Jag har som vanligt ägnat mig åt att slösa bort min tid för att försöka förklara hur ekonomin i det här landet egentligen fungerar för en ”demokratisk socialist” på internet. En karriärssosse. Det är verkligen som att simma i marshmallowskum.
Inget svar, såklart. Men sakfrågan är det som gör mig rasande så ofta och varför egentligen jag för 10 år sedan blev professionell opinionsbildare – för att försöka göra skillnad i den här märkliga uppfattningen som Socialdemokrater i 100 år ljugit för väljare om. Att det är de som skapat välstånd i det här landet. De, politikerna. Sossarna.
Arbetarpartiet har blivit Bidragspartiet sett till vilka väljare de har, de senaste valen har just S haft störst andel av väljarna som inte arbetar. Och de utlandsfödda med låg utbildning. Den andra gruppen är sådana som Linn Svansbo, välutbildade kvinnor i Stockholms innerstad, eller strax utanför. Det är ju därför de inte kallar sig Arbetarpartiet i sin politiska kommunikation längre och varför de skickat fram Magdalena Andersson utan politik i valrörelsen, men med dyra italienska röda läderskor. Som de krängde för 1000 kr i sin onlineshop.
Svansbos tweet är föga originell, den skulle kunnat vara gjord av en sosse-bot. Notera också att sossarna sedan flera år tillbaka unisont bestämt sig (ingen får tänka själv i S, allt utgår från PM och uppifrån bestämda formuleringar) för att aldrig skriva arbetare i sin politiska kommunikation. Utan ”vanligt folk”.
Ständigt fokus på att jaga rika och höja bidrag. Och kalla vanliga människor ”rikisar”, genom att hänvisa till en egensnickrad tabell. Jag förstår Svansbos enorma frustration att det är hela 1400 kronor skillnad mellan de med högst inkomster och därmed också störst hus och kvintil 2. Elstöd som inte ens betalas av skatt utan av avgifter man betalat in och som man får tillbaka och där de med högst elräkningar också betalat in mest från början.
Men inte ens en 31-årig sosse med fil kand och lägenhet i fina Bromma förstår tyvärr att det finns över 1 miljon företagare i Sverige, där 75 % är ensamföretagare. Som inte har någon OB, semester, lagstadgad arbetstid och garanterad lön. Människor som drar in sin egen lön. De är enligt Svansbo inga vanliga människor, inte vanligt folk. Trots att de är elektriker, målare, rörmokare, taxichaufförer, städare.
Vanligt folk är man bara om man är medlem i LO tror jag men de har aldrig släppt någon definition. Varför sänka skatten för sjuksköterskor inte är att visa omsorg över vanligt folk förklarar hon heller inte.
Det ironiska är att hon själv är långt ifrån den grupp hon själv säger sig representera. De vanliga.
Välavlönad PR-konsult i ett bolag som delar ut vinsten bland de anställda dessutom, vilket MP-firman Westander brukar skryta om.
Just Svansbo här representerar det Nya Socialdemokraterna till perfektion. Kvinna, har en fil kand, hög inkomst och bor i fin stadsdel. Socialismen bär hon som en liten pin på det dyra kavajslaget.
Vice ordförande i vänstersossarnas meningslösa klubb för inbördes beundran, och de som beundrar Daniel Suhonen – Reformisterna. Hon har som resten av dem inte haft ett riktigt jobb någon gång. Bara karriär-sosse-jobb sedan examen från Örebro Universitet.
Vanliga människor är folk hon knappt träffat, inte bor i samma kvarter som, inte umgås med. Eller vänta. Många av de framgångsrika i Bromma där hon bor är ju just det. Vanligt folk. Människor som liksom hon och 50 % av befolkningen numera (50 % av gymnasieeleverna går vidare till högre studier sedan rätt lång tid) har en universitetsexamen. Eller startat bolag. Människor sådana som Svansbo föraktar.
Trots att det är just de människorna som skapat landets välstånd under 100 år – företagarna. De som skapar jobb och vinster som sedan kan beskattas. Grunden till allt.
Ändå bespottas de fortfarande av den lilla elitiska demokratiska socialist-klicken som allra helst vill ta deras pengar och kalla det att de skapat något. Ta deras pengar och ge bort till folk som inte jobbar för att köpa röster i nästa val så att de vinner det med och kan ta ännu mer av deras pengar och låtsas att de skapat något eget när det enda de gjort i livet är att spotta på företagarna samtidigt som de stjäl delar av frukten av deras arbete.
För en företagare har inte rätt att vara ledig på lördag kväll, på påsk, på nyår eller sommaren. Företagen har inga rättigheter i lagen utan får jobba så mycket det krävs för att det ska gå runt. Ändå gör folk det frivilligt för att de drivs av något. Av att skapa något. Av frihet.
Tänk om sådana som Linn Svansbo någon gång i livet kommer förstå hur allt hänger ihop?
