Den värdelösa naturen

 

Är det inte märkligt hur miljörörelsens kompakta tystnad breder ut sig om ett specifikt hot mot djur och skyddsvärd natur, för att inte tala om människors rätt till en närmiljö som är vacker?

Tystnaden rör vindkraften. 

Hur en förening som till exempel just heter Naturskyddsföreningen totalt ignorerar just vindkraftens stora skador på miljön. Att havsörnar och andra sjöfåglar dödas, att skogar förstörs med enorma betongfundament och människor tvingas se sin vackra närmiljö försvinna, och börja bullra dessutom. Ljudet från flera hundra meter höga vindkraftverk låter obehagligt. 

Folk och föreningar som dedicerat hela sin liv och yrkesliv åt att skydda naturen struntar plötsligt i den. För att det handlar om vindkraft. Då är havsörens liv inte värt ett dugg, medan en padda eller en ödla kan resultera i att man överklagar hela bostadsområden. Eller privatpersoner hus. 

Jag förstår faktiskt inte hur man resonerar här. 

Är inte naturens värde något alls bara för att det handlar om något man ideologiskt kanske gillar?

Krocken mellan miljö och klimat har väl aldrig varit större tänker jag. För det som är bra för klimatet är nödvändigtvis inte bra för miljön och vice versa. Men varför låtsas Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet och olika miljöorganisationer då som om denna målkonflikt inte finns?

Och varför är djurens rätt övertrumfad människors i alla andra fall, även bostäder, utom vindkraft? Det står inte en enda rad kritik på deras hemsidor, inga beslut överklagas, inga debattartiklar skrivs. Det enda som finns är en kompakt tystnad från de som påstår sig vara räddaren och riddarna av skogen, haven, floderna, bergen och ängarna. 

Istället har man lagt stora pengar på att opinionsbilda för utbygganden av enorma vindkraftsparker, inte minst till havs och de som är emot har fått höra att ”de sitter så långt bort att de knappt syns”. 

När Öresundsbron skulle byggas och Sverige inte längre vara helt isolerade från omvärlden reste sig Olof Johansson från Centerpartiet upp från en TV-soffa och gick, i protest mot bron. Som skulle förstöra hela havsmiljön. Nu vet vi att så inte var fallet. 

Men då engagerade sig hela miljö-Sverige emot. En enda bro. 

Tiotusentals vindsnurror, ändå noll protester. De hejar istället på. Skit samma om en massa fåglar dör, om skog förstörs av tusentals ton cement till fundament, om horisonten för hundratusentals människor snart inte är natur längre utan synen av jättelika energifarmar. 

Jag förbluffas också på bristen på kritik. Är det verkligen så att alla människor som betalar medlemsavgift till dessa föreningar är för att skog, mark och hav förstörs av vindkraft? Att pengarna snarare går till att propagera för byggena och inte emot?

Naturen har plötsligt blivit värdelös. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!