Det är alltid med visst storhetsvansinne olika debattörer ger sig själva etiketten ”företrädare för en hel grupp”, det går inte att komma ifrån. Men priset kanske dagens debattgrupp tar, när 123 klimataktivister tar sig rätten att kräva högre bensinpris för ”landets barnfamiljers” räkning. Som är 1,2 miljoner. Aldrig har väl så få sagt sig vara representanter för så många, tänker jag.
Dessa personer tycker att de är våra talespersoner. Notera könsbalansen. Jag vill såklart inte använda den slitna frasen hysteriska kvinnor, det vore orimligt. Och onödigt.
Jag gjorde en liten snabb koll om de här lirarna har bilar ens och vilka då.
Sara Nilsson Lööv har ingen bil. Inte heller Rebellmammornas presskontakt Karin Sandén, som för övrigt passande nog är psykiater. 12 personer på listan är pensionärer och är alltså inte barnfamiljer så de räknas direkt bort.
Dessutom märkte jag när jag började kolla upp dem att en stor andel är rätt gamla och har med stor sannolikhet därför inga småbarn längre utan halvvuxna eller vuxna barn som sköter sina egna liv i stor utsträckning.
Med andra ord, behovet av föräldrar och bil finns inte där på samma sätt. Barnfamiljer är ett väldigt brett begrepp men ska dra tankarna till småbarnsfamiljer. Jag har själv 12-åringar och behovet av att skjutsa dem minskar nu drastiskt för varje år, från att ha varit en nödvändighet.
Frida Berry Eklund har t ex en Volkswagen Passat som är hybrid, så hon laddar mest bilen om hon bara kör i stan.
Erika Olofsson Liljedahl äger en hybrid.
Anna Nikkarinen har en elbil.
Love Brade Haj äger ingen bil. Katarina Nywall har en elbil.
Christine Bertlin äger ingen bil. Inte heller Aline Anckarman eller Björn Paxling. Eller Esther Hauer, liksom Anneli Ängdervik. Ellinor Eskilsson Strålin är också billös, liksom Ylva Tindberg.
Mikaela Recknagel äger en gasbil.
Britta Bäumer äger ingen bil, liksom
Maria Näsgårde Hörberg äger bara en elbil.
Anna Casey äger också bara en elbil.
Psykologen Jenny Ahlner är kanske roligast för hennes sambo äger inte mindre än fyra bensinbilar, veteranbilar som alltså inte är riktigt klimatvänliga om man ska vara petig. Om hon inte ens kan få sin egen kille att sluta köra bil, varför ska hon pracka på oss andra det?
Men deras vardagsbil är givetvis en elbil. Som såldes inte påverkas av bensinpriset.
Sofia Vändelid har en hybrid och kör därmed mest på el eftersom hon bor i Danderyd.
Maria Smeds har inte mindre än tre bilar i hushållet, varav två är bensin/gas samt bensin/etanol. Bor man i Göteborg som har spårvagn och bussar är det lite oklart varför en klimataktivist tycker sig behöva så många bilar men det ska inte jag lägga mig i.
Ella Karlsson Brottare äger noll bilar liksom Victoria Moraeus. Linnea Grip har heller ingen bil. Eller Gunilla Weibull.
Charlotta Andersson Sandberg äger bara en elbil.
Moa Gerklev äger en bensin/gasbil.
Slutsatserna är flera här.
Dels är de 123 barnfamiljerna till liten del småbarnsfamiljer, tvärtom dominerar personer som är över 50 år, som har stora barn. Bara 110kan ens räknas in eftersom 13 på listan är pensionärer.
Den stora andelen som skrivit under har antingen ingen bil, en elbil eller någon slags hybridbil av gas, etanol eller el. Skribenterna som har bara en bensin eller dieselbil är i minoritet. Ändå gör de sig till talespersoner för alla som har barn hemma och är beroende av bilar som körs fossilt, den absolut största majoriteten av landets alla bilar.
Förvånansvärt många av de här kvinnorna arbetar som psykolog, terapeut, läkare eller psykiater dessutom. Det verkar vara handelsmässigt högt givet yrkesgruppen bland befolkningen, även om jag granskat ca 50 % av namnen på listan.
De följer det mönster vi redan vet om klimatrörelsen i Sverige. Till 90 % kvinnor i medelålder som själva känner stor klimatångest och kanske även har massa extra tid när barnen blivit större, som kanaliserat dessa två drivkrafter i att bli aktivister på gamla dar.
Men det är ju alltid lätt att påstå sig vara talespersoner för andra för ingen synar det och inget ansvar utkrävs. Det är också superlätt att kräva att andra ska avstå sådant man själv knappast ens är beroende av. Det drabbar så att säga ingen fattig i den här gruppen att bensinpriset är skyhögt, mer än den lilla andel som själva har bensinbilar men de vänder knappast på varje krona. Annars hade de inte skrivit så där dumt.
Priset på bensin och diesel påverkar i själva verket en mycket stor andel av befolkningen för att inte tala om alla yrken som kräver fordon av olika slag som körs på bensin eller diesel. Om man vill hjälpa folk i sin vardag att få mer pengar över att lägga på till exempel mat och fritidsaktivitet till barnen ska man sänka bensin- och dieselpriset rejält.
Att en moderatledd regering inte ännu lovat att sänka de skyhöga bränselskatterna är inget mer än en skandal tycker jag.
Vad håller de på med?
