Den stora löntagarfondsstriden på 80-talet anses även av en del i vänstern som det stora misslyckandet. Man gick för långt och det mobiliserade näringslivet till att inte längre strunta i opinionsbildning, och så föddes den situation vi har haft sedan dess när faktiskt företagare och högern lyckas vinna över vänstern i många frågor offentligt. Löntagarfonderna handlade om något som obscent som att LO med sosse-regeringens hjälp började att stjäla landets företag genom tvångsemissioner. Projektet avvecklades tack och lov helt 1991.
Opinionsmässigt däremot har vissa i vänstern tyvärr inte gett upp idén att stjäla företagen.
Anders Ygeman och Stockholms Arbetarkommun är sedan länge för det som löntagarfonderna döpts till, ”ekonomisk demokrati” och som inte längre syftar till statliga fonder men andemeningen är samma sak – det är orättvist att folk som arbetar på företagen inte startade dem och därmed äger dem.
Tankesmedjan Tiden, helt finansierat av sossarna och tänker därmed inte en enda fri tanke utan allt är uppifrån beställt, har nu fått släppa den här testballongen – en rapport om ekonomisk demokrati där de vill skaka liv i den klassiska klassdebatten mellan kapital och arbetare. En mobiliseringstext men ska också ses som att sossarna nu testar idéerna i praktiken, kanske inför valet 2026.
Det intressanta är att man vis av vad som hände på 80-talet inte alls vill medge att det handlar om något slags tvång och ingen ska stjäla något. Hur detta ska gå till är därför inget de vill avslöja förrän de infört det, som det mesta med socialistiska experiment. Ni kommer väl ihåg bussningen av barn sossarna gick till val på att införa i integrationens namn och sedan låtsads som det inte alls stod så i propositionen?
Jag har läst rapporten och drar direkt några slutsatser.
Som att det klassiska marxistiska språkbruket om ekonomisk makt och folkets egendom direkt dyker upp.
I alla sådana här debatter lyser också ett centralt begrepp alltid med sin kompletta frånvaro – äganderätten. Som faktiskt är en av artiklarna i de mänskliga rättigheterna.
Artikel 17 – var och en har rätt att äga egendom och ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.
Det främsta argumentet vi som är emot löntagarfonder har är helt enkelt att det är helt emot äganderätten, men detta vill inte ens Tiden erkänna i sin rapport. Det finns inte med. Istället fabricerar de fram att det istället handlar om naturrätten, att bonden har rätt att bruka frukterna av jorden han odlat.
Den som äger bestämmer. Det vill inte en socialist höra men så fungerar det om allt i samhället. Ägarna har beslutanderätten och äger du inte kan du inte bestämma.
Att arbetarna ska äga gemensamt är alla socialisters våta dröm och det finns inget kommunistiskt land som inte testat detta, från DDR till Kambodja, Kina och Kuba. Ändå är det Sovjet som alltid lyfts fram som ”inte den verkliga socialismen” när socialister av idag ska argumentera för gemensamt ägande. Trots att Kubas gemensamma ägande får landet att digna under misär och konstanta flyktförsök 2023 men ingen socialist vill låtsas om det eftersom Sovjet och dess brödköer försvann 1989, tack och lov. Efter 70 års förtryck och misär.
Att Venezuelas förstatligande av privat egendom skickat det tidigare rikaste landet i Sydamerika ner i en spiral av misär, fattigdom och flykt vill heller inte Tidens rapportförfattare låtsas om. För det bevisar ju fakta – att planekonomi aldrig fungerat och aldrig kommer fungera. Det är istället ett recept på fattigdom vare sig det införs 1920 eller 2020.
Sedan försöker Tiden finta oss genom att initialt i rapporten prata först om ett kapitalet måste vara demokratiskt för att sedan försökta få oss att tro att det egentligen inte handlar om kapitalet utan om att arbetare på arbetaplatser ska få vara med och bestämma bara. Även om bolag styrs av styrelsen som utses av aktieägarna så styrs bolag operativt i princip enbart av anställda, i alla fall de bolag som inte har ägarna som enda cheferna. Chefer på bolag är arbetstagare lika mycket som de som jobbar längst ner i hierarkin. Är du inte ägare är du arbetstagare.
Men efter en jättelång inledning om löntagarfonder, marxism och kapitalism så kunde man tänka sig att tankesmedjan Tiden vågar tänka lite fritt.
Då glömmer ni att de är socialister. Så de vågar faktiskt inte dra några hårda slutsatser om ägandet när allt kommer omkring. Jag hade önskat lite mod här, att man faktiskt avslöjade att det är med socialistiskt tvång man ändå tänkt sig att arbetarna ska ta makten över produktionsmedlen men slutsatserna blev lika fega som en värdegrundspolicy i en liten kommun. Det bidde…..ingenting.
Eller läs den här listan:
Och de betonar att det absolut inte kommer vara förbjudet att starta privata bolag i framtiden trots att ”kollektiv och kooperativ” ska gynnas. För det är alltså i det sosserapporten landar i. Den ekonomiska demokratin och makten över kapitalet måste öka, och det ska lösas genom att arbetare startar arbetsplatskollektiv ihop med hjälp av lägre ränta hos SBAB.
Att det är diskriminerande för SBAB att ge en särskild låg ränta till just kollektiv vill Tiden inte låtsas om, liksom att arbetarna lika gärna kan starta ett aktiebolag.
Detta är pudelns kärna – man vet att löntagarfondernas återkomst är omöjlig på alla sätt idag och att konfiskera privat egendom. Vilket gör hela idén om ekonomisk demokrati ogenomförbar. Så det blir så här slött, som att olika offentliga institutioner ska forska och bevilja medel för att uppmuntra folk att starta just kollektiv och kooperationer istället för företag.
Rapporten visar sig vara lika meningslös som det mesta Tiden företar sig.
Det var en halvtimme jag inte får tillbaka. Att läsa deras längtansfulla tillbakablickar till löntagarfonderna bara för att landa i något så totalt ointressant.
Jag tror att vi i det här läget inte behöver oroa oss särskilt för just detta men tyvärr varianterna på samma sak – attacker mot äganderätten och det har vi sett Magdalena Andersson i högform 2014-2021 som finansminister. Hon ville förbjuda företag att flytta utomlands genom en straffskatt på allt över 100 000 kronor, förstöra 3:12-reglerna som gör att företagare kan få tillbaka lite av det riskerade kapitalet som utdelning när bolaget går med vinst och många sossar vill återinföra både fastighetskatt, gåvoskatt och arvsskatt liksom höja kapitalskatterna.
En sak är säker – oavsett årtal kommer socialister alltid ägna sig primärt åt att jaga det de hatar mest. Företagare. Och det kommer alltid vara överordnad att få bort rika istället för att lyfta folk ur fattigdom.
