Högern tycker vänstern är korkad, vänstern tycker högern är ond. Den gamla klassikern sätter fingret på något som vi brukar skoja bort men som egentligen inte borde skrattas åt alls utan diskuteras. För varför är det okej för ena halvan av det politiska spektrat att komma undan med att kalla andra ondskefulla?
Det pågår för fullt i debatten, men ond har bytts ut till andra ord bara. Som regim, att demokratin är hotad, att högern vill tysta folk. Stöveltramp och fascism.
En gång skrev Anders Lindberg på Aftonbladet Ledare att Timbro ansvarar för att Anders Breivik skjutit 70 barn. Min man var VD för Timbro då. Själv har jag kallats psyksjuk, dålig mamma, nazist, mördare fler gånger än jag kan räkna. Mitt brott? Att jag är höger i ett land som identifierat sig som vänster så länge alla kan minnas.
Men hur tror folk det känns egentligen?
Varför anser sig vänstern ha rätt till det? Att inte nöja sig med att konstatera att halva befolkningen har fel utan på riktigt tycka, och säga högt, att de är ondskefulla människor som vill andra illa. Det är inget de bara säger, de tycker så. Det är väl det sorgliga.
Människor som skriver till mig att jag är en värdelös mamma och är fascist som vill mörda barn tycker så.
Det här är inget gnäll-inlägg, jag tar personligen inte åt mig och jag har lärt mig sedan många decennier att detta tyvärr ingår i att vara höger i Sverige. När jag började arbeta som skribent för 12 år sedan blev jag varse hur styrkan i det här multiplicerades.
Utan den här texten ska ses som en allmän reflektion. För jag är ärligt nyfiken. Hur är man funtad när man gör så? Omvandlar en persons åsikter till karaktärsdrag. Likställer politik och värderingar med allt i livet.
Vänstern har alltid gjort så här, det verkar vara något de lär sig på kurser. Att de ska inte respektera högern och andra som har andra åsikter utan är man inte vänster är man per definition en dålig människa, samtidigt som samma grupp ironiskt nog uppfattar sig själva som mer tolerant än någon annan. När sanningen är det omvända. Höjden av intolerans är nämligen just detta, att tillskriva dina motståndare egenskaper du hittar på bara för att ni inte är överens.
Men det är väl så här vi kan förklara kommunismen och de 100 miljoner mördade historiskt. För det finns ingen ideologi som har förtyckt, skadad och mördad så många som socialismen. Arvtagarna är just de som idag på Twitter på allvar skriver att människor till höger är psyksjuka, dåliga mammor, vänner, fruar, fascister som vill skada barn, som hatar människor, som vill ta bort demokratin.
Jag är personligen utrustad med ett emotionell fuck you-kapital som gör att jag snarare triggas men jag vet ju många kollegor i branschen, inte minst kvinnor, som verkligen lider av det här.
Jag kämpar verkligen med att förstå hur sjutton en person fungerar som på riktigt tycker så, att om du är höger är du en dålig människa. Du kan inte vara empatisk, generös, eller varm. Själv skulle jag aldrig drömma om att tillskriva motståndare andra egenskaper än korkad, för jag har ingen aning.
Men en av de allra värsta politiska motståndarna, han som kallade min make barnmördare, vet jag till exempel via bekanta i praktiken uppfostrat tre barn ensam då hans fru bodde i Bryssel och är enligt uppgift är en väldigt trevlig person privat.
Se, där är en mening ni aldrig skulle se någon från vänster skriva.
