Som alltid i Sverige hoppar alla andra när någon skriker ”hoppa” och det är svårt med både kontext och att tänka ett steg längre. Just nu är det matpriserna som fått alla i media att skriva exakt samma sak och får folk att enas från vänster till höger att matpriserna är onormalt höga. Kanske till och med så höga att girigbukar på stora kontor passar på?
Men det stämmer inte och jag ska förklara varför.
I själva verket har vi under flera decennier lagt mindre och mindre av hushållens budget på mat och innan krisen la vi rekordlite av våra inkomster på att bli mätta.
På 50-talet när min generations föräldrar var barn gick 40 % av hushållens ekonomi bara till mat. När jag var barn på 80-talet var siffran 25 %.
Innan prishöjningarna la folk bara 12 % av sin inkomst på just mat. Det här skiftet är framför allt det som möjliggjort att medelklassen under 2000-talet haft en helt annan levnadsstandard än medelklassen hade på 80- och 90-talet. När mindre och mindre pengar tvingats reserveras till mat kunde mer och mer av budgeten läggas på sådant som resor, inredning och restaurangbesök. Guldkanten på tillvaron, det icke nödvändiga och som bara 20 år tidigare var en reell lyx för de allra flesta familjerna.
Här kan ni se statistik från Jordbruksverket som visar utvecklingen. För varje år har hushållen fått lägga mindre och mindre pengar på att mätta sin familj.
Forskaren i SvD som hävdade 25 % kan jag inte hitta tabell som stödjer men utgår från att en forskare på livsmedelspriser inte skulle dra siffran ur hatten. Tabellen nedan visar dock med önskvärd tydlighet hur trenden varit, fram till 2015.
Tack vare att vi inte behöver lägga 25 % av vår lön på mat så har vi istället kunnat lägga mer och mer av lönen på att fika och äta ute. Det är också därför restauranger och caféer ökat enormt i antal i våra ställer under 2000-talet.
Tittar man på ännu färskare siffror kan man se att siffran för restaurangbesök ökat från 2015 till 7,8 % 2022.
I det här diagrammet kan man också tydligt se att livsmedelspriserna inte ens ökat lika mycket som andra varor under lång tid, de har släpat efter.
Att priserna länge först sjönk och sedan inte steg lika fort som KPI totalt beror på flera faktorer. Avregleringen av jordbrukspolitiken i början av 90-talet, EU-inträdet 1994 och sedan inträdet av lågpriskedjor i början av 2000-talet har alla påverkat priserna till konsumenternas fördel.
Samtidigt är en av de viktigste faktorerna och det som vänstern alltid ignorerar när vi pratar ekonomi att reallöneökningarna varit enorma sedan 80-talet.
Alla har fått det bättre. Alla som arbetar har blivit rikare.
Jag är inte ens 50 år född 1975 och i min barndom hade folk inte råd att resa utomlands i någon utsträckning alls. Gå ut på restaurang var något man gjorde mycket sällan. Dels fanns det få restauranger, dels var det dyrt. Det var inte konstigt att de allra flesta gick ut sällan.
Att beskylla tre matkoncerner för ett slags ocker, att de ”skor sig på krisen” är både fel faktamässigt och direkt oanständigt faktiskt.
I själva verket har svenskar betalat otroligt lite för mat under väldigt lång tid, så lite så att bönder inte fått täckning för sina prisökningar eftersom de sedan EU-inträdet konkurrerar på hela den inre marknaden. Det är inte så att svenska matkoncerner bara säljer mat från svenska tillverkare och bönder.
Mat är något som visserligen alltid säljer men där stora volymer är det som krävs för att tjäna pengar. Det är ju därför branschen under decennier konsoliderats, när större koncerner köpt upp mindre.
Coop hade bara 4,43 % i vinstmarginal i fjol, de heläger samtliga sina butiker till skillnad från ICA som bygger på franchise och där vissa butiker därför kan tjäna mycket pengar medan andra inte lika duktiga med sämre lägen tjänar betydligt mindre.
Det är därför ”Ica-miljonär” har blivit ett begrepp men det är få handlare som blir det. I princip enbart de handlare som äger stora butiker på attraktiva ställen och som kan komma ut de stora volymer det krävs. De allra flesta handlare blir verkligen inte miljonärer på det.
Axfood har både helägda och franchise. Deras vinstmarginal var 15,45 %.
Är det inte konstigt att samtidigt som priserna på mat stigit så har företagen som journalisterna som gnäller över det jobbar på också höjt sina priser?
DN höjde ganska nyligen sina prenumerationspriser till exempel. De skyller på ökade kostnader men skriver sedan i tidningen att matprisjättarna skor sig.
Lustigt att just DN:s vinstmarginal ligger högre än matjättarnas. Det lönar sig visst betydligt mer att anklaga andra branscher för att ha för höga priser än att sälja just mat.
Att priserna inte stigit lika mycket i Norge som var en jämförelse i media nyligen säger ingenting, de är som bekant inte med i EU och har åkt till Sverige för att handla sedan vi gick med.
Hade samma personer föredragit deras betydligt högre kostnadsläge alla år?
Vi ska i själva verket vara glada över att vi haft så otroligt höga reallöneökningar under flera decennier och att priserna på mat inte stigit lika mycket som andra varor så att vi kunnat betala rekordlåga 11 % av våra inkomster på mat. Och kunnat lägga pengar på roligare saker som resor och restauranger.
Men att priserna stiger innebär inte att matkassen stiger med exakt samma. Man anpassar sig, ändrar beteenden och ser man på listan över vilka matvaror som stigit mest så hittar man purjolök överst. En vara åtminstone jag inte köper mer än någon gång om året.
Medan äpplen jämförelsevis blivit billigare eftersom inflationen legat på 10 % men priserna bara stigit 5 %. Salladsskål har tappat i pris.
Stiger priserna får man leta extrapriser, ändra köpbeteende och till exempel köpa och frysa in saker som är billiga så att man kan äta under fler veckor.
Du kan spara tusenlappar genom att planera bättre och lägga lite mer tid på handlingen genom att gå till flera olika butiker. Jag har en bekant som studerat några år och som tack vare sin utmärkta matplanering varje vecka ändå kunnat spara ihop till ett par resor varje år, något som hon själv säger hade varit omöjligt annars.
Personligen har jag aldrig tänkt på matkostnader men nu letar även jag rabatter för att man kan lägga pengarna på annat. Det känns som lite som en sport. Och jag ska för första gången sedan jag var student börja shoppa runt lite i kvarteret för vissa sorters varor. Men bara genom att byta leverantör av hemleverans av mat och utnyttja butikens rabatter och bonuscheckar har jag på en månad lagt 500 kronor mindre på mat än månaden innan.
Vill man sänka sina matkostnader ännu mer är mitt tips, som är mycket intresserad av matlagning, att börja göra maträtter med traditionellt billiga varor.
Du kommer väldigt långt i vardagen genom att göra rätter med potatis, torkad pasta, ris, tortillabröd/libabröd grönsakskonserver inklusive krossade tomater, köttfärs, vitlök och gul lök. En oändligt lång lista på rätter som görs med bra kryddning, tid och lite kärlek kan göras med bara de sakerna. Bra mat har aldrig krävt dyra råvaror om man bara lägger lite tanke och tid bakom.
Är paprikan och purjolöken dyr kan man helt enkelt skippa den och köpa andra grönsaker istället.
Priserna på mat är inte höga trots höjningarna och matkoncernerna är inte girigare än Dagens Nyheter.
