Jag vet inte om jag ens är så överraskad egentligen. Över att Lööfs sorti inte blev någon sorti utan ett PR-maskineri för det som dominerat Centerpartiet flera år – Annie Lööf själv. Nu är det här Ulf Kristerssons mantra, att man som politiker måste fokusera på ”laget före jaget” men det gäller inte bara Moderaterna utan det är själva förutsättningen för alla politiska partier.
Men eftersom partier är den märkliga kombinationen av en slags sekt för narcissister och en bostadsrättsförening där man äger fastigheten ihop och måste fatta alla beslut kollektivt, samtidigt som du inte kan välja dina grannar, är det förstås lättare sagt än gjort.
För att nå makten måste du fokusera allra mest på dig och åter dig och jobba bort all dum empati och vänlighet som står i vägen för alla knivar du måste trycka in i påstådda vänners ryggar. Men när du nått dit måste du samtidigt se till att alla tjänar på att just du har den positionen och belöna de som hjälpt dig dit. En mycket lurig balansgång.
Och något lag fokuserade inte Annie Lööf på sina sista år i politiken.
Hon pratar mycket gärna om sig själv som en ledare men maktspelare är en bättre benämning. Alla bra sådana vet vikten av att omge sig av ja-sägare och sluta tätt tätt runt bunkern så att inga kritiska röster och fritänkare får syre.
Men precis som Fredrik Reinfeldt omvittnade strategiska geni visade sig vara kraftfullt överdrivet visade sig Lööfs dito vara detsamma. Att prata om blott två saker i valrörelsen 2018 – hur bra Annie Lööf var och hur mycket nazister SD var/är, levererade ett snyggt valresultat, även om besvikelsen över att det tvåsiffriga resultatet inte ens visade sig vara nära trots mätningarna inte var så lätt att dölja.
Varför uppfinna hjulet igen, tänkte Lööf och dammade av samma strategi valrörelsen 2022. Dessutom satsade man en rekordstor summa på valet, eftersom man på allvar trodde att det handlade om att rädda landet undan Hitler.
En tredjedel av väljarkåren försvann, kassan var tömd och det blev stålbad i hela organisationen, som sänt chockvågor i partiet som de ännu inte kommit över. Massa människor har förlorat sina jobb och förtroendeuppdrag när drömmen om Annie Lööfs kungarike förintades och drottningen själv avgick på valnatten.
Då kanske man kan tänka sig att den avgångna partiledaren, som precis skickat partiet på en Golgata-vandring de inte sett historiskt sedan 90-talet, vill ge sitt älskade parti de allra bästa förutsättningarna.
Men nej.
Det finns en slags praxis att har du avgått som partiledare, oavsett parti, håller du låg profil första åren. Du ska allra helst inte synas i media och gör du det ska du inte kommentera dagens politik, eftersom det ju direkt blir en slags kritik mot din efterträdare. Vissa har dock haft svårare med detta än andra, Fredrik Reinfeldt kunde till exempel inte hålla sig ens första året utan att skicka ut olika dumma citat i media. Men de flesta lyckas faktiskt.
Vem har hört Göran Hägglund prata politik sedan Ebba Busch tog över? Stefan Löfven? Anna Kinberg Batra? Jan Björklund?
Centerpartiet och deras dåliga partiledare behöver verkligen all hjälp i världen just nu. Så här ser opinionen ut för partiet, de två röda strecken markerar valförlusten samt när Demirok valdes och Lööf avgick.
Men att skylla allt på Demirok är orättvist, som ni kan började siffrorna dala redan vintern 2021 och fortsatte envist neråt i en rak linje, som bara fortsatte med Demirok ner på de katastrofala siffror de har idag.
Men vad har Annie Lööf sysslat med då sedan hon avgick?
Fokuserat på sig själv, i vanlig ordning. Så hon släppte precis sin andra (!) biografi trots att hon inte ens fyllt 40 år när hon skrev boken. Lanseringen skedde i veckan.
Boken, som hon förstås inte skrivit själv utan det är en ”medförfattare” som skrivit hela boken medan Lööf pratat, bygger på 70 anteckningsböcker. Och boken verkar vara exakt så rolig som man kan förvänta sig, om man läser Stina Oscarsson briljanta sågning av det hon kallar ”produktplacering”.
Lööfs biografi, som hon döpt till ”Också Annie”, har hon tack vare det stora förlaget i ryggen lyckats få mycket media på. Bland annat har hon fått sitta i TV4 Morgon och mysa och prata om det hon pratar om allra helst – sig själv.
Igår hölls så det stora releaseminglet och Bonnier (som äger förlaget Forum) hade inte sparat på kulorna. Landets kändis- och politikerelit var bjudna, dock noterade jag ingen från sittande regering men de hade väl inte tid att hjälpa Lööf med PR. Dock var landets andra strategiska geni där som synes, som inte heller kunde avstå från att skriva en jättetråkig bok redan första året efter han avgått. Nej, du är varken ensam om att inte komma ihåg det eller ha läst boken (den hette ”Halvvägs” och det syftade väl att det var max vad man pallade att läsa av den.)
Är det bara jag som tycker att Demiroks leende känns lite krampaktigt? Att inte gå hade tolkats som en markering mot så att säga, bostadsrättsföreningens förra ordförande, alltså tvingades Demirok gå dit och agera kampanjarbetare för att sälja Lööfs anteckningsbok, förlåt, bok om anteckningsböcker.
Efter kindpussandet och fotograferingarna, väntar tydligen ännu med Annie, för då ska hon ut på turné. Kulturhuset markerar starten på turnén med den lätt schizofrena sloganen ”ANNIE LÖÖF OM OCKSÅ ANNIE”.
Den här sortin än allt annat än diskret, det är liksom inte ens en sorti utan hon gick ut från riksdagen och rätt in i sin egen PR-turné. Allt för att se till att telefonen fortsätter att ringa ännu en kort stund till. Gissningsvis är nämligen det drivkraften, då pengarna redan är fixade genom de generösa riksdagspensioner alla som valdes in före 2014 får som i praktiken innebär att man inte behöver jobba.
En bok som handlar om Annie Lööf där Annie Lööf får åka runt och prata ännu mer om Annie Lööf och Annie Lööfs värderingar och ledarskap, fast nu står hon ju utan flock att leda. Där stannar vi en stund, för det leder till nästa fråga – var ska du gå sedan, Annie?
Hade det inte varit bättre att ge din efterträdare en rimlig chans att fylla de jättestora dojor du lämnade efter dig på riksdagskansliet och ägna detta första år i frihet åt tyst kontemplation i kombination med fokus på allt du inte hunnit med på 16 år – alla andra i ditt liv?
Kalla mig konservativ men jag är av den bestämda uppfattningen att för att få distans till nuet måste dagens nu blivit historia och det kräver att det går lite tid så att man får den välbehövliga distansen.
När föreläsningsturnén väl är över och ingen vill höra henne prata om sig själv och anteckningsböckerna kommer så tystnaden som hon verkar fasa. Den går liksom inte att få bort, bara skjuta upp och det har hon nu gjort. 2024 är året telefonerna faktiskt kommer att tystna och folk bry sig lika mycket om henne som de gör om Lars Ohly eller Mona Sahlins förehavanden.
Problemet med politik är dessutom att den är skoningslös mot de som lämnat eftersom dess hela väsen bygger på nuet och framtiden. Du blir inte profet i din egen hemstad och du kommer inte bli hyllad som en levande storhet oavsett prestation i politiken för har du lämnat är du gårdagens nyheter.
Men jag får väl passa på att önska lycka till med boksamtalen. Och när den är över sätter jag mina pengar på att även Lööf står med följande alternativ – PR-byrå eller lobbyorganisation, någon kolumn i en tidning och några fler styrelseerbjudanden i gröna bidragsentreprenör-branschen.
Vad Demirok ska ta vägen när missnöjda centerpartister innan nästa val krävt hans avgång är mer oklart.
