Sök
Stäng denna sökruta.

DN och den relativa sanningen

 

Dagens Nyheters svar på Jonna Sima heter Kristina Lindqvist och hon skriver precis som de flesta kulturskribenter inte så mycket om kultur som hon gör om politik. Från vänster givetvis, och är ofta en stor källa för inspiration för alla som älskar nivån Aftonbladet Ledare etablerat. 

Idag är hon återigen orolig över att klimatet ska göra så att jorden går under (det andra favoritämnet är, ja ni kan lätt gissa att det är demokratins undergång nu när fascismen styr landet). 

Redan i rubriken får vi veta att länder häller salt (!) i dricksvattnet. Ett riktigt klickbait så jag läste entusiastiskt hela artikeln. 

Hon skriver visserligen om en gammal dystopisk roman som kom ut för 30 år sedan och som utspelar sig 2024 men hela texten handlar ändå om politik idag. Och ja, Lena Anderssons medvetet missförstådda text om sossekampanjen att barn hungrar i Sverige skulle visst vevas ett varv till. 

 

Hon hävdar att fruktträd i Spanien ”riskerar att dö” på grund av värmen. Jag kollade upp det där och det har fruktodlare varnat om varje år. I själva verket är medeltemperaturen i Spanien inte ökande utan konstant så det vädret man har där har odlare redan anpassat sig för, inklusive fruktträden. 

De senaste 15 åren har medeltemperaturen i alla fall inte förändrats alls, och de senaste tre åren har till och med legat under övriga. Kyla är dessutom mycket mer skadligt för fruktträden då frost gör att blommorna dör och frukten uteblir helt. De sorter man har i Spanien är redan anpassade för just deras väder. 

 

Lindqvists killgissande fortsätter dock när hon hänvisar till Anita Goldman som påstått att ”försämrad jordkvalitet” är framtiden. När man googlar Goldman läser man att hon inte alls odlar, är expert på jord eller något annat, mer än journalist precis som Lindqvist. Och det förklarar ju det stendumma påståendet, för alla som kan lite grann bara vet att jorden är konstant. Det bildas ny jord hela tiden av växtdelar och näringen kommer från just det, ihop med bajs och kiss från människor och djur, bland annat. Själv gör jag bokashijord av matavfall på landet och det blir världens bästa gödsel. 

Men i världen Goldman och Lindqvist lever kommer tyvärr jorden, den näringsriktiga jorden, försvinna och världen svälta. 

 

 

Kollar man på statistik om hur det står till med svälten i världen nu när vi passerat 8 miljarder människor kan man se att undernäringen globalt gått ner radikalt sedan 2001, det decennium klimatorkestern har utsett som sitt crescendo.

En liten ökning sågs 2019 globalt (rosa linje) men siffrorna är betydligt lägre än 2001 ändå. 

Är inte det märkligt, nu när jorden håller på att kollapsa och den näringsriktiga jorden snart är ett minne blott? Folk är mindre hungriga nu än nyss, för ett par år sedan. 

Verkligheten kommer återigen och stör Dagens Nyheters skribenter. Som också påstår att spanska solkusten snart ”kommer ligga öde” för att det just där varit torka och varmt flera år på raken. Ett av de dyraste ställena i Spanien.

Påståendet bygger på en kollega i SvDs slutsats, visar det sig när man klickar. Som i sin tur bygger på vad en (1) jordbrukare påstått i en annan artikel. 

 

 

Så hur var det då med det där dricksvattnet som staten hällt salt i enligt rubriken?

Det är förstås inte heller sant. Ingen har hällt salt i vattnet. I verkligheten, den som sällan släpps in på redaktionen där DN huserar, har en torka lett till att man blandat bräckt vatten med grundvatten. Hälla salt är något annat, bräckt vatten som vi har i Östersjön är lite salt av naturen.

Uruguay var ett av de fattigaste länderna i Sydamerika men är nu ett av de rikare. Skälet varför man saknar vatten är framför allt politiska beslut, som alltid. Man har skjutit upp nödvändiga investeringar sedan 1990-talet, även om landet på totalen satsat mycket på just dricksvatten.

Om man vill måla upp jorden som den dystopi som olika deppiga författare skildrar får man göra ett lite bättre jobb att ta redan på fakta eftersom böcker är sagor medan en tidning ändå ska syssla med saker som inte är sagor.

Men heter man Kristina Lindqvist och arbetar på DN Kultur får vi anta att det innebär en verklighetens frizon, där känslor trumfar fakta vilken dag i veckan som helst.  

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!