Sosseorgansationen TCO, som alltid har en sosse i ledningen – nu styrs organisationen av Annika Strandhälls före detta statssekreterare som efterträdde Eva Nordmark som gick direkt in och blev arbetsmarknadsminister, är alltid en stark lobbyorganisation för sossepolitik.
Jag förstår inte ens varför de påstår att de är oberoende faktiskt.
Nu har de släppt en rapport som kritiserar uttaget av föräldrapenningen, i synnerhet möjligheten att ta obetalda dagar.
Eftersom Socialdemokraterna inte har någon respekt alls för byråkraten och oberoendet, att det offentliga objektivt ska serva medborgarna utan allt kan användas för socialdemokratisk opinionsbildning har man sedan mycket länge satt i system att lägga in opinionsbildning i regleringsbreven för myndigheter.
Försäkringskassans har därför i uppdrag att ”verka för en jämställd föräldraförsäkring”.
Har högern ändrat detta? Men såklart inte…. Det är bara att läsa här.
Så Försäkringskassan använder sin sajt för att opinionsbilda för att alla familjer ska dela föräldraledigheten. Istället för att informera om hur man gör.
Det här med att föräldrar själva får välja har varit en sten i skon på vänstern länge, som älskar social ingenjörskonst. Och att föräldrar tar obetalda dagar har sossarna varit inne på förut.
Anna Hedborg presenterade en utredning 2014, som Delegationen för ett jämställt arbetsliv fick uppdrag att göra och luftade tankegångarna redan då att man borde försöka förbjuda det.
TCO fick förstås SVT att nappa på sin rapport och luftade samma tankegångar men inte lika explicit, de dristar sig bara till att konstatera att ”föräldraledighet behöver fördelas mer jämnt”.
Men i kontexten att hela rapporten handlar om att mammor tar obetald tid är det lätt att dra slutsatsen att sossen Svanström tycker samma sak som Anna Hedborg, som var tjänsteman för Socialdemokraterna under lång tid och såklart även generaldirektör.
I rapporten kan man läsa att i snitt så är föräldrar föräldralediga med sina barn en bra bit längre än de 12 månader som man får ersättning för. Med detta menar jag ersättning byggd på inkomst, vi har ju ett system där vi också har ett par månader med lägsta ersättningen 90 kronor per dag. Men trots detta är folk lediga i snitt 16,1 månader. Trots att barnet får börja på förskola så fort det fyllt 1 år.
Men TCO reflekterar över det mer än att det är dåligt att det inte delas lika i varenda hem och sedan kommer en väldigt intressant mening tycker jag, som följt jämställdhetsdebatten otroligt länge – ”den obetalda föräldraledigheten spär sannolikt på de negativa effekters på kort och lång sikt…..negativ påverkan på karriär- löne- och inkomstuveckling”.
Om snittet är 16,1 månader är det givetvis många, framför allt tjänstemän med högre inkomster som har råd, hemma ännu längre och TCO:s irritation över att mannen inte är hemma ännu mindre än mamman skulle öka ännu mer.
Kritiken är bekant, det har ekat inom feminismen länge, det som det egentligen handlar om.
När blev det feminismens högsta mål att kvinnor ska spendera all sin tid på jobbet undrar jag stilla.
En gång i tiden handlade det om att vi ens skulle få jobba, sedan att det skulle vara enklare att inte sluta jobba helt när barnen kom och daghemmen infördes. Men nu har det gått 180 i feminismens tidevarv och fokus sedan ett antal år är att på olika sätt med politikens hjälp tvinga kvinnor att jobba så mycket som möjligt.
Är inte detta konstigt?
Vi får välja själva, vi dominerar högskoleutbildningar och tjänar mer och mer pengar men den mamma som när hon får barn vill spendera viktig tid med en bäbis som växer fort, då ska hon tvingas av TCO, Försäkringskassan och landets alla sossar att så fort som möjligt springa iväg till jobbet igen.
Jag vet inte om mammor som trots att det fanns dagis valde att vara hemma när barnen var små skammades offentligt av medsystrar i den feministiska kampen men jag tror inte det eftersom de inte syntes och hördes lika mycket som de gör idag.
På min gata när jag växte upp på 70/80-talet fanns det en och annan mamma, de var inte många men de fanns, som hade varit hemma när barnen var små och det var inte konstigt. Jag upplever inte att de mammor som arbetade sa något om det och många mammor arbetade dessutom deltid när man började skolan,
Men nu är varje feminists livsmål att kvinnor i princip ska bosätta sig på jobbet.
Gud nåde den kvinna som har andra intressen, som kanske inte ens lever för att jobba utan jobbar för att leva.
Barn är livets största gåva, ändå är det i vänsterns ögon ett kollektivt svek mot kvinnokampen om du vill njuta av tiden då mycket som möjligt av den ögonblickskorta tiden de är små. När de vill kramas. När de vill vara med dig.
Varför är det så orimligt fokus på friår och hitta sig själv inom den breda vänstern och att vi måste dra ner arbetstid och jobbet inte är allt, men just när det gäller kvinnor som fått barn så existerar det omvända?
Det är också som att tiden bara existerar vardagar mellan 8 och 17. Det är då man umgås med barnen och tar ansvar, inget annat räknas.
Men det är många familjer som gör som vi gjorde när vi fick barn 2011 – man delar upp dygnets timmar och veckans dagar. Min man jobbade visserligen heltid och på pappret ser det ut som om han bara tog 4 månader, varav 3 månader samtidigt med mig eftersom vi fick tvillingar. Och jag tog totalt 17 månader, varav 13 ensam.
Men han slutade 16 varje dag och skyndade sig hem för att lösa av mig så jag fick ta en tupplur.
Han tog dessutom alla tidiga morgnar så jag kunde gå upp vid 7-tiden. Då hade han redan varit uppe 1,5 h med bäbisar. Faktum är att min ena son vaknade 05.20 tills han var 3,5 år. Min man tog varje morgon. Och åkte utan att så mycket som gnälla till jobbet vid 8.
Och på helgen fick jag som var föräldraledig några timmar helt ensam på lördagen.
Det finns så många pappor som ställer upp så här för sin fru men också tar tid för sina barn inte minst, för att de vill hänga med sina barn.
Inte missa tid trots jobbet.
Men eftersom de inte finns i Försäkringskassans statistik så finns de inte. De räknas inte när Annika Strandhälls före detta statssekreterare vill tvinga in kvinnor i ledet och på jobbet. Då utmålas pappor som lite lata halvt frånvarande. Att de jävlas med sin fru genom att jobba.
Genusvetaren i SVT-artikeln kallar att vara hemma med sina efterlängtade barn för ”offra sig”.
Och då känner jag att jag vill samla ihop alla mina graviditetstest och sprutor i en tung påse och kasta i huvudet på henne faktiskt. Vi är många som längtat efter barnen oerhört när de kom, av olika anledningar. En del, som i vår situation, slagits bokstavligt mot det svarta hålet av barnlöshet.
Jag ville vara hemma med barnen nästan hela tiden. Och min man lät mig.
För vi fick tvillingar och skulle inte ha någon mer. Ingen ny graviditet, ingen till bäbis och ingen föräldraledighet. Det var min enda. Och han lät mig.
Han hade gärna velat vara hemma sex månader men eftersom det dessutom var från min kropp barnen kommit och det var min kropp som genomgått oändligt antal hormonsprutor och andra ingrepp så var det självklart för honom.
Men enligt TCO är han just därför en ojämställd skitstövel som sabbat för min karriär och pension.
Sosseriet och vänstern och de fria kvinnornas största antgonisterna genusvetarna har en rätt bedrövlig syn på män och pappor i synnerhet. Att de är stora egomaniacs som medvetet vill paja kvinnors karriärer genom att vägra att umgås med sina bäbisar, när sanningen är att min man inte på något sätt är unik.
Det finns ofantligt många helt fantastiska män som låtit sina älskade fruar vara hemma med barnen så länge de vill, för att de älskar dem. Och de har tagit igen tiden med bäbisar någon annan av dygnets 24 timmar och veckans 7 dagar. Och årets 12 månader.
När folk, även kvinnor, får välja fritt, väljer de ibland på ett sätt som inte alla gillar men lösningen är alltså inte att förbjuda dem från att välja fritt för vet ni vad vi har då?
Vi har ingen frihet alls längre.
Utan bara en annan box som vi stängts in i.
