att luta sig tillbaka och låta processen ha sin gång? Tror ni de har kommit ända hit bara för att stupa efter målgången och loppet får plötsligt tas om?
Jag har väldigt svårt att se att den ”tabbe” som riksåklagaren nu på bar gärning ertappats med (det var advokaterna och inte de själva som upptäckte det) är en slump. Men fungerar vår rättsstat, som jag faktiskt verkligen tror att den gör, kommer Högsta domstolen oavsett de påtryckningar jag utgår från att de står under från olika intressen som absolut inte vill se en resning, bevilja den.
För ansökan är full med så mycket bevis på att processen var fel och dålig att den måste tas om. Varje person är oskyldig tills motsatsen bevisats och har en rättsprocess i efterhand bevisats bygga på felaktigheter ska man ta om den.
Ni borde fråga varje människa som idag är så tvärsäkra på att de var skyldiga och att inga skäl till resning finns varför de i så fall inte tror att de fälls i en ny process? Och därför också borde vara för resningen.
Jag vill nämligen inte tro att vi lever i ett land där politiska partier från regeringsposition på riktigt kan styra rättsprocesser.
