Integrationsprojekt Vasastan

 

Jag är som ni vet stark anhängare till det fria skolvalet och det system vi idag har, även om system aldrig är perfekta och hela tiden måste ses över och förbättras. 

En av AcadeMedias nya skolor heter Campus Vasastan och öppnade i den gamla korvfabriken på Karlbergsvägen (som varit kontor många decennier) för ett år sedan. Även om den här texten har en friskola i centrum är det inte ett inlägg i friskoledebatten faktiskt utan i integrationsdebatten men jag ser ett integrationsexperiment pågå utanför dörren och kan inte låta bli att dra paralleller till integration i stort. 

För Campus Vasastan rymmer tre olika gymnasieskolor och den fina tanken var att tre gymnasier delar på allmänna utrymmen, så att folk möts. Men givetvis valde AcadeMedia att inte motstå frestelsen att därför fösa ihop en skola med i huvudsak svenskar, med höga betyg, och två skolor som i princip består av orten, med låga eller medel i betyg. Varav en hel del praktiska linjer inklusive linjer för försäljning, make up etc. Det var väl för frestande. 

Jag är stark anhängare av att man satsar på integration men, det måste ske utan tvång, framför allt utan tvång från majoritetsbefolkningen. Det är de nya grupperna i Sverige som ska integrera sig i Sverige och anpassa sig. 

Jag tror heller inte på skolan, eller andra delar av välfärden, som några slags integrationsmaskiner.

Barn är barn, inte något sociala ingenjörer ska använda. Det är nyanlända och vuxna man ska ställa krav på motprestation och ansträngning att integreras i svenska samhället, då kommer även barnen att integreras. 

Så, grundtanken verkar här vara att fösa ihop en massa tonåringar från orten med i huvudsak svenska elever med mycket höga betyg. Den fysiska miljön i skolan är väldigt modern, med stora gemensamma utrymmen inklusive ett växthus på taket. Det går helt i linje med all modern arkitektur där allt ska vara öppet och där man har en övertro på att bara man möblerar på ett visst sätt kan man skapa beteenden och relationer, när sanningen är att det är mycket mer komplicerat än så. 

Pratar du själv mer med andra restauranggäster i en food court än på en restaurang? Svaret är givetvis nej. Men alla med en övertro på kontorsmiljöer och arkitekturens roll i samhället tenderar tyvärr att sälja in sådant flum.

Det är lätt att fatta hur besluten fattats här, med entusiastiska inspirerande projektledare som talat om ”möten mellan olika klasser och världar”, ”lösningen på Sveriges stora utmaning är nya relationer som skapas redan i skolan”, ”integration i praktiken där bakgrund, etnicitet och religion inte spelar någon roll när man går genom dörrarna” och så vidare. Jag har sett ritningarna och läst säljmaterialet, som givetvis inte innehåller ordet integration. Det vore för uppenbart. 

Men ser man skolan i praktiken förstår man direkt vad som är det egentliga syftet. Man ser också direkt att becknar-killarna med fake Gucci håller sig för sig, tjejerna med hijab har egna gäng och svenskarna på Sjölins håller sig för sig. På gatan, på vägen till skolan, till och från Hemköp, utanför skolan. Folk håller sig till den grupp de känner sig mest hemma i. 

Min spaning efter jag såg den totalt urspårade studentdagen var att den första konsekvensen skulle bli att färre duktiga elever söker sig just till Sjölins Vasastan. 

Först sprang Sjölins ut. Sedan spårade det ut och under nästan sex timmar ockuperade Campus Vastastans släktingar hela gatan, med skrik, tutor, bilar som parkerades, saker som brann, glas som krossades etc. Stämningen var hotfull och obehaglig, folk ställde sig i privata trädgårdar och bussarna ställdes in hela dagen. Polisen kunde inte göra annat än att vara närvarande. 

Bara studenten och ryktet om den gissar jag kommer påverka nästa års antagningspoäng, eftersom antagningen redan var i full gång i juni så de som sökt till Sjölins gjorde ju det i april. 

För vem vill ha en sådan här student som svensk?

 

 

 

Personligen var jag chockad över hur mycket kaos och upploppsstämning det var faktiskt. En så kallad kulturkrock kanske man ska säga. 

Det går nämligen inte att tvinga fram integration och det går inte att använda barn som redskap. Och tack vare det fria skolvalet röstar folk med fötterna. Ryktet sprids dessutom fort mellan tonåringarna vad gäller gymnasieval, Stockholm är en liten stad och omdömen sprids dessutom online. 

Så hur har det gått för Sjölins då, enbart på grund av rykten om omdömen fram till att elever söker någon gång på våren?

Max meritvärde i det nuvarande betygssystemet är 340, då har man A i alla ämnen. 

Sjölins var även innan AcadeMedia köpte upp skolan en skola som var populär hos de studiemotiverade teoretiskt begåvade eleverna och de konkurrerar med skolor som Södra Latin, Viktor Rydberg, Kungsholmens gymnasium, Östra Real och Norra Real om de bästa eleverna. 

Inför öppnandet av den nya fina skolan hade Sjölins mycket riktigt höga antagningspoäng. Ekonomi krävde i medel 296, natur 310 och samhäll 298. 

 

På bara en och en halv termins muntliga omdömen i Stockholm mellan tonåringar och sådant som skrivs online, fram till ungefär april i våras när ansökningarna till hösten skickades in, har samtliga meritvärden sjunkit rejält. 

Nu har ekonomi 287, natur 262 och samhäll 275. 

3 % lägre meritvärden för ekonomisk linje, 15 % lägre för natur och 8 % lägre för samhäll. På inte ens ett hel läsår, innan studenten. 

 

Det här exemplet visar med önskvärd tydlighet att alla våta drömmar som politiker både i kommuner och i riksdagen när om på olika sätt, med olika tvångsmedel, försöka tvinga fram integration är dömda att misslyckas eftersom folk kan välja. 

I flera städer har klåfingriga vänsterpolitiker försökt omvandla stora drömmar till framgångssagor genom att använda just skolan som integrationsmaskin misslyckats gång på gång. Som i Filipstad, där man slog ihop två skolor och gjorde just det – tvingade fram ”integration”. 

 

Eller Nyköping, där sossarna valde att slå ihop fyra högstadium till ett stor. Resultatet? Både lärare och svenska elever lämnade, eftersom man tack och lov kan det. 

 

Integration är något framför allt staten måste stå för, genom att stifta lagar och regler kring vilka krav vi faktiskt måste ställa på folk som söker sig hit och säger sig vilja vara en del av Sverige. Och de kostar, åtminstone de första åren i Sverige, skattebetalarna mycket pengar. Då ska staten också ställa krav på att utlänningar anstränger sig till max för att snabbt integreras. 

Det är inget som kan fixas av vare sig deras barn eller svenskar. 

Eftersom jag har ett så bra integrationsexempel nära min bostad kommer jag nog ha anledning att återkomma till Campus Vasastan för att se om min spaning om Sjölins i Vasastan håller i sig. Det jag kan se med blotta ögat är det som gäller överallt – försöker du tvinga ihop olika grupper kommer absolut ingenting hända. Mer än möjligtvis ännu mer motsättningar. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!