Den här veckan har varit intressant på många sätt. Inte minst för att i realtid bevittna hur medie-Sverige släppt alla hämningar i sitt ursinne gentemot mig och det jag representerar, nämligen det helt fria ordet på internet. Jag visste att Expo skulle försöka piska igång ett drev mot mig i sitt raseri över att jag förekom deras publicering men jag är fascinerad över hur lågt de, och kollegorna i branschen som ryckt ut till deras försvar, ändå har gått.
Allt följer en given logik.
Expo ville hänga ut paret Bergström som mäktiga finansiärer av all högerextrem media i Sverige och valde att klumpa ihop mig, Det Goda Samhället och Kvartal i den soppan för att den skulle bli något tjockare. De hade nämligen inget case utan byggde denna mycket tunna historia på indicier och gulit by association bara.
Men det slutgiltiga målet är egentligen inte att få folk att tro att Hans Bergström är nazist utan det är att sända en kraftfull signal till alla befintliga och framtida filantroper av skribenter och media som inte är vänster:
”Sluta ge dem stöd eller ni kommer att hängas ut som nazist”.
En slags deplattformering by finance kan man säga. Expo, som själv gömmer hela sin verksamhet i en hemlig stiftelse med mycket hemliga finansiärer anklagar andra för att inte vara transparenta.
På vägen kan dessutom Expo plocka poäng hos den vänster de representerar genom att erbjuda de senaste årens senaste Bergström-attack i syfte att förstöra friskolesystemet, en klassisk win-win med andra ord.
Veckan har också tyvärr visat exakt hur illa det är ställt med svensk media idag, för jag har vid två tillfällen sett etablerade tidningar på olika sätt försöka ducka mina rättigheter enligt det pressetiska systemet.
Det började med Göteborgsposten och deras kulturdel. Hynek Pallas gick där med stor bredsida mot mig, efter den klassiska gulit by association-inledningen där jag skulle kopplas ihop med såväl Sovjets propaganda och Putin som nazister.
Men han hade sakfel i sin artikel, vilket jag direkt påpekade för GP. Hynek Pallas påstår att jag under ”samma år”, som i ett och samma år, mottog en halv miljon kronor i stöd från Bergströms stiftelse. När det korrekta är 440 000 kronor fördelat på åren 2020-2022, det vill säga under tre år.
Jag mailade direkt GP Kultur som medgav att jag hade rätt och de skrev att de skulle rätta.
Men sedan mailade hon igen, garanterat efter att ha pratat med primadonnan Pallas som vägrade ändra en stavelse i sin artikel eftersom han då inte kan ljuga om mig, och drog plötsligt tillbaka rättelsen. Hon hävdade att det inte alls är sakfel.
Detta kunde jag givetvis inte acceptera och eftersom detta är mitt jobb vet jag både mina rättigheter och hur man hanterar media som exakt beter sig så här. Jag stod som brukligt på mig och släppte inte rättelse-kravet. Vi skickar flera mail under dagen, där hon framför Pallas åsikt att ”samma år” ju tydligt syftar på 2020-2022.
Sedan försökte hon få mig att införa rättelsen genom att slösa värdefulla tecken i mitt genmäle på 1500 tecken istället för att GP inför den rättelse jag har rätt till enligt det pressetiska systemet.
Efter en dags mailande fram och tillbaka gav GP med sig, nästan. Istället för att ta bort lögnen en halv miljon och ”samma år” publicerade de ett ”förtydligande” allra längst ner på sidan i hopp om att ingen läsare, som nu ju fått veta att Pallas att jag fått en halv miljon under ett år, ska se det.
Så här gör media, alltid.
De krånglar och obstruerar för att människor de hänger ut inte ska orka fortsätta kräva sin rätt och det fungerar säkert ofta.
Inte på mig eftersom jag är jättejobbigt, aldrig ger mig och dessutom jobbar med detta på heltid men jag förstår att metoden är mycket framgångsrik. Och då kan ju medier som GP låtsas att de lever under pressetiska regler när de i själva verket fular ut och tröttar ut stackare de hängt ut i tidningen så att de inte orkar.
För så här står det i reglerna GP och all annan traditionell media förbundit sig till:
”Felaktig sakuppgift ska rättas, när det är påkallat.”
Eftersom GP inte rättat sakfelet anmälde jag dem till Medieombudsmannen idag. Nedan kan ni läsa min anmälan.
Som ni kan läsa har jag noll förväntningar på att Caspar Optiz inte kommer avslå den direkt men jag vägrar acceptera att jag just därför inte ens ska bry mig om att anmäla. Rätt ska vara rätt och GP har solklart gjort fel här.
Tyvärr är detta inte det enda exempel denna veckan på hur medier systematiskt försöker kringgå det pressetiska systemet.
För efter GP-artikeln passade DN Kultur på att haka på, men de väljer att i en nyhetsartikel fokusera på mig och inte det Expo skrev om Hans och Barbara Bergström. Hela artikeln kokar av ursinne över min fräckhet att förekomma media med en egen publicering.
Signalen de i sin tur vill sända:
”Utmanar du medias privilegier kommer vi piska igång det största drevet vi kan och utmåla dig som högerextrem”.
Jag publicerade ett mail (1) som Expos reporter Erik Glaad skickat till Bergström med 13 aggressiva ”frågor” förklädda till påståenden, men i DN har detta förvandlats till ”mailkonversation”.
I slutet av min artikel skrev jag lite korta fakta av denna för mig okända ”reporter”, som visade sig vara en gymnasieutbildad skådis och ”skön kille med kulturförening”. Jag citerad några artiklar han medverkade i, och hans LinkedIN. Och att han varit med i Ung Vänster, som i kontexten ”objektiv media” är mycket relevant information.
I DN har detta förvandlats till ”redogöra för bakgrund, bostadsort och tidigare politisak engagemang i Ung Vänster”.
Anna Fröjd, som inte är så trevlig, lite feg och vägrar svara på trevliga mail jag skickat om på vilket sätt lilla jag med en liten blogg kan skrämma deras 13 man starka redaktion med 14 miljoner i omsättning genom en artikel, fortsätter sin smutskastning.
Min artikel är som ni själva kan se lång, och på slutet finns en liten liten faktaruta om reportern Erik Glaad, vars hela artikel beskriver massa personlig information om Hans och Barbara Bergström inklusive hur de träffades och blev kära. Hur detta nu kan vara relevant information i en artikel som handlar om stiftelsens pengar.
Men Fröjd påstår att den ”innehöll så mycket personlig information”.
Nu är jag ingen tidning och inte journalist även om jag skriver som yrke och mitt fokus är opinionsjournalistik men det är lite smickrande att Fröjd ändå försöker hävda det omvända.
För det är vad hon syftar på när hon anklagar mig för att inte vara etisk. Och hon har helt rätt i att jag inte är pressetisk eftersom jag som sagt inte är en tidning. Expo följer inte heller det pressetiska systemets regler för övrigt för de erbjuder inte genmäle eller rättar sina artiklar.
Sedan försöker Expo återigen att kleta ihop mig med nazister genom att jag skulle ha ”hundvisslat” på dem, med andra bussat nazister på dem och Erik Glaad bara genom att jag skrev om Expos kommande gräv och några korta publika fakta om Glaad.
Det är en ofattbart stor överreaktion att försöka dra ner mitt namn i smutsen men syftet är som jag tidigare skrivit solklart och hon vet att sådana där lögner är effektiva.
Jag mailade därför DN när jag läste vad de publicerat. Nedan kan ni se mitt mail.
Döm av min förvåning när reportern som skrivit artikeln att istället för att direkt erbjuda mig genmäle, som DN ska enligt det pressetiska systemet, kräver att jag istället ska låta mig intervjuas.
”Varför valde du att kritisera Expos kommande granskning på din blogg?”
” Flera, däribland Expos chefredaktör Anna Fröjd, har kritiserat att du publicerade uppgifter och Expos reporter, bla bostadsort. Hur bemöter du denna kritik?”
”Anna Fröjd kallar ditt inlägg för en ”smutkastningsartikel” och säger ”Den var överraskande för att den innehöll så mycket personlig information som ur ett publicistisk perspektiv är helt irrelevant. Den innehöll infor om preorter i fråga som helst saknar allmänintresse vilket jag tycker är djupt oetiskt, och en form av hundvissling till den övriga miljön vi bevakar.” Hur vill du bemöta det här?
”Hade Hans Bergström någon kännedom på förhand om innehållet i dina blogginlägg rörande Expos granskning?”
”Är det något övrigt i DN:s artikel du vill bemöta?”
Jag fortsatte att kräva genmäle, ni kan se nedan hur lång tid det tog innan de slutligen gav med sig.
Den monumentala fräckheten ändå, att istället för att låta mig kommentera lögnerna Fröjd leverarat om att jag bussar nazister på dem genom att skriva om deras kommande artikel (som jag inte hade någon annan information om än en skärmdump på ett mail med frågor) låtsas som att en regelrätt intervju är samma sak.
En person som inte är professionell skribent hade dock lätt kunnat gå på det här tricket, att förledas att tro att detta är ett genmäle och på samma gång ge reportern i fråga ännu ett tillfälle att sprida lögner om dig i tidningen.
Jag har verkligen ingen skyldighet att ge DN inspiration till ny smutskastning av min person genom att besvara bisarra anklagelser i deras ”frågor” utan jag vände mig till DN för att bemöta det Anna Fröjd påstod om mig.
Det ska även ni som läser komma ihåg- ni har aldrig skyldighet att besvara medias frågor, ställa upp på intervju eller något annat. Det är helt frivilligt.
Jag stod, precis som gentemot GP, givetvis dock på mig.
Sedan försöker hon hävda att man bara får genmäle på debattartiklar. Vilket givetvis också är en lögn. Det är framför allt på nyhetsplats en tidning kan göra stor skada med påhopp och oriktiga uppgifter.
Tråkigt att till slut behöva hota med egen publicering och MO om hon inte slutar obstruera men det var nödvändigt. Jag gissar att hon dessutom svängde efter att jag på Twitter postat att DN vägrade ge mig genmäle och pingade in kulturchefen Björn Wiman.
Detta är så typiskt traditionell media.
De vill hävda att de bara vill förmedla sanningen men när man granskar granskarna bryter en veritabel skitstorm lös i syfte att på alla tänkbara sätt bistå varandra i en ren smutkastningskampanj. Alla sätt är tillåtna.
Och de har satt i system att krångla så mycket det går vad gäller krav på att leva upp till de pressetiska reglerna att vanliga personer förmodligen ger upp direkt och kvar står bara vi som har detta som yrke och vet hur man ska stå på sig.
Ett sorgligt förfall. Men tyvärr också väntat eftersom ju mer sådana som jag hotar den lilla klick av medieelit som tidigare satt på hela makten över informationen till folket, desto kraftigare kommer reaktionerna bli.
Att det är en ännu mer vital demokrati när vanliga människor lätt kan göra sina röster hörda, bortanför media, spelar ingen roll eftersom detta inte handlar om demokratin utan om en privilegierad elit som rasande försvarar sig mot att de tappat makten över det fria ordet.
