Haveri i statens media

 

Svenska folket betalar obscent mycket pengar för statens tre mediebolag, 8,5 miljarder per år. 34 miljarder på en mandatperiod.

För att Moderaterna och KD inte kunde hålla emot i förhandlingen om ny finansiering utan Olof Lavesson från M gick med på allt. Nu sitter vi i ett läge som var lätt att räkna ut – att kritik och alla förslag att förändra de ofattbart generösa villkoren betraktas som ”hot mot demokratin” och media. 

SVT har precis som kommersiell media en ansvarig utgivare och lever under de pressetiska reglerna. Staten äger och styr SVT, SR och UR genom stiftelsen staten äger eftersom regeringen utser styrelsen. Som utser VD. Folk som jobbar för public service blir jättebesvärade när man påminner om att de är statlig media och vill inte kännas vid det men så är det. Det är fakta. 

Nyligen blev det offentligt att flaggskeppet Uppdrag Granskning så att säga ”steker” ett program de arbetat med i två år plötsligt, de tänker inte sända det. 

 

Varför?

Personen de granskar blev arg. Som alla andra brukar bli. Men denna företagare, en så kallad litterär agent som tidigare anklagats av Unni Drougge för åratal av misshandel, har tydligen skrämt SVT till den grad att de valde att lägga ner programmet. 

Anmärkningsvärt på så många sätt, det ingår i jobbet som grävande redaktion att riskera åtal. Förtal hänger alltid där. 

Men soppan slutar inte där för Medierna i statliga P1, som är del av det andra statliga mediebolaget (Sveriges Radio) är nu anmälda till Granskningsnämnden av SVT. 

Enligt SVT var en producent jävig då hon är sambo med delägaren till det företag som den granskade litteraturprofilen är huvudägare av. Detta valde Medierna att inte redovisa (!) i sitt program eftersom de inte tyckte lyssnarna behövde veta det utan de hävdar att producenten inte arbetade med inslaget och så var den saken löst. 

 

Nu är det fullt krig i media mellan statens två bolag SR och SVT. Igår anklagade till exempel SVT sitt grannbolag för att ”göra samhället en otjänst”, för att de lät den litteraturprofilen komma till tals. 

En veritabel soppa som återigen ställer frågan – varför ska vi ha en statligt mediekoncern egentligen?

Om de inte ens vågar sända program av rädsla att bli stämda. 

Jag är medveten om att varje kritik mot public service är lika med att vilja förbjuda media och införa nazism men detta visar att inte ens statens egna bolag vet varför de ska finnas. Att SVT med sin enorma budget lägger två år på ett program som de sedan inte vågar sända är skandal i sig, de om några borde ju kunna ta risker kommerseilla bolag väljer bort när deras finansiering tas in med tvång och hot om statens våld om man vägrar (betalar man inte skatt åker man in i fängelset och SVT finansieras med skatt). 

Men lika illa är att det program som statlig radio har som sitt flaggskepp, som säger sig granska media, låter sambon till de utpekade vara med och kritisera SVT. Att hon var det borde lett till att Medierna lät bli att göra programmet, deras försäkringar om att hon inte var inblandad är givetvis lika tunna som skälen varför SVT valde att steka granskningen. 

Vad fan får vi för pengarna?

Fega publicister, jäv, och bortslösade pengar på granskning i de få enda bra programmen som finns tydligen, samtidigt som de öser på med pinsamheter som Präst söker fru, Sveriges tjockaste hund, Gift vid första ögonkastet och 300 gamla dokumentärer om Hitler. 

Det behövs en verkligen reformering av SVT, SR och UR. 

Det roliga är att landets största kritiker mot dem, Jens Ganman, som själv arbetat för SR, redan förra året förutspådde vad som skulle hända vid ett maktskifte.

Lyssna på Aron Flams podcast Dekonstruktiv kritik när han är med för att höra själva. Ganman sa då att nu kommer public service snabbt som attan efter maktskifte presentera en stor omorganisation för att visa nya cheferna (regeringen) att man själva kan ta tag i problemen, för att avleda uppmärksamheten. 

Nya regeringen ska invaggas i falsk tilltro att SVT och SR behöver man inte röra, de har så bra koll själva. Se, de skär själva i produktion, personal och avdelningar. Cirkulera, här finns inget att se. 

Vad hände nu 2023?

SVT presenterade en ny stor omorganisation. 

Så här gjorde de 2010 också.  Vänsteraktivisterna som styr där vet såklart att detta brukar räcka, folkpartister och lättlurade moderater tror sedan att man inte har några problem med SVT och de får ostört fortsätta härska över stora pengapåsar och politiskt styra statens media. 

Men deras välsignelse skatten kan mycket väl bli fallet, för det är nu så tydligt hur de styrs och finansieras. Med snart 10 miljarder per år (summan räknas upp varje år), en ofattbar stor summa, krävs mer än små omorganisationer som de själva styr över. 

Jag hoppas inte regeringen går på den lätta utan reformerar ordentligt. Vi behöver till exempel inte Utbildningsradion längre, eller P3. Inga lyssnar eller tittar sedan internet och sociala medier uppfanns. P2 kan vi också lägga ner eftersom dagens pensionärer har smartphones och Spotify och kan lyssna på all klassisk musik de vill där. Konserter kan istället livesändas i P1, som borde vara kvar då det är det enda bra i hela public service. 

Jag har tidigare argumenterat för att SVT bara borde syssla med seriösa saker, som nyheter. Men Jens Ganman är smart, han har fått mig att tänka om. Staten borde i själva verket begränsa nyheterna genom att bara ha ett nyhetsprogram och inte sända nyhetsprogram för barn till exempel. Det är genom dem och andra seriösa program de framför allt kan via den vänstervridning som är välkänd påverka mest. 

Låt dem ha Mello och nöjesprogram, där gör de ingen skada. 

Dessutom borde staten som äger börja ställa krav på tittarsiffror. Om program de sänder i radio och TV inte kan presentera dugliga siffror borde det finnas regler att de måste läggas ner. Skattepengar ska inte slösas på skit ingen vill se. Vill de styras som bolag borde villkoren för pengarna vara att de åtminstone låtsas att de är bolag. 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!