Search
Close this search box.

Anekdotiska bevisföringen om fattigdom

 

Vänstern gnuggar nu händerna av förtjusning att både få nita en av högerns minst kritiserade skribenter, Lena Andersson, och samtidigt få in en hävstång i fattigdomsdebatten. Som märkligt nog bara tar fart när högern regerar landet. 

En av alla dessa personer är en för mig okänd frilansskribent som idag, medelst berättelser om självupplevd fattigdom vill påvisa att Andersson har fel i sak.

Hon målar med detaljerad pensel ut sina egna svårigheter i den konstform i debatten vi kallar anekdotisk bevisföring – hennes påstådda självupplevda fattigdom ska utgöra ett slags bevis på att påståendet jag, och Lena Andersson, anför – att ”hungriga barn” plötsligt dyker upp i debatten för att högern vann valet, är fel. 

Jag hade givetvis struntat blankt i vad en okänd frilansskribent skriver, om det inte handlat om just den debatt jag själv deltar i. 

Så jag kollade upp henne lite grann. 

Det är lite som skaver och då menar jag inte bara krönikan för två veckor sedan då problemet snarare var all pizza, öl och semlor hon ätit. 

Jag kan såklart inte redogöra för hennes alla privata problem som hon inte skriver om, hur hon mår eller vilken ränta hon har men vissa saker går ändå att konstatera. Fläker man ut sitt privatliv i Expressen får man också tåla att någon synar vissa saker i sömmarna. Det är nämligen valfritt att blanda in sin egen ekonomi i en text. 

Anne Haavisto skriver själv att hon både är frilansskribent och arbetar inom vården. Rubriken är att hon bara har 1 000 kronor kvar att köpa mat för när räkningarna är dragna. 

 

Det kan givetvis inte jag ifrågasätta, skriver hon det är det kanske så men om hon nu skiljt sig (när framgår inte), varför bor hon kvar i ett radhus/villa i Vallentuna på 120 kvadratmeter (värde ca 4 Mkr enligt aktuella priser på Hemnet)?

Hon har en 20-årig dotter hemmaboende som själv tjänade 160 000 kronor 2022. Man har inte försörjningsansvar över vuxna barn, hon borde såklart flytta hemifrån och försörja sig själv. Studerar hon finns det studielån, bevisligen arbetar hon och har inte mamman råd att betala för henne längre får hon själv ta sitt ansvar som 20-åring. 

Enligt Skatteverket tjänade Haavisto i snitt 30 000 kr/månad 2022, en hygglig inkomst och högre än snittinkomsten i det område hon bor i. 

En 16-årig son bor också i hushållet och det är hennes ansvar. Ihop med pappan ,som är skyldig att betala underhåll till sonen tills han fyller 18 år. 

Om pappan till sonen inte kan betala underhåll kan hon ansöka om underhållsstöd från Försäkringskassan på 2 223 kronor per månad tills sonen är 18 år. 

Bara där ökar matbudgeten med samma summa varje månad. 

 

 

Eftersom hon är ensamstående räknar jag med att hon redan sökt bostadsbidrag och kollat om hon kvalificerar sig. Det är dessutom extra högt just nu fram till sista december. Det räknas inte in i inkomstuppgiften, som bara visar inkomst av tjänst, så varje krona extra i bidrag skulle således öka hennes disponibla inkomst efter skatt. 

Om hennes 30 000 kronor per månad inte räcker till mer än 1 000 kronor per månad för antingen mat eller transport har hon för höga kostnader. Det borde en 51-årig och därmed fullvuxen kvinna själv kunna konstatera utan att skriva snyftkrönikor. 

Just nu kan du till exempel köpa en 3:a i Vallentuna centrum för 2 175 kkr, vilket enligt Hemnet skulle kosta 12 500 kronor per månad i total kostnad inklusive räntor, amorteringar och avgift. Priserna har dessutom sjunkit mer där än i hennes eget område. 

21 000 kronor per månad i inkomst, plus studiebidraget som sonen får om han går i gymnasiet. Hon skriver själv att hon i så fall har räkningar på 20 000 kronor per månad och då finns en enkel lösning – sälj radhuset och köp en billigare bostad till dig och sonen medan dottern får flytta hemifrån. 

Jag köper inte att vuxna människor klagar i media när de sitter med två jobb, rimliga inkomster och en tydligen för dyrt radhus. Väx upp. Ta ditt ansvar. 

Jag skulle inte tveka en enda sekund att sälja vår fina våning om jag skulle bli ensamstående, det är trots bara en lägenhet och hem är där ens familj är. Jag kan trivas i en mindre lägenhet i en mysig förort så länge mina barn har det bra och jag slipper oroa mig om ekonomin. 

Jag förstår att det är tråkigt att vara skild och tråkigt att behöva ha två jobb men att påstå att man inte kan köpa mat till sina barn och samtidigt bo i ett stort radhus går inte ihop. 

Hon skriver också att hon köper mat i en dyr närbutik, jag kan inte se att någon närbutik finns i hennes område men den kartan kanske inte visar allt. Däremot kan man se att det tar 12 minuter för henne att gå till tåget, som hon har SL-kort till eftersom hon ju skrev att hon köpte det. Sedan är det en station bort till Lidl, den just nu kanske billigaste mataffären. Med en rullväska och en ryggsäck kan man veckohandla för tre personer själv utan problem. 

Billiga alternativ till mat behöver dessutom verkligen inte vara bönor, som jag själv avskyr. Eller linser. 

Du kan idag leta extrapriser och köpa ett kilo köttfärs för under 100 kronor. Med ett kilo köttfärs gjorde jag som student 12 portioner köttfärssås och frös in. Just pasta kan man trolla med och torkad pasta är verkligen inte dyrt. Billigt protein för växande killar är även ägg, köper man de billigaste äggen handlar det om under 3 kronor per ägg. Jag skulle aldrig börja äta bönor om jag fick det dåligt ställt, jag kan nämligen laga mat och då äter man alltid bra. 

Lök, grönsakskonserver, potatis, olja, krossad tomat, tortillabröd, cous cous. Vad man kan göra med köttfärs är mycket. Soppor, grytor, biffar, hamburgare, spett, köttbullar, piroger. Lägger man ett par timmar i veckan på att baka bröd och fryser in sparar man dessutom ännu mer pengar och baka de enklaste bröden är verkligen inte svårt, man måste inte baka komplicerade kalljästa surdegsbröd

Varför låtsas vuxna människor nu som om de inte vet detta?

Jo, för att sanningen är töjbar när det handlar om politisk retorik och särskilt när man som Haavisto använder sitt eget liv som argument.

Vad som är sant och inte i texten vet bara hon, vilket också är en fördel men även om allt är sant visar hon med önskvärd tydlighet det Lena Andersson ville illustrera – det är bara att anpassa sina utgifter efter inkomster om tiderna är tuffa.

Sitta och klaga kommer inte lösa ett enda problem även om man får skriva i Expressen.

 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!