I dagarna har Medieombudsmannen släpps sin årsredovisning. Jag har, som föremål för regelbundna attacker i media, anmält några gånger till det som tidigare hette Pressombudsmannen och nu heter Medieombudsmannen.
Det är det system ska upprätthålla de pressetiska regler som tidningar som är anslutna till systemet lovat att hedra.
Medierna var snabba att lyfta fram hur de själva klarat sig men själv är jag mer intresserad av att se om systemet fungerar bra. Här kan ni se hur många anmälningar som kommit in varje år. 2020 skrev media bara om Covid19 så det är inte konstigt att trenden bröts där.
Här kan ni följa andelen fällningar kontra antalet anmälningar:
- 2018: 13 %
- 2019: 4,5 %
- 2020: 8,7 %
- 2021: 3,1 %
- 2022: 6,4 %
Medieombudsmannen heter Caspar Optiz och denna ”objektiva” bedömare kom direkt från Dagens Nyheter, där han arbetat i ”ljuset och sanningens tjänst” i 21 år.
Han började i mars 2021. Hans första år innebar bara 3 % fällningar, inklusive en anmälan av mig som han såklart avskrev direkt med hänvisning till ”att jag ska tåla att kallas främlingsfientlig eftersom jag är det”. Jag överklagade till Mediernas Etiknämnd.
Men som ni noterat är det alltså nästintill omöjligt att vinna ett fall när man anmäler, förra året var det 6 %. Så 94 % av klagomålen bedömdes av MO och MEN vara orimliga.
Det är lätt att förstå hur det kan vara så när man ser vilka som faktiskt sitter och bedömer. Först ska man ta sig förbi grindvakt Optiz och hans DN-objektivitet. Sedan sitter det människor som till exempel Andreas Ekström, som bland annat skrivit vänstertexter på Sydsvenskan och som jag själv bråkat ett otal gånger med på Twitter.
Notera också att just statlig media har en jäkla massa representanter. De får ha folk både från SVT, SR och Utbildningsradion.
Alice Petrén, denna stjärna i objektivitet som rapporterat om Palestina – Israel utan att ens i det lilla avslöja att hon är pro Palestina sitter också där.
Martin Schori är Pierre Schoris son, ni vet Palmes närmaste man som hyllar Castro. Vi stannar där.
Sven Hagströmer, som tidigare var känd finansman och numera ägnar sig åt att finansiera lobbyingprojekt för jämställdhet som Allbright Foundation, detta centrum av woke capitalism, sitter också där och är objektiv liksom SD-hataren Robert Hårdh, som arbetar för Civil Rights Defenders.
Kerstin Brunnberg sitter bland annat i Expos styrelse, som har som heltidssysselsättning att kalla SD nazister och som är en vänsterradikal organisation.
Johan Trouvé är en annan helt objektiv person som sitter där och ska bedöma bland annat mina klagomål på osakliga påhopp i media. Som ni ser har han en helt neutral inställning till bland annat mig, och Tomas Kåberger.
Marika Markovitz heter den sista helt neutrala personen som ska bedöma om medier felaktigt anklagar och hänger ut folk. Hon är givetvis inte heller objektiv utan har bland annat drivit opinion mot friskolor.
Givetvis får inte alla en rättvis bedömning av Medieombudsmannen och Medierna Etiknämnd. Det ser ju alla.
I själva verket är det meningslöst att ens anmäla om man blivit orättfärdigt behandlad tyvärr. Andelen som fälls är försvinnande låg och det beror på att de som ska bedöma mycket ogärna vill ge enskilda rätt mot sina kompisar i media, eller mot sådant som de själva ideologiskt står bakom.
Dessutom består ju det pressetiska systemets bedömare till mycket stor andel av människor som jobbar eller jobbat i media och de har samtliga ett gemensamt incitament – att få så få fällningar som möjligt totalt för mediebranschen så att de kan fortsätta hävda att ”se hur bra medierna sköter sig”.
Hela idén att pressen ska granska sig själv är absurd. Istället borde inte en enda person från media sitta där och granska eftersom de heller fria eller fäller en bransch de själva tillhör.
Det går heller inte att komma ifrån att människor från media på olika sätt har egna åsikter, inte sällan vänster.
Att som jag anmäla dem för att ETC kallat mig rasist i en ledartext utan belägg för det är alltså totalt meningslöst eftersom nämnden är nerlusad med människor som redan från början håller med dem. Jag tvivlar på att jag någonsin igen kommer anmäla en artikel igen faktiskt.
Och jag tycker inte folk ska lägga ner någon tid på det faktiskt, lägg tiden på något meningsfullt istället.
