Jag har som ni vet skrivit ett tag om Allra-målet, där ägaren och grundaren Alexander Ernstberger dömdes till 6 års fängelse efter att ha blivit friad i tingsrätten. För att det luktar lite illa kring hela affären, det luktar sosse.
Det passade för bra för regeringen Löfven att de blev fällda och det finns en massa oklarheter kring både vad de egentligen gjorde fel och hur det har bevisats. Och inga pengar försvann för spararna.
Socialdemokraterna ville nämligen sedan många år helst avskaffa hela premiepensionssystemet (PPM) som bygger på att du som framtida pensionär får placera en del av din egen pension var du vill.
Vill ni läsa tidigare granskningar kan ni läsa dem här: ”Det luktar sosse om Allra”, ”Allra-fallet – en veritabel soppa” samt ”Falskt dokument i Allra-fallet”.
I våras kom en podd i sex avsnitt som mycket detaljerat gick igenom fallet från start till mål, inklusive ljudupptagningar med vittnen och Ernstberger själv, både innan domen och från fängelset.
Nu har en mycket stor resningsansökan lämnats in av hans advokater på över 500 sidor och med mycket graverande uppgifter.
Och hur reagerade media? I princip inte alls, märkligt nog. När rättegångarna hölls skrevs det spaltmeter, nu tystnad. Vad beror det på? Enda slutsatsen är att det passade journalisternas narrativ om ondskefulla kapitalister men nu när frågan om rättegången skötts korrekt, om rättvisa verkligen skipats och om Ernstberger och de två andra fick en rättssäker rättegång ställs vill man inte skriva, mer än att återge pressmeddelandet som skickades 14 augusti. För det passar inte den ideologiskt drivna historien om giriga affärsmän som lurade stackars pensionärer på pengar.
Trots att det borde vara en jättenyhet.
Högsta Domstolen kan bevilja resning, vilket innebär att den dom som vunnit laga kraft från Hovrätten upphävs och rättegången tas normalt om, i Hovrätten. Men det är en extraordinär händelse som kräver att nya omständigheter eller bevis tillkommit efter domen och det sker sällan, oftast avfärdar HD ansökan direkt men i Allra-fallet har man skickat det vidare till Riksåklagaren för yttrande innan beslut fattas. Innan den 22 september ska Riksåklagaren yttra sig.
Mycket få mål klarar såldes det lilla nålsögat men om Allra-fallet gör det blir det förmodligen åka av. För jag har fått läsa resningsansökan.
Det resningsansökan åberopar är kapitel 58 i rättegångsbalken (RB), §2:
”Sedan en dom i brottar fått laga kraft får resning beviljas till fördel för den tilltalade om en skriftlig handling som åberopats som bevis har varit falsk eller om ett vittne, en sakkunnig eller en tolk har lämnat en osann uppgift eller förtidigt sanningen och detta kan antas ha inverkat på utgången.”
Och det är exakt det som verkar ha hänt i Allra-rättegången. En av sossarna pressad åklagare ihop med lika pressade myndigheter (Pensionsmyndigheten och Finansinspektionen), kan ha använt falska bevis med ett ljugande vittne och dessutom haft en massa oredovisade externa kontakter om fallet.
Flera högprofilerade sossar yttrade sig redan innan och under processen om hur viktigt det var att man fick en fällande dom. Morgan Johansson var justitieminister men även Annika Strandhäll var inblandad i egenskap av socialförsäkringsminister, samt hennes efterträdare Ardalan Shekarabi. Magdalena Andersson och Stefan Löfven var också stakeholders här och yttrande sig i media om fallet. Bara det är ett övertramp men det finns starka skäl att tro att regeringen bakom stängda dörrar utövade annan makt för att åstadkomma det viktiga fällandet.
Det främsta argumentet i resningsansökan är att Ola Gilstring, som då var chef på det bolag (Gustavia) som Allra anlitade för den warrant-affär som de dömdes för, själv skrivit och bakdaterat ett centralt dokument. Och ljugit i rättegången.
Detta har advokaterna i ansökan bevisat genom en nyfunnen email-konversation mellan just Gilstring och Johan Bergsgård på Allra. Podden som kom i våras bevisade också detta, även med ljudupptagningar som var med i podden.
Ernstberger fälldes för att ha haft en brottsplan och beviset för uppsåtet var ett dokument som kallas ”Trading Checklist”. Det verkliga skälet för warrant-affären Gustavia fick i uppdrag att genomföra var enligt Hovrätten inte alls att tjäna pengar åt pensionärerna som investerat utan bara genomfördes för att Ernstberger och David Persson Rothman skulle tjäna pengar själva genom provisioner och en försäljning av aktier av sitt eget bolag. Samt att Johan Bergsgård också utlovats pengar om han deltog i upplägget.
Beviset för brottsplanen var således dokumentet Trading Checklist, som det nu visar sig att Ola Gilstring själv skrivit, och som undertecknades fem dagar efter affären genomförts, och inte av Ernstberger utan av Johan Bergsgård.
Så här ser dokumentet ut som enligt Hovrätten bevisade att Ernstberger i själva verket planerade att lura pensionsspararna för att själv tjäna 100 miljoner kronor.
Som han inte själv ens skrev på. Problemet här är också att Gustavia, som märkligt nog upplöstes som bolag direkt efter domen och nu inte finns mer, och ägaren Ola Gilstring bara var vittne. De var inte föremål alls för någon utredning och misstänktes inte för något. Varför då?
Ola Gilstring vittnade i Hovrätten att Gustavias Risk- och värderingskommitté aldrig hade godkänt Allras warrantaffär om ”de känt till att informationen i Trading checklist var felaktig”.
Men dokumentet, som Gilstring dessutom själv tog med sig till rättegången, upprättades två år efter warrantaffärerna, det bevisas av emailen man hittat. Det kan alltså aldrig ha varit med i högen av dokument som kommittén fick för att kunna fatta beslutet om att genomföra affären.
Den 3 mars 2014 är detta mail daterat. Och dagen efter skickade Bergsgård förslag på det dokumentet som Gilstring efterfrågade. Hovrättsförhandlingarna inleddes den 22 mars 2021, gällande affärer som skedde 2012. Tidslinjen här är minst sagt märklig.
Slutsatsen som advokaterna dragit, och som man hoppas att även Riksåklagaren drar, är att vittnet Ola Gilstring ljög i Hovrätten – dokumentet Trading Checklist var inte grund för att fatta beslutet om warrantaffärerna man gjorde 2012 eftersom det inte fanns då, utan skapades först två år senare. Och det var Gilstring som var med och skapade det, efter mailkonversation med Bergsgård på Allra.
Gilstring ljög dessutom ju under huvudförhandlingen.
En annan pikant omständighet är att Hovrätten som dömde Ernstberger hävdade att Bergsgårds medverkan var nödvändig för den påstådda brottsplanen och att han via optioner skulle få 8,2 miljoner kronor i ersättning för besväret, ett optionsavtal man påstod var en efterhandskonstruktion.
Problemet är att just detta, om optionsavtalet var korrekt eller bara en del av en sammansvärjning, sedan prövades i just Hovrätten i ett annat mål, och de kom fram till att avtalet var korrekt. Ernsberger et al friades helt.
Så hur kan två olika hovrätter komma fram till så olika saker direkt efter varandra?
Det är en fråga som måste besvaras och i resningsansökan kräver också Ernsberger att den senaste domen är den som ska ha företräde, vilket i så fall omkullkastar ytterligare en del av åklagarens bevisning och domen.
Andra skäl som framförs för resningen är de märkliga kontakterna som Pensionsmyndigheten haft, via sitt ombud Trädgårdh Advokatfirma, och kontakterna med Gilstring.
Om man som jag följt hela historien från början står det klart att Pensionsmyndigheten pressades av ansvarig minister om fällande dom och att det var mycket prestige i fallet.
Fälldes Allra skulle sossarna har en hävstång in att göra om PPM-systemet, allra helst skrota det helt men eftersom sådana beslut fattas av pensionsgruppen var detta osannolikt.
Men just på grund av gruppen behövdes ammunition att förändra systemet, utan en fällande dom skulle regeringen sannolikt inte fått med sig andra partier på det.
Warrant-affären resulterade för övrigt inte till någon skadad för spararna utan precis tvärtom – vinsten blev 16 500 000 USD, därefter betalades en provision 170 Mkr till Oak Capital som förmedlade hela affären, vilket är standard. Provisionen betalades av banken, inte av Allra. Men vittnesmålet från emittentbanken togs aldrig med och de kallades inte heller till huvudförhandlingen.
När nu advokaterna som lämnat in resningen kontaktat banken intygar de exakt det som Ernstberger själv hävdade på rättegången – priset hade inte blivit lägre om inte Oak anlitats för att förmedla och förhandla affären och arvodet var branschstandard.
Problemet här är att åklagaren enligt Hovrätten bevisat att warranterna köptes för ett mycket högre pris än vad man borde betalat, trots att banken som genomförde affären intygat redan då att så inte var fallet, vilket ignorerades av åklagaren.
Det finns alltså inga bevis för att så är fallet, trots att detta var en del av bevisningen som den fällande domen stödde sig på. Inga överpris betalades för warranterna, som sedan genererade en mycket stor vinst för pensionsspararna.
Det är lätt att få känslan att mycket är lurt i det här fallet och resningsansökan är mycket detaljerad. Om det kommer att räcka för att få resning får vi veta senast 22 september.
Men om resningen beviljas, vilket innebär att hela hovrättsprocessen måste tas om från början, ser det från min horisont ut som om de har väldigt goda möjligheter att vinna eftersom tingsrätten friade och så mycket är konstigt med en del av bevisen i hovrätten. Som rimligtvis kommer ha svårt att passera som bevis i en ny process.
Som jag skrev i första inlägget i vintras – det luktar sosse om Allra.
Nu hoppas jag vi kan vädra ut den lukten. Inte minst för att vi måste kunna lita på det svenska rättssystemet, att man får en rättvis rättegång och att politiker, via ombud på myndigheter, åklagare etc, inte kan påverka rättegångar. Efter att ha läst resningsansökan och själv följt fallet i över ett år är min fasta övertygelse att Allra-killarna inte fick en rättvis process. Den borde göras om och det nu.
