Det pågår en märklig debatt och inte sällan är det just Karin Pettersson som är drivande, så även i denna. Hon har gjort det till sitt signum att bygga väderkvarnar och sedan fäktas mot dem själv, som påståendet att troll på nätet vann valet åt SD som hon fortfarande hävdar trots att aktivisten hon själv avlönat inte bevisat ett dugg utan gissar.
Nu är det cancel-kulturen som inte finns, eller den finns bara för att Donald Trump finns. Det finns heller inget woke, men den cancel-kultur som egentligen inte finns försöker aktivt få bort det som inte heller finns, allt woke. Ilskan Pettersson känner kommer av att ett helt okänt band bokats av från en helt okänd kulturfestival i den lilla lilla byn Hörby i Skåne som ingen bryr sig om.
Slutsats – när högern avbokar artister bokade för skattepengar är det cancel. Annars finns bara cancel som ett fantasimonster hos den alternativa högern (Trump) som försöker få bort allt woke.
I själva verket är cancel-culturen högst närvarande, från båda håll. Konservativa har länge motarbetats så till den grad på amerikanska universitet att det blivit våldsamheter. Att utbildningsministern nu vill utredda hur statusen är på svenska universitet är klokt, för som jag visade i min bok Tyst! om hoten mot yttrandefriheten finns det många högst aktuella exempel på framför allt lärare som utsatts för repressalier, inte minst Germund Hesslow som undervisat om biologiska skillnader mellan män och kvinnor för blivande läkare och som fick tillsägelser av rektorn.
Men det är en väsensskild sak att nästan bli av med jobbet för att du undervisar om något en student ogillar men som ingår i kursplanen och att avbokas från en kulturfestival.
Det ena är hot mot yttrandefriheten och inte minst vetenskapen. Det andra är helt enkelt helt vanliga konsekvenser av din yttrandefrihet som du får acceptera.
Det ena är cancel, det andra är inte det. För i en fri värld har du rätt att säga och tycka nästan vad du vill, med de få inskränkningar som finns juridiskt, men du har ingen rätt att göra det utan konsekvenser. Och här blev konsekvensen att bandet gillar Feministiskt Initiativ så mycket att de spelat åt deras event att de nu avbokas från kommunen eftersom de tagit politisk ställning.
Det är inte konstigt, det är så det ska fungera i en fri demokrati. Du har inte rätt att uttrycka dina åsikter öppet utan att få kritik, utan konsekvenser. Jag är säker på att Karin Pettersson tycker att det är helt rätt att Sverigedemokrater som uttrycker sig rasistiskt blir av med sina uppdrag.
Men vänstern gör alltid så här, de blandar ihop begreppet och är inkonsekventa samtidigt för att de alltid kunnat vara det. Ingen har någonsin tidigare synat sossar som de blir synade idag. Det är skillnaden.
Cancel-cultur existerar men även om det är ett oskick att öppet kräva att folk vars åsikter man ogillar ska bli av med sina jobb genom att protestera i media och maila arbetsgivare så är det något helt annat än när forskare och lärare tystas för att vänsteraktivister kräver det.
Det är absolut en hårfin linje mellan cancel och helt rimliga konsekvenser av yttrandefriheten och exakt var man drar den är luddigt. Men att den inte ska existera inom skolan och universiteten tror jag de flesta utom Karin Pettersson är överens om.
Ett pris har alltid funnits för att yttra kontroversiella, och kanske åsikter före sin tid. Ibland har priset också inneburit att man vunnit något samtidigt som man förlorat annat. Jag som lever och verkar i exakt den branschen vet att saker jag sagt och skrivit om givetvis omöjliggör vissa karriärer och positioner för mig. Även om man inte får diskriminera någon på grund av åsikter görs det hela tiden. Även om att recensera böcker inte är ett politiskt jobb skulle Pettersson aldrig i livet anlita en kulturskribent på Aftonbladet som till exempel gått Timbros Sture-akademin, även om personen var en otroligt skicklig kulturskribent och även om arbetet som recensent inte är ett opinionsjobb.
Jag skulle får svårt att till exempel få jobb som handläggare på Migrationsverket tror jag, på grund av allt jag skrivit om invandringspolitiken.
Är det cancel? Nej, det är det inte. Man får acceptera sådana konsekvenser om vi ska ha ett fritt samhälle. Eller bli avbokad från en kulturfestival, som inte heller är en mänsklig rättighet att få spela på.
Däremot ska vi som samhälle inte acceptera att forskare och lärare tvingas till tystnad i sin forskning och undervisning, där det handlar om att verka i en slags yttrandefrihetens högborg och där nästa ledande generation i världen fostras. Det är en cancel-kultur som blir som en cancer på demokratier.
