När ett val är vunnet börjar partiernas inre liv att fokusera på nästa val. Så fungerar politiken. Strategier dras, beslut fattas om stämmor eller kongresser och flera år innan nästa val är stora delar av plattformen klar. I demokratiska partier fattas besluten om vad partierna ska driva för frågor av medlemmarna, via ombuden. I praktiken är det dock den myglande eliten som är ombud, som på olika sätt sett till att skaffa sig makt i sina respektive partier.
Socialdemokraterna har varit på dekis länge men sämre än de är i opposition finns inte. De är generande dåliga på det, och Magdalena Andersson har tidigare slutat när S hamnat i opposition, vilket märks.
Vem vinner valet 2026?
Vem kommer regera med vem?
Det är något partierna funderat på sedan dagen efter valet. Höger-regeringens strategi är, som jag uppfattat det och Tidö-avtalet, är stort fokus på integration, migration och kriminalpolitik. Som bekant har Sverige även stora andra problem, som energisektorn och lågkonjunkturen men som det verkar nu kommer räntorna sjunka nästa år och eftersom vi redan befinner oss i en lågkonjuktur finns det gott hopp om att vi faktiskt är ute ur den valåret 2026.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka sig en kommande valrörelse som inte domineras av trygghet och kriminalitet, tätt sammankopplat med ökade krav och integration.
Att högern har 176 mandat och hårt knutit SD till sig vilket i praktiken leder till att man inte en enda gång måste förhandla externt, utanför Tidö-gruppen, ger Ulf Kristersson ett stort övertag Löfven och Andersson aldrig hade. För hans regering kan fatta alla beslut man vill utan tjafset de blev tvungna att ha, då inte mindre än tre partier de var beroende av satt utanför regeringen.
Detta gör nuvarande regeringen handlingskraftig, om de vill vara det. Vilket är en stor nackdel för Socialdemokraterna, för risken för dem ökar att den här regeringen efter fyra år visar sig vara framgångsrik på olika områden.
Deras värsta mardröm är om nuvarande regering lyckats vänta brottsutvecklingen.
Går oppositionen in i valåret i januari 2026 samtidigt som det finns konkreta resultat att visa upp på områden som kriminalitet, migration och högre krav på invandrare hamnar de direkt i underläge.
Jag skulle säga att Ulf Kristersson har då goda chanser att väljas igen, och vinner han valet kommer nog SD sitta i regeringen 2026-2020.
Vad är då Socialdemokraternas plan för att vinna valet?
Lite slutsatser kan man dra bara av att läsa namnet på arbetsgrupperna de presenterat som ska leverera förslag inför partistämman 2025.
Man kan även se vilka personer som Magdalena Andersson kommer prioritera. Trist nog verkar Strandhäll göra come-back efter att ha gått miste om en ordförandepost i ett utskott.
Sara Kukka Salam är beklagligt nog också på listan, hon är ordförande för Tro och Solidaritet som driver hetsjakt på alla som kritiserar migrationspolitiken och där varje kritik mot en muslim är islamofobi. Hon står Ibn Rusdh nära och landets organiserade islamister. Men muslimerna är en viktig väljargrupp så Andersson hade väl inget val.
Morgan Johansson saknas däremot, vilket var väntat eftersom han petats från de viktiga justitiefrågorna. Istället är det juristen Ardalan Shekarabi som lyfts fram. Lawen Redan har redan under året synts mycket och lär vara en av de yngre sossarna som kommer få sitta i regering. Man kan också undra om Jytte Guteland efter flera mandatperioder i Bryssel har tänkt att flytta hem och sitta i riksdagen.
Av titlarna att döma kommer sossarna vilja presentera ny (eller gammal politik som presenteras som ny) om följande områden:
- Gör din plikt, kräv din rätt. Så tolkar jag första arbetsgruppens tema. Sossarna ska försöka återta sin gamla position som arbetarparti, som numera förvandlats till bidragspartiet. Men sosse-politik handlar om politisk styrning så vi kan räkna med att det snarare är ännu fler projekt och subventionerade anställningar via Arbetsförmedlingen som blir resultatet.
- Integration och krav på svenska språket på olika sätt, men även kulturellt. Här ska sossarna nu med mjukare tag än regeringen försöka sig på krav på integration, där man tar avstamp i olika språkkrav förmodligen. Hur långt vågar de gå är frågan. Det här är ”vi ska inte ha Somali-towns” ska landa i konkret politik.
- Mer bidrag till olika föreningar inklusive studieförbunden, är alltid sossarnas svar på alla frågor och så ska det tolkas när de ska utreda ”gemenskap genom kultur”.
- Föregångslandet Sverige handlar garanterat om fossilfritt stål och batterier, om hur Sverige ska vara bäst i klassen på alla områden inom klimat och ”inspirera” resten av världen. Fler subventioner och gratis lån för att spendera ännu mer pengar på drömmar. Men också om en massa utbyggd vindkraft, och kanske kommer det även förslag på ny kärnkraft.
- Att de redan i rubriken vill att klimatsatsningar ska fungera för vanligt folk säger något – hej då MP. Massa saker de gjort under åren har drabbat deras egna väljares plånböcker och här kommer reträtten. Inga fler klimatbeslut utan kompensation eller att deras väljares ekonomi inte drabbas.
- Urbaniserings-gruppen handlar om landsbygden, där man tappat jättemånga väljare till från för SD. Hur ska dessa vinnas tillbaka? För många år sedan pratat man om män som lämnats utanför fördelarna av globaliseringen men det handlar idag om andra saker. Jag misstänker att sossarnas lösningar kommer bygga på gamla idéer här.
- Ökad rättvisa måste vara fördelningspolitik. Niklas Karlsson är ordförande i Skatteutskottet. Alla jobbskatteavdrag är kvar men skatter på annat kommer lanseras som fördelningspolitik. Här kommer vi säkert hitta nya attacker mot kapitalinkomster och 3:12 till exempel.
- Fler ska vilja arbeta i välfärden är väl politik för alla välfärdsområden gissningsvis. Vård, skola, omsorg, som sossarna alltid går till val på. Intressant nog finns ingen arbetsgrupp enbart för skola. Kanske kommer de satsa mindre på friskola-frågan i kommande val. Det vinner nämligen inga val även om Skol-Twitter hade önskat det.
- Ett hållbart och utvecklande arbetsliv handlar om arbetsmiljöfrågor, och hur man på olika sätt ska kunna leverera presenter till alla fackförbund som är direkt eller indirekt associerade med sossarna. För att de driver valkampanj åt dem ska priset sedan betalas, så politik som gynnar fackförbunden på olika sätt. Strandhäll var fackpamp innan hon blev statsråd, dock inte inom LO utan inom TCO.
- Den sista gruppen är dedicerad kriminalpolitiken. Men chansen att de föreslår något som inte redan är infört av regeringen bedömer jag är tämligen liten. Så redan innan kongressen kommer de säkert på ändra en del saker som blivit gamla.
Vi får se vart de landar men givet hur de låter i media är det mycket svårt att tro att Socialdemokraterna kommer kunna presentera något som är annat än mer av samma.
Mellan raderna här kan man också utläsa en sak tycker jag, och givet hur de hanterat sitt första år i opposition – inga andra partier kommer bjudas in till regeringen om de vinner.
2026 kommer Socialdemokraternas dörr till Miljöpartiet vara stängd, och lika stängd till Demiroks Centerpartiet. Dadgostar har aldrig ens varit inbjuden.
Det visade sig vara otroligt besvärligt att hantera Miljöpartiet i Rosenbad, och samtidigt efter 2018 tvingats att dessutom medla mellan å ena sidan Centerpartiet och Folkpartiet, och å andra sidan Vänsterpartiet. Och Miljöpartiet, som hanterades i Rosenbad. Besvärligt är nog egentligen bara förnamnet.
Det var ett experiment och det föll inte alls väl ut. Tvärtom, det gjorde att sossarna var bakbundna från de 180-graders svängar de har som signum. Allt för makten och passar inte policyn och principerna imorgon har de nya.
Inte heller kunde de fokusera helhjärtat på att bygga på sina egna utomparlamentariska maktstrukturer genom att höja bidrag till organisationer, starta nya myndigheter och öka befintligas anslag, eftersom vattenmelonerna de regerade med (gröna på utsidan men röda inuti) också lärt sig spelet och krävde massa sådant.
Får Kristerssons regering resultat med satsningen mot kriminaliteten har han goda chanser att regera vidare, med SD i regeringen.
Om Magdalena Andersson vinner kräver detta att Centerpartiet röstar på henne även denna statsministeromröstning. Det är oklart just nu, jag tror att sannolikheten att Demirok går till val är liten och då är det den som tar över som bestämmer detta. Men vinner hon regerar hon en enparti-regering även om C, V och MP kommer yla och bråka och kanske till och med rösta nej några gånger för att demonstrera makten.
Förlorar högern valet väntar med stor sannolikhet en stökig höst där den nya regeringen kanske dröjer lika länge som 2018, eller så kanske vi står med extra val på riktigt den här gången.
Högern behöver minst en till mandatperiod till för att få ordning på Sverige. Står stjärnorna rätt kommer åtminstone ekonomin har vänt i god tid då och väljarna gå till val med ny framtidstro och bättre privatekonomi än på flera år.
