Den gröna utpressningen

 

Det är så här det blir, när man bygger branscher med konstgjord andning via enorma statliga subventioner och bidrag ihop med kommunala. Skattebetalarna blir förr eller senare tagna som gisslan av det gröna företaget. Idag kunde man läsa det här i Svenska Dagbladet. 

Metoden är följande. 

En ambitiös entreprenör vill ha gratis pengar och med fina affärsplaner och grandiosa löften om ”föregångsland”, ”tusentals jobb”, ”omställning” och ”Sverige i framkant” smörjer han lokala politiker, nationella politiker, statliga tjänstemän på diverse myndigheter och senare den viktigaste parten av alla kanske – media. Som nu har gröna duster i ögonen. 

Bolaget har liksom IT-bolaget Boo.com som på samma sätt, fast utan statliga subventioner, lockade med teknisk revolution. Den gången var det sälja kläder på nätet som var den stora affärsidén som skulle revolutionera och fick stora mängder privata investerare att ge dem pengar. Tills kraschen kom, som drog med sig halva IT-sektorn och en lågkonjuktur kom. 

Northvolt hade bara en massa idéer när de gick till Energimyndigheten och Skellefteå kommun med stora gröna löften. Väl medvetna om att några privata pengar kommer inte förrän staten redan riskerat ansenliga summor av skattebetalarnas pengar. 

De statliga pengarna är förutsättningen för att få några privata pengar överhuvud taget. 

Men staten ger utan garantier. För skattebetalarna. Man skänker bort våra pengar utan att kräva något i gengäld av bolagen mer än löften och förhoppningar. 

Det är ett av de gigantiska problemen med den här gröna bubblan liksom alla andra statliga subventioner.  USA däremot, de lockar visserligen med samma sak men här är kravet att detta leder till amerikanska jobb. 

Nu gäller artikeln en fabrik i Tyskland men det är bara en tidsfråga innan det även gäller de svenska fabrikerna. 

 

För fabriken i Skellefteå har betalats av uteslutande andra än Peter Carlsson, inte minst miljarder från diverse skattekranar här och i EU. 

Så får man bättre erbjudande någon annanstans kan man enkelt lägga ner verksamheten och helt sonika bygga en ny i USA, även där med andra människors pengar. Det kostar liksom inget som känns för företaget när investeringarna inte är deras från början. 

Annat är det för verkligt privata bolag. Då har fabriken betalats av ägarna, lån och av många års vinster. Att lägga ner kostar. Men gröna bubblans alla fabriker kostar alltså mycket lite för ägarna, i dagsläget. 

Genom att villkorslöst ge företag generösa bidrag av skattebetalarnas pengar har skickliga entreprenörer förstått att först dammsuger man den statliga godispåsen, sedan spelar man ut kommuner mot varandra i en budgivning med kommunala skattepengar för att därefter använda resurserna man nu fått som bas att få loss privata pengar. 

Sedan gör man som lovat, man bygger fabriken i den utvalda kommunen som politikerna från såväl kommun som riksdag och regering sedan kan få fotograferas på när de pratar om Sverige som föregångsland. 

Detta bygger i sin tur status och cred för att få mer såväl privata som skattepengar. Men får man ett bättre erbjudande i ett annat land kan företaget nu inleda samma process som de gjorde när de valde kommun – dra igång en budgivning av skattepengar mellan länder. Sedan utpressar man Sverige, som nu har stora investeringar i såväl pengar som anseende hos politiker att försvara. 

Ska man förlora de inledande investeringarna eller satsa mer för att få behålla dem?

Företaget har inga skrupler och kommer dra där dealen är bäst, några garantier och krav finns ju inte i avtal. Det är bara tomma löften och handslag och artikel efter artikel när entreprenören solat sig i kapp med politikerna när medias blixtar fyrans av, och berömmet. 

Ett, två, tre. Så handlar en artikel om att Northvolt funderar på att även lämna Sverige för USA. Om inte regeringen beviljar X, Y X och så är den gröna utpressningen igång även här. 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!