Olof Palme-rusiga sossar och utopidrömmande miljöpartister öppnade gränser och höjde signalpolitiken i migrationen med förmån efter förmån till den grad att myndigheter till och med fick i uppdrag att marknadsföra Sverige som ett land där alla migranter lätt får bidrag.
Vänstern ville locka världens asylsökande att söka sig just till Sverige, eftersom det mångkulturella projektet hade ett egenvärde som bärare av den stoltaste av alla nationsetiketter – moralisk stormakt.
Hur man skulle integrera folk och vad det kostade var ointressant, Sveriges rykte som världens snällaste land skulle till varje pris byggas upp.
I kombination med en ”vi litar på dig”-kultur i offentligt förvaltning och en snällismens absurdaste form där utlandsfödda av politiker betraktats som mindre kompetenta, mindre intelligenta och i största allmänhet mindre kapabla än svenskar och därför mår dåligt av krav byggdes den perfekta stormen upp kan man säga. Vänsterns stora tro på att invandrare är exotiska element svensken behöver har också lett till ett uppbyggt system sedan 80-talet där utlandsfödda får bidrag för att starta och driva etniska föreningar och där barnen inte anses kunna lära sig sitt andra modersmål enbart av föräldrar utan det ska skolan ansvara för bidrog också.
Till den totala avsaknaden av integration, som i sin tur lett till att barn födda i utsatta förorter idag är gängkriminella. Och svenska barn förnedringarnas, för att barn födda i Sverige av utländska föräldrar inte känner någon anknytning till Sverige och svenskar.
Effekten av att man under decennier tar emot flest migranter per capita och dessutom har ett stort bidragssystem som till och med marknadsförs av myndigheter, även om det egentligen inte behövs eftersom även de fattigaste idag har mobiler och vilka länder som ger bäst förmåner sprids mellan landsmän helt utan myndigheters inblandning. Kompisar berättar för folk där hemma hur det fungerar.
När jag undersökte hur Sveriges asylmönster förhöll sig till EUs hittade jag följande.
Sverige tog emot 38 % av alla asylsökande syrier som sökte asyl i EU 2015.
Vänsteraktivisten och före detta GD för Migrationsverket fattade beslutet 2013, med Reinfeldt. regeringens goda minne, att bevilja alla syrier i hela världen som ville söka asyl automatiska permanenta uppehållstillstånd. Inte bara syrier som bevisligen kommit direkt från kriget utan alla syrier som sökte asyl. Sverige var såklart först, som den humanitära stormakt vi är.
Följde blev, givetvis, att det vällde in syrier. Alla som kunde bevisa att de var syrier fick ju PUT så folk vallfärdade även från säkra länder de bott i flera år, kanske decennier. Turiket, Jordanien, Libanon och andra ställen, livet i Sverige lockade mer. Och folk som flydde på riktigt men ville till något land i EU, de valde nu Sverige.
Året innan Danielssons beslut sökte sig 18 % av alla syrier som sökte asyl i EU till Sverige, 2013 steg det till 30 % och året efter 38. Gratis PUT och vips valde nära hälften kalla Sverige som ligger längst bort av alla EU-länder.
Pull-faktorer kallas det bland folk som forskar om migration, tyvärr har det begreppet lite grann försvunnit ur debatten. Vi pratade om det när vi förbluffat tvingades konstatera att en mycket stor andel ”ensamkommande barn” plötsligt valde Sverige. Folk som jobbade med dessa, inte barn utan unga vuxna till stor del (visade det sig efter åldersprövningar) vittande om att dessa främst afghanska unga män åkt själva eller även skickats av sina föräldrar från Afghanistan eller Iran, där familjerna bodde, som ”ankare”.
När de fått uppehållstillstånd för att de sa sig vara under 18 år var det en lätt match för dem att sedan ta hit resten av familjen som anhöriga, som då har betydligt lättare att få uppehållstillstånd.
De kunde till och med hävda att föräldrarna var döda, söka efterlevandestöd hos Pensionsmyndigheten (som gäller upp till 22 år) och ändå sedan ansöka om anhöriginvandring, eftersom de visste att myndigheterna inte får byta information mellan varandra av integritetsskäl.
Men pull-faktorerna försvann sedan från debatten i och med att afghanerna inte längre betraktas som barn utan som unga vuxna män. Charaden där ”skäggbarn” satt i mellanstadie- och högstadieklasser med mustasch blev nu en mycket pinsam del av svensk politisk historia de flesta vill glömma.
Äntligen har vi en regering som har återinfört pull-faktorn i migrationsdebatten och nu medvetet lansera ett batteri av push-faktorer som ska få migranter att inte ens söka sig till Sverige.
Som den här kampanjen som startade i maj.
Ser man till hur många som söker asyl i Sverige 2023 har bara det faktum att vi har en ny regering gett effekt på push-faktorerna. Klicka på länken så ser ni tydligare (Excelfil allra längst ner på sidan).
Här ser ni ett urval av årtal. Innan migrationskrisen låg vi på 30-50 000 Per år. 2015 vällde det som bekant in folk, sedan avstannade det. När regeringen tvingades införa push-faktorn ”ingen får PUT utan samtliga som söker asyl kommer få tillfälliga uppehållstillstånd”. Man drog in rätten för syrier att få PUT automatiskt och vips, så gick det ner.
Men som ni kan se låg vi 2021 på blott 11 000. 2022 hade det stigit till 16 000. Så lågt har vi inte haft någon gång på 2000-talet. 2023, som inte var en del av pandemin, har vi hittills 3500 jan-mars. Det vill säga 1200 i snitt per månad. Vi kommer landa på någonstans mellan 10 och 15 000 stycken om inte regeringens nyinförda insatser får effekt direkt.
Enda sättet att komma till bukt med våra enorma integrationsproblem är att först börja med att få bort söktrycket och på andra sätt stänga dörren och det är utmärkt att regeringen ihop med SD nu går fort fram med det. Sedan måste man parallellt arbeta med de som redan är här.
Att prata om återvändande i form av bidrag är lönlöst, det är push-faktorer vi måste arbeta med även där.
Ingen som bor i Sverige och som är utlandsfödd ska kunna lyfta bidrag, inte arbeta och heller inte avkrävas någon form av sysselsättning. Bara den som är sjuk ska slippa. Vuxna människor som är arbetsföra ska sysselsättas oavsett. Fika-bidraget måste dras in.
Kräver man att samtliga, kvinnor som män, som lever på bidrag ska stämpla in 9-17 måndag till fredag och antingen studera eller utföra olika arbetsuppgifter, som plocka skräp, sanera klotter och annat som alltid behövs i kommuner, kommer betydligt fler avstå från bidrag.
Inför man bidragstak och tar bort möjligheten att stapla bidrag på varandra, allra helst även avskaffar flerbarnstillägget för alla, kommer ingen kunna casha in över 30 000 kronor skattefritt för att de har en hop med barn, ihop med andra bidrag.
Stora satsningar på folkbokföringsbrott som i sin tur möjliggör bidragsfusk (folk flyttar hem och tar med sig bidragen etc) påverkar också det här positivt.
Följdeffekterna blir push i migrationen, inte bara bättre integration.
Blir det betydligt svårare att leva på bidrag i Sverige kommer dels betydligt färre vilja söka asyl här och på andra sätt försöka få uppehållstillstånd, dels blir det i sig en push till återvändande. Det säger sig självt.
Små återvändandebidrag är ingenting mot en livstid av att leva gott på andra människor men försvinner den möjligheten kommer detta orsaka betydligt fler återvändanden än kontanta stöd. För tar bort attraktiviteten att bo kvar. Och bara så kommer vi får folk att frivilligt flytta hem igen.
