Visst verkar det nästan som om de är glada? Alla vänsterskribenter som nu får skriva krönikor om att ”partyt är över”, att medelklassen som fnyst åt extrapriser nu inte gör det längre och att ”det svider när överklassbubblan spricker”.
De skriver om något tragiskt, om dåliga tider och att medelklassen drabbas hårt av högre räntor, högre matpriser och höga energipriser men samtidigt känns det i undertonen något skadeglatt. Ett litet ”rätt åt er” eller ett ”äntligen” suckar mellan raderna. Det var väl det jag sagt hela tiden. En underton som inte är helt fräsch, när man påstår att folk har lekt överklass men nu är maskeraden slut. Tillbaka till din egen klass, arbetare och medelklass.
Ni hade aldrig rätt till det goda livet, ni har låtsas och nu är det äntligen verklighetens domedagar när ni måste inse att ni är vad ni är födda till. Inga mer ostron till dig, det är reserverat till en riktig överklass.
Förutom att attityden är sunkig finns det en annan sak som stör – omedvetenheten om att analysen siktar in sig på fel grupp i samhället.
Och att analysen över klassskillnader också är fel. Det är länge sedan ostron och löjrom var överklassmarkörer, på 80-talet kanske. Idag kan du köpa fryst löjrom från USA för bara 80 kronor burken. De som framför allt levt det goda livet, kanske delvis på kredit nu när räntorna varit mycket låga, och inte bara mat utan även flyg och kläder billigt, är inte så mycket medelklass som den unga klassen. Visst tillhör även unga en slags inkomstmässig medelklass också, de som tjänar bäst av de unga, men eftersom de mycket sällan har någon annan att försörja än sig själva spelar inkomst mindre roll. De har få andra höga kostnader än just hyran. Resten kan de i varierande grad lägga på sig själva. På mat, nöjen och resor.
Med medelklass menar dock skribenterna som nu hånflinar i mjugg över att partyt är över den socioekonomiska medelklassen och den består framför allt av familjer, och vuxna med vuxna barn. Inte unga, för det är man en betydligt kortare tid i sitt liv.
En medelklass som precis som sina föräldrar dragit nytta av konstant ökade reallöner samtidigt som priserna sjunkit. Och som kunnat spendera en historiskt stor del av sin inkomst på mat, restauranger, resor, prylar, kläder och inredning jämfört med generationer innan. Är det överklass? Att generation för generation få det bättre än de innan? Våra föräldrar fick det materiellt bättre än sina föräldrar, något som är lätt att glömma när man pratar klass.
Det är också enkelt att medvetet förbise det faktum att ett stort skäl varför medelklassen på 2000-talet kunnat lägga en större del av sin inkomst på nöjen och shopping är att priserna på sådant sjunkit mycket jämfört med tidigare. Man ska inte förväxla klass med traditionella statusmarkörer eftersom de exempel man tar fram är daterade. Oxfilé, ostron, hummer och champagne är alla delar av en klassisk bild på en överklass som tiden faktiskt sprungit iväg.
Idag är tecken på överklass, eller övre medelklass, delvis något annat. Egentligen tror jag att skribenterna refererar till övre medelklass när de skriver överklass, det är så få i landet som tillhör en verklig överklass av framför allt ärvda pengar eller nyrika IT-miljardärer. Men inte heller de tycker att det är status med oxfilé och champagne.
Den verkliga lyxen är idag något helt annat för de övre skikten. Det är att ägna sig åt friluftsaktiviteter. Att odla sin egen mat och göra sin egen sylt. Att laga mat från grunden, koka egen ramenbuljong 7 timmar och att jaga. Status är inte längre ostron utan att vara gift länge med samma person. Ha minst två-tre barn och en aktiv fritid. En hund. Kunna åka längdskidor, bry sig om miljön och hälsa. Ha råd att köpa bra råvaror och kunna laga riktigt god mat själv. Visst lägger givetvis även denna klass pengar på att äta ute, resa, kläder etc men det avgör inte klasskillnaderna.
Status och markörer på en högre klass är inte simpla saker som en lyxig inredning utan intellektuellt kapital, även om en fin bostad och ett sommarhus definitivt finns på listan. Markörer på klasstillhörighet är idag subtilare än på länge och det är därför det är dubbelfel att skriva att medelklassen lekt överklass när det enda medelklassen gjort är att varit helt vanlig medelklass.
Det var inget party och det är inte över. Visst har vi en ekonomisk kris som riskerar att inte blåsa över lika fort som den gjorde 2008 eller år 2000 men chansen finns också att den redan nästa år är betydligt mindre allvarlig. Att vi kommer få vänja oss vid att lägga mer pengar på mat är inte konstigt, matpriserna har varit chockerande låga länge. Eller att ett förstört elsystem inte går att laga på ett år.
Men skälen varför medelklassen har det historiskt bra består – vi är ett kunskapsland där många är högutbildade och har relativt sett höga löner medan varor och tjänster tack vare tillväxt, marknadsekonomi och globalisering är fortsatt billiga. Och en hög inflation är jobbigt just när den inträffar men bieffekten är att en hög inflation också äter upp lån på sikt.
Däremot drabbar den här krisen liksom alltid unga hårdast. De får svårare att få jobb och försörja sig och eftersom det också är de som framför allt varit på party är kanske just deras fest över just nu.
Att unga lekt en bild av en överklass de fått för att samma skribenter målat upp en pastisch på vad de tror är överklass är nämligen inte samma sak som att en verklig medelklass på riktigt lekt överklass och det stämmer helt enkelt inte.
