I söndags publicerade Aftonbladet en av sina granskningar, denna gång om återvinningen av kläder och var de hamnar. Ett snyggt designat reportaget med bilder, text som rullar och drönarfoton illustrerar först Ghana, som är en av de största mottagarländerna globalt av textilier. Inte främst svenskt utan framför allt av de stora konsumenterna, bland annat Australien.
Problemet är att reportaget är en rip off på exakt samma historia som en australiensisk tidning redan gjort för ett år sedan. Filmen finns att kolla på här på Youtube.
Reportaget i text är förvillande likt Aftonbladet ”unika gräv” dessutom, med exakt samma stilistik.
De döpte sin dokumentär till ”Dead white mens clothes” eftersom det på många ställen i Afrika ”bara är döda som skulle ge bort kläder”.
Men i deras reportage om bland annat Ghana berättar de inte bara om det negativa utan att industrin med second hand-kläder skapat tusentals jobb som fattiga outbildade ghananer nu fått. De kan försörja sig, en kvinna i filmen har flyttat från norra Ghana och sina barn där för att arbeta i Accra med just detta.
Australien är den största konsumenten per capita av textilier utanför USA. I Storbritannien och USA omsatte branschen över 468 miljarder dollar.
Skälet till granskningen i Aftonbladet är att de vill granska hur svenska HM gör med de plagg folk lämnar in i butikerna. HM är ett av världens största klädföretag för billiga kläder, i väst, och därför hamnar givetvis många HM-kläder i olika åtexrvinningsländer eftersom de köps och används i så många länder.
Men de tänkte ändå stresstest systemet genom att lämna in 10 plagg till butikernas egna lådor.
I Aftonbladets reportage påstår man att man sytt in Air tags, stora som femkronor, i 10 plagg och sedan kunnat spåra dem globalt. Om det är kläderna eller bara taggarna som åkt vet dock varken Aftonbladet eller vi. Inte heller om taggen ligger kvar någonstans och plagget åkt vidare.
De lämnade in plagg i olika HM-butiker men hävdar sedan att olika plagg från samma stad – Stockholm – ändå dyker upp på vitt skilda ställen på klotet, även de flesta stannade i EU. Återigen är det något som de hävdar, inte bevisar med till exempel dumpar från sina appar Hitta i Iphone.
Jag testade att sätta en av våra AirTags på en våra cyklar för att illustrera hur man kan bevisa påståendet om AirTags på föremål, om journalisterna hade velat det vill säga. Det går lätt att visa var föremålet befinner sig via en Iphone, Hitta och den karta som finns där.
Men någon karta fick vi läsare inte av Aftonbladet, bara påståenden om att deras tio AirTags tydligt visade att de hamnat i Afrika och Asien.
Det kan i och för sig bero på att just AirTags inte är byggda för det som Aftonbladet säger sig ha gjort.
För att man ska kunna hitta dem i Hitta på sin Iphone måste Airbagen vara omgiven av Iphones, helst 11 och uppåt, och internet. Men visst, de kan ha haft tur att folk med för dem svindyra mobiler gått förbi just deras AirTag i de fattiga smutsiga kläd-kvarteren i huvudstaden i Ghana. AirTags har inga egna GPS-sändare som använder satelliter.
Sedan medger Aftonbladet att inte ett enda plagg hamnade just i Ghana, de åkte dit ändå.
Plan B var sedan att ta reda på om HM:s leverantörer skeppade gods dit. De nekades tillträde och alla bilder raderas.
Plan C för att ändå kunna bevis att plagg som lämnas in i HM-butikernas egen insamling hamnar i Ghana blir att granska leveranslistor till hamnen och där hittar de…..ingenting.
För att stora företag inom klädåtervinning, visserligen har de även HM som kunder, levererar till de stora klädåtervinnarländerna är knappast skjutjärnsjournalistik. Det vore konstigt om de inte hittat dem. Det bevisar bara att en av HM:s leverantörer skickar kläder dit, inte att kläder man lämnar in i en butik i centrala Stockholm hamnar i Ghana.
Tre bommar för Aftonbladet, som ändå passade på att ta fina bilder och krysta fram ett reportage.
Här kan de för övrigt plötsligt ta dumpar och bevisa, vilket de ju inte kunde med påståenda om AirTags och appen Hitta som skulle ha visat exakt var deras plagg befunnit sig.
Det är en absurd tanke att ett klädföretag, som anlitat andra företag att samla ihop, sortera återvinningen och sedan sälja det som går vidare skulle vara ansvariga för att folk sedan lokalt i afrikanska länder dumpar kläderna var de vill. Det är Ghanas fel om det ligger kläder på stränder, på gator och i vattnet. Inte butiker i Stockholms.
Men en sak är säker.
Så här går det dock när klimatrörelsens drivkraft att hetsa igång en massa beslut får företag att direkt anpassa sig till följd att problemen bara flyttar någon annanstans, där vi inte ser dem. En vanlig konsekvens. Syns inte utsläpp och problem i EU finns de inte, verkar tankegången vara om allt som rör miljö och klimat.
Det ska bli spännande läsa fortsättningen på den här ”granskningen” som ju inte var ny, inte deras idé och inte ens bevisade något.
De ville bevisa att plagg som HM ska återvinna i Stockholm hamnar i Ghana. Det lyckades inte. Vad är det man brukar säga? Bättre lycka nästa gång?
